Nooshi Dadgostar saboterar för Vänsterpartiet då hon i princip inte ordentligt kan svara på en enda fråga på ett korrekt sätt. Det blir en massa svammel och förslag som ingen vill ha. Hon tappar bort sig och blir pressad på områden där partiet faktiskt har en vettig politik osv. Slutligen vill hon utvärdera ungdomar i fängelse när det enda rätta vore att ta tillbaka den lagändringen plus en massa andra när det gäller kriminalpolitiken.
Dadgostar borde faktiskt kunna presentera partiets politik som den är formulerad i flera program. Kan hon inte det ska hon inte vara partiledare. Hon pratar om för hög matrpiser. Det är inte sant. Matpriserna i Sverige är idag mycket låg och faktum är att bönderna får alldeles för dåligt betalt. Som Leonidas Aretakis skriver i Flamman:
Samtidigt har maten, sett över längre tid, blivit billigare i förhållande till andra utgifter. Från att ha stått för omkring 40 procent av hushållens konsumtion på 1950-talet har andelen sjunkit till omkring 13 procent. Boendet har gjort närmast motsatt resa och gått från omkring en tiondel till ungefär en fjärdedel.
Matpriserna är dessutom starkt beroende av omvärlden. Och i ett litet land som Sverige är det inte självklart att fler och mindre matkedjor skulle pressa priserna. De stora kedjornas stordriftsfördelar kan tvärtom bidra till att hålla dem nere.
Att prata om matpriserna är återvändsgränd.
I Vänsterpartiets bostadspolitiska program slås det fast att att de vill omfattande nationellt bostadsbyggande och även ett statligt byggbolag. Men inget av detta förmår Dadgostar uttrycka:
Därför är det bra att Vänsterpartiet har föreslagit ett omfattande ”nationellt bostadsbyggande” och även ett statligt byggbolag. Det märkliga är att allt detta är som bortblåst när partiledaren ska presentera sin politik på området. I stället fastnar hon vid hyresregleringar som inte ens Hyresgästföreningen vill ha, och blir hårt pressad på områden där partiet på pappret har hyggliga svar.
Men Aretakis har fel när han säger det blivit dyrt att leva i Sverige. Det har blivit dyrt att bo i Sverige, inte att leva.
Sen har vi Dadgostars osmakliga och bisarra uttalande om kriminalpolitiken som går tvärtemot partiets verkliga kriminalpolitiska program:
Vänsterpartiet däremot har röstat emot de allra flesta förslagen. I välformulerade motioner och med stöd i forskning och av juridisk expertis har man dissekerat argumenten att längre fängelsestraff, sätta barn i fängelse eller inskränkningar av demokratiska rättigheter är effektiva medel för att komma tillrätta med allvarlig brottslighet.
Men nu väljer alltså partiet att lägga sig platt. Låt oss först se hur den beslutade politiken fungerar, sedan får vi komma tillbaka och föreslå förändringar, säger Dadgostar. Inte ens när det gäller förslaget att sätta 14-åringar i fängelse, som kan antas av riksdagen i nästa vecka, var Dadgostar beredd att utan vidare säga att hon krävde att det skulle upphävas – det måste utvärderas först, menade hon.
Visst kan det vara så att Dadgostar själv verkar överväga mer omfattande omprövningar av partiets kriminalpolitik. Att genomföra en grundlagsändring så att vissa kriminella förlorar sitt medborgarskap – jo, det kunde hon tänka sej. Att avskaffa den av många skarpt kritiserade lagen om ökad hemlig övervakning – nej, det vore kanske dumt.
Men i grund och botten rör det sig om en osmaklig taktisk kapitulation för att inte behöva utmana Magdas batongpolitik i kommande eventuella regeringsförhandlingar.
Det är bedrövligt att se en partiledare kryp på det visat bara för att den vill ha maktpositioner:
Dadgostar agerar faktiskt precis som Kristersson. Makt före politik. Egenintresse framför miljön och arbetarklassen, Maktpositioner istället för humanitet. Nooshi Dadgostar saboterar för Vänsterpartiet.
Läs mer:
- Tidölagets extremt dåliga kriminalpolitik
- Osmaklig taktisk kapitulation för att inte behöva utmana Magdas batongpolitik
- Varför vägrar Nooshi prata om byggande?
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vad är din förklaring till att hon bär sig så märkligt åt?
Och om hon bara är inkompetent, hur kommer det sig då att hon blir vald? Vill de ledande i V inte ha den politik man formellt sett går till val på?
Det kan ju inte ens hjälpa det överordnade målet att sitta i regeringen och få en statsrådspension om folk förlorar förtroendet för V och röstar på nån som åtminstone står för sitt partiprogram?
Allt är underordnat att få regeringsposter och då får V visa S att de inte tänker bråka om nånting. Hennes agerande är formulerat av en US-ameriskansk tankesmedja som partiledningen anlitat och har ingen förankring i partiet. Företaget ifråga tror att allt från USA-valemn kan översättas till svenska val.
Det handlar bara om taktik men det får ju negativa konsekvenser. Det kommer att leda till tappade röster till miljöpartiet i Majorna och liknande områden (såg vi redan i förra valet). Något som knappast kommer att vägas upp av ökade andelar i invandraraförorter (det har det tafatta agerandet i palestinafrågan satt stopp för) eller på landsbygden (de behöver ju invandrare). Jag tror de precis som alla politiker i Sverige misstar bottarna och trollen på X som folkviljan. V komer med en röstandel på 8-10% inte att få några regeringsposter och ett nyval kommer att skicka ännu fler väljare fårn VD till MP. V behöver 15-20% för att komma med i en regering och det får de inte så länge de inte presenterar partiets politik.
Det enda vi med säkerhet vet är att en eventuell rödgrön regeringsförklaring INTE kommer att vara en ”blåkopia” av något av de ingående partiernas program. Allt kommer att vara resultatet av en kohandel ”som heter duga”.
Uppenbart har de tre partierna olika strategier för att positionera sig inför denna eventuella ”kohandel”.
Miljöpartiet har här valt en mer dogmatiskt strategi med risken att hamna i en svekdebatt när det hela är klart.
Vänsterpartiet gör väl närmast det motsatta i syfte att redan nu avlägsna hinder i en eventuell regeringsförhandling med risken att tappa mer dogmatiskt sinnade väljare.
Socialdemokraternas strategi är att hålla alla dörrar öppna i förhoppningen att kunna bilda regering, antingen en rödgrön eller någon sorts mitten/samlingsregering i det fall Centerpartiet behövs som en del i regeringsunderlaget.
Att vare sig December- eller Januariöverenskommelser knappast blev de framgångssagor som man önskat tycks ha fallit i glömska. Och som ”lök på den sakpolitiska laxen” står Socialdemokraterna ”Tidölaget” mycket närmare i centrala politiska frågor som migration, energi och kriminalitet än vad gör gentemot sina rödgröna vänner. Det hela känns något disparat …
Den politiska hösten kommer att bli högst intressant, därom råder inget tvivel.