Islamister hatar allt avvikande. Homosexuella, transpersoner, allt som är HBTQI, personer med funktionshinder, kristna och allt möjligt annat. de hatar också jämlikhet och jämställdhet. Kvinnorna ska stå hemma vid spisen och föda barn. De föredrar diktaturer som exempelvis Saudiarabien, Iran, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar, Bahrein och Afghanistan. De gillar dödstraff och skickar gärna folk i fängelse för allt möjligt de anser är fel. Det är i det stora hela exakt samma ståndpunkter som traditionella europeiska fascister och nazister har. Med vissa fiendegrupper utbytta. Islamister är högerextremister.
Fascister och nazister hatar allt avvikande. Homosexuella, transpersoner, allt som är HBTQI, personer med funktionshinder, muslimer, judar, invandrare och allt möjligt annat. De hatar också jämlikhet och jämställdhet. Kvinnorna ska stå hemma vid spisen och föda barn. De föredrar diktaturer som Ryssland eller auktoritära odemokratiska länder som USA. De gillar dödstraff och skickar gärna folk i fängelse för allt möjligt de anser är fel. Det är exakt samma ideologi som islamisternas med vissa fiendegrupper utbytta.
Denna gång tycks det ha varit en islamist som attackerade ett Pridetåg med en bil och dödade en person samt skadade många. Nästa gång är det en nazist eller fascist som kör in i ett Pridetåg. För HBTQI är något som bägge de högerextremistiska inriktningarna hatar. Islamister, fascister och nazister är samma sak. De har samma politiska inställning till världen och andra människor. Att de sen också hatar varandra är ytterligare ett belägg på att de har samma grundläggande ideologi och människosyn.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nu finns det enligt Asef Bayat (Revolution without revolutionaries, 2017, om den aborterade arabiska våren) fyra slag av islamister, sinsemellan mycket olika eftersom islam har blivit det politiska språket i Västasien ungefär som kristendomen var det i Europa i många hundra år.
Hans uppräkning:
– Västasiens version av tredjevärldenradikalism, lika mycket inspirerad av Frantz Fanon som av Ali Shari’ati. Dit kan räknas Hizbollah
– En sorts businesspolitik vars syfte är att något bredda den ekonomiska eliten utan att ge något till folkmajoriteten. Exempel kan vara muslimska brödraskapet i Egypten eller Erdogans AK-parti.
– Legitimering av de härskande klanernas makt i Saudi och Arabemiraten, med gammaldags moral som vapen. Den har tyvärr blivit mäktig eftersom den finansierar den välgörenhet som har blivit nödvändig sedan socialstatsmekanismerna har raserats i hela Västasien med stöd av Internationella Valutafonden.
– Ren gangsterverksamhet, t.ex. i skepnad av IS. Bayat förundrade sig exempelvis av hur dess ledande personer exakt uppförde sig som klassiska maffiabossar, med dyra kläder, lyxiga sportbilar och vackra kvinnor.
Det kan möjligen också finnas andra varianter, islam är ju det politiska språket, som kan användas vilket mål man än har för verksamheten. Precis som kristendomen som kan användas såväl av påven Franciskus som av Ebba Busch.
Men de är alla högerextremister.
Det beror ju på vad man utgår från, höger och vänster är relationella begrepp. Plus vad man vill uppnå.
De tyska socialdemokraterna, eller i alla fall dess chefsideolog Karl Kautsky, ansåg i början av 1900-talet alla utom de själva som ”en enda reaktionär massa” som man skulle hålla sig på avstånd från. Det var inte särskilt konstruktivt. Det drabbade bara dom själva till slut, eftersom de hade gjort sig till fiender med alla.
Om Bayat har rätt är grupp två och tre, för att inte tala om fyra, ganska motbjudande, medan Hizbollah antagligen är rimliga i Libanon, i alla fall i brist på bättre. Men jag har bara Bayat att hålla mig till.
