En ordentlig redovisning av NPM i skolan. Antagligen finns den mest omfattande listningen av perversa resultat av privatisering/entreprenader/NPM i skolvärlden i en socialdemokratisk rapport, Vägen till en samhällsbyggande skola, av Reformisterna och Socialdemokratiska Skolföreningen. Att den har blivit så mångsidig i det avseendet beror kanske på att den har skrivits av en massa lärare som var och en har kunnat bidra med sina exempel.
Där finns inte bara den vanliga kritiken – att privata skolor sorterar ut de lätta eleverna att arbeta med och dumpar de svåra på kommunen vars ekonomi därför saboteras, och att hela skolsystemet engageras i en destruktiv konkurrens om att ge höga betyg för släta kunskaper – utan också mer svårfångade. Till exempel att vi som ”kunder” avstår från att försöka ändra något där vi är och istället försöker fly till någon annanstans. Eller att i synnerhet den icke-monopolitiska medelklassen pressas in i ogenomförbara privata kvalitetsundersökningar mellan olika skolor om vilket man inte kan veta annat än vad de säger om sig själva, och den känsla av otillräcklighet detta skapar hos föräldrar som vill det bästa för sina barn.
Kommandoliberalism
Rapporten utgår från tre rubriker som beskriver de destruktiva mekanismerna. Marknadisering, som betyder att man överlåter kvalitetskontrollen till föräldrarna. Företagisering, som betyder att varje skolenhet för sig strävar efter så hög vinst som möjligt (eller överskott som det heter i kommunala skolor). Och juridifiering, som betyder att det enda tillåtna sättet att komma till rätta med avigsidorna av detta är att skriva nya juridiskt bindande regler – vilket förstås är ett sisyfosarbete. Den norske skolkritikern Simon Malkenes har kallat det ”kommandoliberalism” – att samtidigt stärka byråkrati och kommers och blanda ihop dem till ett hybridmonster.
Och självklart finns också en översyn över det i NPM-sammanhang oundvikliga pinnplockandet som gör arbetet felinriktat och ineffektivt. Rapporten föreslår här att de yrkesverksamma lärarna själva bestämmer utifrån sin tysta kunskap vad som bör göras för att eleverna ska få så bra kunskaper som möjligt.
Grannländernas skolsystem
I rapporten finns också en undersökning av våra nordiska grannländers skolsystem. Och vi finner att även där finns icke-statliga skolor – men att de negativa konsekvenser vi har i Sverige saknas. Orsaken till detta är troligen att skolor, förutom av stat och kommun, bara får ägas av ideella organisationer, och att koncerner som kan smussla undan pengar är förbjudna.
Detta stämmer helt överens med Anne Marie Pålssons slutsats att det destruktiva i den svenska modellen är aktiebolagens närvaro. Dessa är ju enligt lag till för att tjäna pengar och inget annat, och om man tjänar mer pengar på att slarva bort innehållet gör man det med gott samvete.<
Rapporten avslutas med tjugo förslag. Man kunde tänka sig att det mest framträdande av dessa vore att kasta ut vinstdrivande aktiebolag ur verksamheten – men nej. Det skulle strida mot partiledningens uppfattning, som hänvisar till EU-regler och risk för att provocera bestraffningar. Så istället handlar de tjugo förslagen om hur man ska tråckla sig vidare så gott det går med exempelvis lite mer och bättre kontroller, lite bättre lagar för att värna lärarna, statlig finansiering istället för kommunal, och kommunal vetorätt mot nyetableringar.
Det är lite märkligt att man är så rädd för EU just nu, när viktiga medlemsländer har upptäckt att de nyliberalt inspirerade reglerna är destruktiva. Varför inte ta risken att bryta mot dessa, och om EU protesterar fortsätta ändå? Andra medlemsländer gör så i sina hjärtefrågor. Och det rapporten syftar till är ju ett sånt skolsystem som de flesta EU-länder har, och kan antas sympatisera med?
