Att häva strypgreppet på landsbygden. Landsbygden kvävs ännu av centraliseringen skriver Mattias Forsberg i Flamman. När han gör det tar han avstamp i kommunsammanslagningarna på 1970-talet som ledde till mycket färre kommuner, inga municipalsamhällen, inga köpingar och inga städer i formell bemärkelse. Men också till färre förtroendevalda, minska demokrati och minskat inflytande för människor. Utvecklingen pågår än vilket Forsberg påpekar.
Men Forsberg bara gnäller. Han har inga lösningar och inga förslag. Inget hopp. Så frågan är vad han vill? Tycker han att valda politiker ska lösa problemet eller är han beredd att organisera människor för att kräva sin rätt och organisera sina byar, samhällen och tätorter. För sanningen är att situationen inte kommer att förändras genom att välja andra politiker, nya politiker eller nya partier. Det kan bara ändras om folk tar saken i egna händer, organiserar sig, skaffar resurser, ordnar och fixar själva
Det finns många exempel på detta i Sverige. Små gemenskaper som organiserar sig och tar saker och ting i sina egna händer. Det underlättas av att det finns sånt som andra är intresserade avs på orten. Eller om det byggs vindkraft. Men även av andra saker. Orter som historiskt fått klara sig själva utan stöd från politiken i form av kommuner, regioner eller stad verkar ha bättre förutsättningar medan orter som styrts av patriarkala normer och klientsystem som många av bruksorterna klarar sig dåligt.
Mer:
- Olika sätt att skapa en positiv utveckling i småorter
- Glesbygd som lever och överlever
- Glesbygdsort som vänt utvecklingen – Uddebo
- Glesbygdsorter som vänt utvecklingen – Skattungbyn
- En vårdcentral som räddning för en liten ort – Änge
- En by räddad av nationalpark och kollektiv organisering – Röstånga
- Utvecklingen i övergivna samhällen och byar
- Övergivna orter i Sverige
- Vad vore Vattenfall utan Jokkmokk?
Vindbyar
- Vindkraften vid Sikås – Munkflohögen och Raftsjöhöjden
- Förenade Vindbyar – 50 byar i Jämtland och Ångermanland
- Viksjö och Nysäter Wind
- Vindbyarna i Malå – Lainejaur, Springliden och Mörttjärn
Kultur
- Fengersfors – en papegoja i granskogen
- Bokbyn Borrby – ett försök att skaka liv i avfolkningsort
- Bokbyn med byföreningar – Önneköp
- Den tredje bokbyn i Skåne heter Kivik men kallas Albo
- Jämshög – Sveriges fjärde bokby
Lokalt kapital
- Glesbygdsorter som vänt utvecklingen – Kaxås
- Om en glesbygdsort som kämpar för att överleva – Rörö
- Glesbygdsorter som vänt utvecklingen – Furudal
- Om en glesbygdsort med kraftig tillväxt – Brännö
Skidorter
- En skidort på en gammal pilgrimsled – Lofsdalen
- En rad skidorter längs en väg – Funäsdalen och Tännäs
- Om en skidort ute i ingenstans – Vemdalen
- Gruvorten som blev en skidort – Idre
- Åre är en glesbygdsort utan avfolkning
Turism eller fiske
- Västkustöar som överlever trots dåliga odds – Flatön/Malö
- Västkustöar som överlever trots dåliga odds – Rörö
- Om västkustöar som överlever trots dåliga odds – Kosteröarna
- Västkustöar som överlever trots dåliga odds – Dyrön
- Västkustöar som överlever trots dåliga odds – Lyr
Avfolkning
- Vapenhandlaren i Idkerberget
- Vapenfabriken i Lekeberg
- Vapensmeden i Åkers styckebruk
- Kultursatsningar allena räddar inte en ort – Ställberg
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Hilma af Klint.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Stad och Landnätverket som också kallar sig SOL nätverket arbetar i hela landet med de frågor som här tas upp som enstaka exempel. Under april genomförs en kampanj runtom i Sverige för att lyfta rättvisefrågorna för att motverka ekonomiska, sociala och regionala klyftor och sambandet mellan olika frågor. En stafett för demokrati, miljö och rättvisa genomförs främst under dagarna 8-17 april:
– För en snabb och rättvis klimatomställning, satsa på järnväg, ett hållbart skogsbruk och hållbar matproduktion i hela landet
– En del av vinsterna från gruvor, vind- och vattenkraft ska stanna i närområdet. En fungerande grön omställning kräver statliga satsningar på bostadsbyggande och infrastruktur.
– Kraftig ökning av ekonomiska resurser för sjukvård och skola. En fungerande lokal service är också en del i en grön omställning. Stopp för privatiseringar – de bidrar också till centralisering
– Ekonomiska, sociala och regionala klyftor bryter ner tilltron till samhället. Satsningar på att minska klyftorna behövs, inte en extrem militär upprustning.