Även en del högerextremister kan var rimliga. Libertarianer är ofta rimliga i olika frågor. Även om jag inte tycker Hizbolllah är rimliga. Men, ja grupp 2 kan vara rimliga. En muslimsk variant på kristdemokrater.
Höger och vänster är ju starka signalord, men som sådana är de ganska slippriga. De föddes ur franska revolutionens mycket speciella omständigheter där ”underklass” kopplades starkt till ”traditionsfientlighet”, varför naturligtvis överklassen omfamnade traditionen för allt den var värd. Vilket har orsakat märkliga politiska ställningstaganden genom historien, t.ex. när Mexicos gryende arbetarrörelse hjälpte överklassen att bekriga den zapatistiska bonderörelsen för att denna nedlät sig till att ha Jungfrun av Guadelope på sina baner, dvs enligt Casa del Obrero Mundial ägnade sig åt religiös vidskepelse.
När det gäller Hizbollah stöder jag mig förstås bara på Asef Bayat som till skillnad från de flesta europeer studerar vilka ställningstaganden olika västasiatiska rörelser gör. Och finner att Hizbollah i första hand är en underklassrörelse som intar sådanas traditionella ståndpunkter, dvs vänder sig mot överklassen i olika sakfrågor som angår dess bas. Dessutom mot den globala västliga överklassen, som ju påverkar Västasien på ett alldeles särskilt destruktivt vis.
Man kan anse dem ”högerextremistiska” som du gör om man anser att konflikten modernism/tradition är viktigare än klasskampen. För ideologiskt sett finns det ju mycket gammal bråte hos Hizbollah. Men är detta verkligen värt att lyfta fram? När detta har gjorts, historiskt sett, har traditionen oftast vunnit. Med katastrofala resultat i t.ex. Spanien på 30-talet. Men också i Frankrike där definitionen på vänster ca 1900 var att man var emot kyrkan. Vilket fick som resultat att Frankrike fick vänta på socialförsäkringar såväl som kvinnlig rösträtt ända till 1944 när helt andra konflikter hade gjort de gamla överspelade.
Du tillskriver mig åsikter jag inte har. Vi är helt överens om beskrivningen av Hizbollah. Men. Även underklassrörelser kan vara högerextremister. Se på SA. Att vara för underklasssens intressen räcker inte för att vara vänster. Det krävs mer.
Vad det gäller zapatisterna i början av 1900-talet är vi inte överens. Där ser vi snarare samma typ av motsättningar som mellan anarkister och leninister som vi har sett på många andra håll i världen.
Extremism handlar i grunden om övertygelsen att det finns en och endast en sanning och att de som inte delar denna enda sanning i grunden saknar existensberättigande.
Extremism är ingen ny företeelse, den har på olika sätt funnits historien igenom. Den kan ha haft en allomfattande eller vara mer specifikt inriktad. 1600-talets häxprocesser är ett av många historiska exempel på specifikt inriktad extremism. Inkvisitionen är ett annat historiskt exempel på extremism.
Extremism förkommer också i båda ändar av den politiska skalan där det senaste århundradet, som vi alla vet, uppvisat allt för många förfärande exempel, från Hitlers högerextremism till Pol Pots vänsterextremism. Dock den gemensamma nämnaren är och förblir övertygelsen om den enda sanningen och det orubbliga mandat denna förmenas ge.
Islamismen är ännu ett exempel i raden …
Menar du att alla islamister är extremister som inte anser att nån annan har existensberättigande?
Ja, det är väl tämligen uppenbart. Se på Islamiska Staten (IS) ett exempel där islamismen var implementerad fullt ut, där var det total underkastelse som gällde. Ett annat exempel är det Islamiska Emiratet Afghanistan där det knappast finns något utrymme för någon som inte delar de strikt fundamentalistiska tolkningarna av islam.
Att islamister strävar efter att organisera samhället som skedde i IS och som sker i Afghanistan är ett faktum. I dessa samhällen finns, som sagt, inte plats för någon annan än de ”rättrogna”.
… sedan är det viktigt att komma ihåg att strikta islamister utgör en liten majoritet av alla de som bekänner sig till islam.
