Nästan inte en enda vanlig människa som sommarpratare. På listan över alla överklasspersoner, halvkändisar, helkändisar, skådespelare, författare, journalister och finansgubbar etc som ska vara sommarpratare i år hittar jag bara ett fåtal personer som kommer att locka mig till att lyssna. Egentligen är det noga bara advokaten Johan Eriksson, som sagt att Vänsterpartiet är det enda parti som har en vettig kriminalpolitik, som lockar.
Kanske kan också Amanda Romare, Iqra Idow, Erika Bjerström, Elaf Ali, Joel Kinnaman och Mohammad Fazlhashemi vara värda en stund. Iqra Idow är nog vad vi kan kalla en vanlig person liksom lyssnarnas val till sommarvärd, brandmannen Robin Larmérus med ett uppenbart taget modernt namn. Passande för en brandman även om han inte är den som tagit namnet. Det finns totalt 11 personer som bär det. De vanliga son-namnen lyser dock i stort sett med sin frånvaro på listan även om där finns några stycken, närmare bestämt 7. Av de 20 vanligaste namnen är 19 stycken son-namn. Av de 10 vanligaste är alla son-namn. Det avspeglas inte direkt bland sommarpratarna.
Men det mesta är som vanligt ganska ointressant. Var finns flyktingen som ska utvisas trots att den har ett jobb, var är 18-åringen som ska utvisas fast familjen i övrigt bor i Sverige? Och mamman vars barn rekryterats till att mörda någon och nu sitter i fängelse? Mannen eller kvinnan som sätter ihop våra bilar? De som hämtar vår sopor? Städaren på banken? Nattvakten som kör omkring och kollar industrilokaler? Nörden som skriver de dataprogram som styr allt i vår omgivning? Osv. De kommer inte att sitta i nån radiostudio i alla fall. Inte denna sommar och de satt där inte förra sommaren heller.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ja, hur gör man för att hitta folk som kan prata? Pratförmåga är knappast kopplat till social position på något vis. Den mest spännande historieberättaren jag har mött var en gammal flottare som var gift med en kompis till min mormor. Han kunde hålla en publik trollbunden i timmar. Men det var förstås på 60-70-talen….
Jag antar att de som inte har nära kopplingar till SR men har god förmåga att berätta en historia aldrig kommer på tanken att lufta den förmågan där. Så hur ska SR bära sig åt för att hitta dem? Har de något system? Eller går de på sitt register?
Det visar ju sig att det funkar att fråga lyssnare. De ville ha en brandman.
Frågan är väl om det verkligen är vanligt folk som folk är intresserade av att lyssna på.
Det har försökt skapa konkurrens genom åren. Jag har för mig att Aktuellt Fokus var först med att försöka konkurrera med sommarpratet från SR. Jag vet också att Arbetet gjorde ett försök förra året.
Båda två blev fiaskon. Den förstnämnda hade väl inga resurser till att konkurrera. Den sistnämnda hade väl alla resurser som krävdes men det blev ändå aldrig något som slog igenom. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag varken SRs sommarprat eller alternativen från vänstern var/är särskilt intressanta men SR har trots allt skapat fler intressanta sommarprat än ”konkurrenterna”. Rent spontant tycker jag att det krävs mer än bara klassrepresentation för att bli intressant.
Varje år blir lyssnarna sval en helt vanlig människa som dock har förmågan att uttrycka sig med intressant tankegångar etc. Det är så de flesta människor. Verkligen har visat vilka människor folk vill lyssna på. Inte är det ganska obildade och tråkiga idrottsmän eller träiga företagsledare. Men dessa kategorier är vanliga bland sommarpratarna.
Det är väl klart att Arbetet och Fokus inte kan konkurrera med Sveriges Radio. Det har inte främst med vilka det är som talra att göra. Argumentet är irrelevant.