Alltså låta politiken styra, inte juridiken. Att använda politiken för att ändra på lagarna. Men antagligen kräver detta för mycket arbete och engagemang.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hej! Tack för att du tar upp vår rapport om marknadsskolan. Men jag måste vända mig mot din läsning av våra reformförslag. Det första förslaget innebär ett förbud mot aktiebolag i skolsektorn och också en plan för hur det ska gåt till. Och det finns en tanke bakom, genom att genomföra förbudet mot aktiebolag i skolsektorn i flera led kommer skolkoncernernas börsvärde att minskas vilket gör att staten kommer att få en mindre kostnad vid det slutgiltiga utköpet, och också kommer att möta mindre krav på kompensation. Om förslaget genomförs skulle det i Sverige finnas skolor drivna av det offentliga, av stiftelser, och av bolag som inte kan ta ut vinst, svb-bolag. Det skulle alltså inte finnas några aktiebolag kvar i skolan. Jag klistrar in reformförslaget nedan och hoppas du läser det i sin helhet.
Vänligen,
Patrik Lundquist, Reformisterna
Reformförslag nr 1 från rpporten:
Förbud för vinstutdelning
Det är dags att införa ett förbud mot att
vinstutdelande bolag får äga skolor. Som
ett första steg bör det införas ett förbud för
nyetablering av vinstdrivande skolor, liksom
försäljning av befintliga fristående skolor till
aktiebolag. De vinstutdelande skolägarna bör
erbjudas möjlighet att ombilda sina företag
till icke-vinstutdelande organisationsformer
(till exempel stiftelser eller aktiebolag med
begränsad möjlighet till vinstutdelning, så
kallade svb-bolag). Övriga bolagsskolor bör
köpas ut av staten. Det bör också utredas
om icke-offentliga huvudmän, efter dansk
förebild, ska begränsas till att äga endast en
skola. Detta för att minimera risken för att
koncernbidrag eller liknande upplägg används
för att dölja vinstuttag.
Jag har inte särskilt mycket till övers för strikt vinstdrivna skolor men jag är inte principiell motståndare till fristående skolor, utan vinstkrav, där syftet är att utveckla annan pedagogik än den hävdvunna. För mig är det uppenbart att sådana alternativ har ett värde.
Dock, det som ofta glöms bort i debatten är att de vinstdrivna skolorna, som dessvärre nu är alldeles för många för att kunna avvecklas tvärt, inte uppstod ur intet. Utvecklingen började i spåren efter de reformer som drev fram enhetsskolan. Enhetsskolan som sådan var alldeles nödvändig och dess införande förblir en av de enskilt största demokratireformerna i vårt land.
Problemet var att man efter reformernas införande tappade fokus på skolans kärnuppgifter, att bringa kunskap och att sprida bildning. Detta gick hand i hand med en omfattande byråkratisering och en centralisering av kunskapsutvecklingen till den mastodontiska myndigheten Skolöverstyrelsen. Den ena läroplanen ersatte den andra innan tidigare läroplan haft möjlighet att få utveckla sin praktik. Kontinuitet och långsiktighet, en av grundförutsättningarna för all pedagogisk verksamhet, tappades bort. Glappet mellan den centrala myndigheten och pedagogerna ”på golvet” vidgades.
Ur detta uppstod en skola som på många sätt fungerade sämre och som i allt för hög grad misslyckades med sina kärnuppgifter, att bringa kunskap och att sprida bildning. Som alltid var det de svaga och mest utsatta som drabbades värst. I takt med denna utveckling degenererades också läraryrkets status med en negativ spiral som följd.
Denna på många sätt problematiska allmänna skola som växte fram skapade ett missnöje. Detta missnöje är en stor del av förklaringen till de vinstdrivna skolornas uppkomst. När något inte fungerar uppstår alltid möjligheter till andra alternativ, något som i vårt land resulterade i en i det närmaste okontrollerad utveckling av fristående skolar av olika slag. Politiken, i meningen de politiker som inte förstått skolans kärnuppgifter, att bringa kunskap och sprida bildning, har därför ett stort ansvar i att utvecklingen blev som den blev.