Rättelse
skall stå ”liten minoritet”
Jag refererar ovan till Asef Bayats bok om den arabiska våren. Där hävdar han att islam är det politiska språket i de länderna, ungefär som kristendom var det i Europa till för ett par hundra år sen. Alla uttrycker sig så, oavsett vad de har för politiskt program. De ser islam som ett program för ett bra samhälle. Sen är de förstås djupt oeniga om vad det innebär, ungefär som påven är oenig med Ebba Busch om vad ett bra samhälle är.
Att likställa islamism i allmänhet med IS är något bara en okunnig europe eller nordamerikan kan få för sig att göra.
Jag tycker du blandar ihop islamism med islam. Det är för mig olika saker. Precis som Opus Dei, Jesuiter Franciskaner och Dominikaner är helt olika saker vad det gäller politisk inriktning. Eller för den delen pingströrelsen, equmeniakyrkan, schartauaner och Jehovas vittnen. Olika religiös och politisk inriktning.
Religionen islam kan användas av många men islamism innebär en speciell inriktning som definitivt bara omfattar en minoritet av muslimerna. Helt klart är sufier inte islamister. Jag är till och med tveksam till att kalla Hizbollah liksom den iranska regimen för islamister. De är ju shiiter. Som jag uppfattar det är islamister sunniter som talibanerna, wahhabiterna och Muslimska brödraskapet för att ta några exempel vid sidan av IS. Den syriska regeringen är islamister men jag är tveksam till om Erdigan ska kallas islamist även om han använder islam för att nå sina politiska mål.
Det är tydligt att du inte riktigt förmår att skilja mellan religion och politik. Religionen baseras på grundvärderingar där också människors inre välbefinnande utgör en betydande del. En avgörande parameter för vårt inre välbefinnande är relationen till våra medmänniskor där det som brukar kallas den Gyllene Regeln är något som går igen i de flesta av religioner.
I kristendomen uttrycks denna [Matt 7.12] på följande sätt ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger”.
Under Islam [Hadith 13] lyder den ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv”.
Inom hinduismen [Mahabharata 5.17] beskrivs ifrågavarande grundvärdering som ”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig”.
… och på detta sätt kan vi fortsätta att gå igenom religion för religon och finna samma kärna. Vissa religioner är mer relaterade med varandra. Judendom, kristendom och islam är alla abrahamitiska religioner, delande samma Gud, och med delar av gamla testamentet som gemensam grund. Jesus, under namnet Isa, nämns 25 gånger i Koranen.
Det är mycket svårt att se att det finns någon extremism i nämnda grundvärderingar. Extremismen uppkommer genom (1) den ”enda sanningens” fundamentalistiska tolkningar OCH (2) nyttjandet av religionen i en kompromisslös politisk kontext.
För mig handlar Bibelns andra bud ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn” till inte oväsentlig del om just punkten (2) ovan.
Utifrån detta ser jag inte fundamentalism i sig som ett tillräckligt villkor för extremism. Inom ramen för religionsfriheten står det var och en fritt att göra mer eller mindre fundamentalistiska tolkningar av läroskrifterna, det finns inget märkligt i detta. Problemet är när det uppstår nolltolerans för andra tolkningar än den egna och när denna nolltolerans tas som intäkt för att bokstavligen med våld bekämpa de ”oliktänkande”. Islamism är ett talande exempel på detta förhållande.
Jag använder helt enkelt Bayats definition eftersom jag har ett visst förtroende för honom som västasiatisk folkrörelseforskare.
Jag kan ju inte uttala mig om Bayat då jag inte känner till honom. Jag förlitar mig på kännare av Mellanöstern som Gilbert Achcar och andra från Libanon. Personer (inte Achcar dock) som faktiskt haft med Hizbollah att göra i verkligheten. I byarna och på gatorna. Folk som inte kunnat uppträda öppet som vänster och socialister på grund av Hizbollah. Folk som fått skydda sig själva genom att engagera sig i Hizbollahs miliser.