Brå om antiziganistiska hatbrott

Antiziganistiska hatbrott förekommer i olika typer av miljöer och sammanhang, ofta i form av verbala kränkningar och diskriminering. Utsattheten upplevs prägla vardagen, men samtidigt är anmälningarna få. Det visar en ny rapport som Brå publicerat.

I intervjuer och polisanmälningar framgår det att antiziganistiska hatbrott förekommer bland annat i hemmamiljön, i skolan, på allmänna platser men även i sociala medier och i kontakt med myndigheter.

– Det kan handla om grannar som uttrycker hat och hot, att nekas inträde till restauranger och nattklubbar eller utsättas för grundlösa anklagelser om stöld i affärer. Relationen mellan den som utsätter och den utsatta kan därmed variera stort. Bland vuxna begås våldsbrott oftast av en okänd gärningsperson, medan det bland barn främst handlar om våld som begås av andra barn i skolmiljön, säger Mariana Dufort, utredare på Brå.

Verbala kränkningar

Verbala kränkningar i form av olaga hot, förtal, förolämpning eller ofredande förekommer i ungefär hälften av polisanmälningarna om antiziganistiska hatbrott. Förutom kränkande uttryck om romer rör det sig om fördomar gällande romska karaktärsdrag. De kan riktas mot enskilda romer, romer som grupp eller mot individer eller grupper som uppfattas vara romer. Flera intervjuade beskriver en större risk att utsättas för hatbrott när de bär traditionella romska kläder. Eller när den romska identiteten uttrycks på andra sätt. Även EU-medborgare som tigger på offentliga platser och uppfattas som romer löper risk att utsättas för antiziganistiska hatbrott.

Utsattheten kan leda till känslomässiga och hälsomässiga konsekvenser. Det kan vara oro eller rädsla för att utsättas för brott. Eller känslor av utanförskap eller av att vara mindre värd. Det kan också leda till konsekvenser som uppstår senare. Då kanske i form av stress, trauma eller annan psykisk ohälsa som sömnsvårigheter och depression.

Hatbrott

Hatbrott och andra uttryck med antiziganistiska motiv kränker romers rätt att uttrycka sin identitet. Intervjuerna visar att rädslan för att utsättas för brott kan leda till begränsningar i den utsattes rörelsemönster eller till att individer döljer sin romska identitet som ett sätt att undvika utsatthet.

I intervjuerna beskrivs utsattheten som vanligt förekommande och varierad. Samtidigt är de anmälda hatbrotten med antiziganistiska motiv relativt få. Det bidrar till att mörkertalet för antiziganistiska hatbrott kan anses vara högt. Det finns flera orsaker till att romer eller andra grupper som utsätts för antiziganistiska hatbrott avstår från att anmäla till polisen. Det handlar bland annat om ett bristande förtroende för rättssystemet, rädsla för negativa konsekvenser och att anmälningsprocessen upplevs som lång och krävande.

– Hatbrott kan vara svåra att utreda och det är få anmälningar som leder till åtal. Intervjupersonerna berättar också om negativa erfarenheter av kontakter med polisen. Samtidigt finns en osäkerhet om vilka händelser som utgör hatbrott och det kan vara svårt att veta vart man ska vända sig när man blivit utsatt för antiziganism. Därför väljer många att inte anmäla, säger Anna Repo, utredare på Brå.