– Försvara demokratin och de mänskliga rättigheterna. Satsa på folkbildning i hela landet.
Kiruna – 8/4 (fm, kväll) – Nattågsaktion, arrangemang gruvfrågan
Luleå – 9/4 (kväll) – Rättvis klimatomställning
Umeå – 10/4 (em, kväll) – Torgmöte och AW
Östersund – 11/4 (em) – Naturens rättigheter, gruvfrågan, migration
Strömsund – 12/4 – Uranbrytning
Sollefteå – 13/4 (em, kväll) – Demokrati och välfärd.
Malmö – 7/4 eller 17/4 (kväll) – Mat och demokrati. Manifestation mot utvisningarna.
Jönköping – 11/4 (em)
Värmland (Sunne) – 11/4 (em) – Den hotade demokratin utifrån ett lokalt perspektiv + matfråg
Dalarna – 13/4
Gävle – 14/4 (em, kväll) – Folkhögskola och demokrati (kl 13-15), Klimat / mat / självförsörjning (kväll)
Uppsala / Gottsunda – 15/4 (kl 9-11) – Demokrati och folkbildning
Stockholm – 15/4 (kl 13-16) – Politikerhearing
Stockholm – 16/4 (kl 17-20) – Klimatmarsch
Initiativtagare: Stad och Land Nätverket, Föreningen Offensiv Folkbildning, Jordens Vänner.
https://solnatverket.wordpress.com/stafett-for-miljo-rattvisa-och-demokrati/
Jag har fokuserat på långvariga satsningar och exempel med förankring i lokalsmahället. Inte på kampanjer. Kampanjer kommer och går. Och det är svårt att se effekter av dem (vilket de naturligtvis har). Ofta märks det också först långt i efterhand.
Kommunsammanslagningarna skedde i två steg. Den första 1952, då 2500 landskommuner blev dryga 800 landskommuner, och den andra 1971 som utmynnade i 278 enhetliga kommuner där det inte längre gjordes skillnad mellan stad och landsbygd.
Att dessa sammanslagningar i grunden förändrade det kommunala självstyret, som byggts sedan åtminstone tidig medeltid med socknen i fokus, är ställt utom allt tvivel. Förändringens konsekvens kan sammanfattas i två punkter.
För det första kom makten längre bort från människorna. I det gamla lokalsamhället kände alla alla. För landskommuner med mindre än 1500 invånare bestod kommunalstämman av samtliga myndiga. Även när kommunfullmäktigeförsamlingar med valda representanter efterhand infördes i samband med reformen 1952 var det ändå så att de allra flesta personligen kände någon som satt i fullmäktigeförsamlingen. Med reformen 1971 upphörde i mångt och mycket detta förhållande.
För det andra innebar reformerna framväxten av en omfattande kommunal administration där tjänstemännen har informationsövertaget. Härigenom har tjänstemän de facto intagit en betydande maktposition, svår att utmana för fritidspolitiker men ibland också för heltidspolitiker.
Jag har svårt att se hur den utveckling som skett kan avfärdas som ”gnäll”. Sedan är det förstås så att sammanslagningarna var en nödvändighet i takt med att samhället utvecklades och fick många nya och viktiga uppgifter. Dock är det inte självklart att detta måst ske till priset av att den genuint lokala nivån sopades bort. Försök med kommundels/stadsdelsnämnder har förvisso gjorts men inte fallit särskilt väl ut. Förutom att systemet varit spretigt är det idag få kommuner som upprätthåller en sådan ordning.
Att små gemenskaper, på frivillig basis, organiserar sig är inget fel i sig men det kan knappast vara så att basen för lokalt inflytande ska byggas på detta sätt först och främst därför att de inte omfattar alla.
Jag har på närmare håll kunnat studera en sådan gemenskap i form av ett ”byalag” organiserad som en förening. I detta fall, jag hävdar inte att det är allmängiltigt, har verksamheten varit mycket beroende av ”eldsjälar”, när ”eldsjälar” av olika orsaker försvunnit har det hela gått ned på ”sparlåga” vilket slagit mot kontinuiteten. I något fall har det också funnits ”eldsjälar” som sett byalaget som en plattform för en egen agenda. Med detta sagt kan det dock inte förnekas att byalaget tillfört engagemang på den lokala nivån.
Min slutsats är att vårt kommunala självstyre skulle behöva kompletteras med en obligatorisk lokal nivå för att ta sig an den uppgift som försöken med kommundelsnämnder på det stora hela misslyckats med. Kanske skulle denna lokala nivå kunna utformas som en direktdemokrati där all ges möjlighet att delta i besluten.