En produktiv stat istället för entreprenader. Det speglar ”utarmningen av ett politiskt och ekonomiskt system som har slut på idéer” säger historikern Paul Robinson om premiärministerbytet i England, det sjunde på tio år. Och det skulle väl också stämma in på Sverige. Samma trötta nyliberala dogmer om privatiseringar, nedskärningar, budgettak och omöjligheten av politisk handling som har valsat runt i fyrtio år och inte längre kan entusiasmera någon. Fast vi byter inte statsminister lika ofta – kanske tyvärr.
Ändå tycks det finnas fler nya idéer under ytan i England än man kan tro. Ett förslag kommer från en grupp med det fräcka namnet ”Mainstream”, som tycks ha ungefär samma relation till den brittiska arbetarrörelsen som Katalys har till den svenska. En oppositionell socialdemokratisk grupp som strävar på med att få partiledningen att lyssna, vilket den sällan gör.
Förslaget utgår från de reformer den nya premiärministern Andy Burnham har blivit populär på i Manchester, men drar ut konsekvenserna av att göra principerna generella. Det kopplar detta till de idéer Zohran Mamdani vann borgmästarvalet i New York på – det vill säga att politiskt beslutade jämlikhetsreformer med medborgarstyre kan få slut på den uppgivna individualism som har härskat den senaste generationen.
I korthet går förslaget ut på att ersätta den privata entreprenörerna inte bara i välfärdssektorn utan också i bostadspolitiken, energipolitiken och transportpolitiken med offentliga organisationer som styrs av sina anställda och klienter. Inte av politiker. Inte av entreprenörer. Inte av byråkrater.
Fördelarna vore många, vilket inte minst den som har hängt med på den här bloggen vet.
Behovsstyrning
Verksamheterna skulle styras av behov, inte av vinst eller politiska poänger. Verksamheterna skulle bli billigare att driva eftersom de inte hade några vinstkrav, och dessutom kunde tillgodoräkna sig statens låga räntor på investeringar och möjlighet att styra nyproduktion till sånt som minimerar samhälleligt slöseri.
Politik och politiker har alltså ändå en viktig roll i förslaget. Stat och kommun förutsätts inte bara kratta arenan för ”marknadskrafterna”, inte heller bara omfördela resultatet, utan också gå in och producera sånt som inte marknaden gör bra. Som bekant är marknaden bäst på att producera enkla prylar kunden har full överblick över, ju längre man kommer från detta mål desto större möjligheter finns det för fusk och uppskörtning.
Nyckelordet är ”produktiv stat”. UK lider brist på produktion av t.ex. bostäder och elektricitet (vilket ju också är fallet i Sverige, se även här), det är helt enkelt inte lönsamt att producera sånt.
Men när det väl har producerats kan det lämnas över till medarbetare och klienter/kunder – ju närmare dem verksamheten angår desto bättre, det finns ingen anledning att centralisera allt.
Kanske Katalys kan ge ut en svensk version? Vi behöver mer fräscha förslag i den politiska debatten.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på Gemensam-bloggen.
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Arthur Segal.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.