Några bra storföretag. Det finns inga goda storföretag skrev Myra Åhbeck Öhrman på Bluesky. Men påståendet är tveksamt. Fast samtidigt beror det också vad som menas med storföretag och vad som med god i sammanhanget. Som jag ser det är det mycket bra om företag ägs av de anställda. Det finns många storföretag där detta är verkligheten. dessa förega kan var betydligt godare än andra företag men måste inte vara det.
Några exempel är Publix (US), Mondragon (Spanien), ULMA Group (Spanien), Huawei (Kina), John Lewis Partnership PLC (JLP, Storbritannien), Nikkei (Japan), Irizar (Spanien), Shri Mahila Griha Udyog Lijjat Papad (Indien), CDM Smith (USA), W. L. Gore & Associates Inc (USA), Schreiber Foods Inc (USA), Science Applications International Corporation Inc (SAIC, USA) och Mott MacDonald Group (Storbritannien). USA är det land där det är vanligast med företag som ägs och kontrolleras av de anställda.
Stora företag som ägs av de anställda, antal anställda
- Publix, 260 000 (de anställda äger 80%)
- Huawei, 208 000
- Hy-Vee Inc, 93 000
- John Lewis Partnership, 74 000
- Mondragon, 70 100
- Shri Mahila Griha Udyog Lijjat Papad, 45 000
- Kiewit Corporation, 31 800
- SAIC, 25 000
- CH2M, 20 000
- WinCo Foods Inc, 20 000
- Mott MacDonald, 19 500
- Houchens Industries, 15 000
- Burns & McDonnell, 13 500
- Black & Veatch (BV), 12 000
- Davey Tree, 12 000
- HDR Inc, 12 000
- W. L. Gore & Associates, 12 000
- Rosendin Electric, 12 000
- Svenska Handelsbanken, 12 000 (delägt av de anställda)
- Schreiber Foods, 10 000
- Hatch Ltd, 10 000
- Graybar, 9 500
- Kimley-Horn, 9 000
- Brookshire Brothers, 7 000
- CDM Smith, 6 000
- Gensler, 6 000
- ULMA Group, 5 800
- Schweitzer Engineering Laboratories, 5 000
- Harps Food Stores, 5 000
Källa: Wikipedia
När det gäller Huawei är det dock så att dess status som ägt av de anställda ifrågasätts av många. Men faktum är att de anställdas kontroll över företaget fungerar i stort sett på samma sätt som i John Lewis Partnership. Det finns säkert andra företag som jag missat.
Mondragon inkluderar bland annat handelsföretaget Eroski och banken Laboral Kutxa, liksom en mängd andra företag och varumärken. ULMA Group var tidigare en del av Mondragon.
Det som inte alltid är bra
Samtidigt är det så att alla företag som ägs av anställda verkar på en marknad. De uppför sig i allmänhet som andra företag utåt och mot kunder. Och de kan ta konservativa ställningstaganden vilket både Publix (stöd till republikanerna) och Huawei (nära lireta med kommunistparitet och den kinesiska staten) visat. Skillnaden är att företagen kontrolleras av de anställda. Vilket i min bok faktiskt är vad socialism innebär. Men då ska alla företag kontrolleras av de anställda.
Det kan också nämnas att många stora riskkapitalbolag och fondbolags ägs och kontrolleras av de anställda, oftast en del av de anställda. Dessa företag sysslar oftast med kapitalförvaltning för andra företag och rika kapitalägare. Det är också vanligt i redovisningsföretag, revisionsföretag, finansbolag av andra slag, arkitektbyråer, advokatfirmor att de anställda är delägare..
Företag som ägs och kontrolleras av de anställda kan vara utformade på många olika sätt och de anställda kan få andelar (aktier eller nåt annat) på många olika sätt. Ett sätt är att de anställda har en stiftelse som äger företaget och ett annat sätt är att de får aktier som ett vinstdelningsprogram. Ofta är det tidigare ägare som gör företaget till att företag som ägs av de anställda men företag grundas ibland också som ägda av de anställda varefter nyanställda också får bli delägare. Hur företagen styrs kan också se ut på en mängd olika sätt. En del sätt är bättre än andra.
Läs mer:
- Demokratiskt ägda företag – personalägda företag
- Anställda som ägare
- Makten över produktionen – socialism byggs från botten
- Låt arbetarna ta över industrin
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Vasilij Kandinskij.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Man kan t.ex. jämföra Handelsbanken med andra banker; det förefaller som om de har tagit mindre risker och spekulerat mindre vilt före de finanskriser vi har haft. I alla fall har de inte behövt räddas av staten. Och det är ju bra i sig självt.
Ja, det finns flera saker som skiljer Handelsbanken från de andra bankern. De har inte heller varit inblandad i penningtvättsskandaler och har mycket låg personalomsättning.
Storföretagens ursprung, eller den modell som storföretagen organiserades efter, var järnvägsbolagen säger Alfred Chandler (The visible hand, The managerial revolution in American business). Och av järnvägsbolagen fanns det tre sorter.
Dels bolag som organiserades av städer, landskap och delstater som de betjänade. De sköttes utmärkt av sina anställda.
Dels bolag som organiserades av banker för att ha nånstans att placera pengar. De sköttes någotsånär bra av sina anställda, bankerna blandade sig inte mycket i.
Och så de bolag som organiserades av riskkapitalister, som i första hand var intresserade av att tjäna pengar på markvärdestegring. De blev en sån skandal att det bildades ett politiskt parti för att bekämpa dem, Populist Party, som tog makten i fyra delstater. Den federala staten var tvungen att stifta hårda lagar mot dem för att de skulle hålla sig i skinnet, men det räckte ändå inte. USAs järnvägar har alltid fungerat sämre än de europeiska som byggdes och drevs av stater.
Boken är standardlitteratur på universitetens ekonomlinjer, men de tycks inte ha begripit poängen. Riskkapitalister är en risk för de samhällen de lever i.