Stoppa vinstslöseriet i äldreomsorgen. Svensk äldreomsorg befinner sig i kris. Personal går på knäna, äldre får inte alltid den omsorg de behöver och samtidigt försvinner miljarder skattekronor till privata vinster. Därför har Vänsterpartiet presenterat en plan för att ta tillbaka kontrollen över välfärden och sätta de äldres behov före företagens vinster.
Under de senaste åren har larmen från äldreomsorgen blivit allt fler. Personal vittnar om stress, minutstyrning och situationer där de tvingas göra omöjliga prioriteringar. Samtidigt har äldre i flera kommuner drabbats av försämrad omsorg och bristande kontinuitet.
Trots detta fortsätter stora privata välfärdsföretag att göra betydande vinster på skattefinansierad verksamhet. De sammanlagda vinsterna i välfärden uppskattas till mellan 10 och 20 miljarder kronor varje år.
– Varje skattekrona som försvinner till privata vinster är en skattekrona som inte går till äldreomsorg, vård eller skola. De pengarna behövs hos brukarna och personalen, inte hos aktieägare, säger Nooshi Dadgostar.
Stockholm visar vad som händer när marknaden tar över
Marknadsstyrningen har gått längst i storstadsregionerna, och allra längst i Stockholm. Där köper kommuner och regioner betydligt mer välfärd från privata aktörer än i övriga landet. Samtidigt har flera stora vårdbolag kritiserats för brister i verksamheten. Attendo har bland annat fått skarp kritik för omsorgen och har samtidigt delat ut hundratals miljoner kronor till ägarna genom utdelningar och aktieåterköp.
– Det är inte rimligt att företag kan plocka ut hundratals miljoner ur äldreomsorgen samtidigt som personalen saknar tid och de äldre inte får den omsorg de förtjänar, säger Ida Gabrielsson.
Vänsterpartiet vill ta tillbaka välfärden
Vänsterpartiet vill:
- tillsätta en avprivatiseringskommission direkt efter valet
- införa en ny upphandlingslag för skattefinansierade välfärdstjänster
- avskaffa lagen om valfrihetssystem, LOV
- ge kommuner möjlighet att återta verksamheter i offentlig regi
Syftet är att ge kommuner och regioner större kontroll över välfärden och säkerställa att skattemedel används till omsorg istället för vinstuttag.
Pengarna behövs i äldreomsorgen
Behovet av fler anställda inom äldreomsorgen är stort. Enligt Vänsterpartiets beräkningar skulle de miljardbelopp som årligen försvinner i vinster kunna användas till tiotusentals fler undersköterskor och bättre villkor för personalen.
Målet är en äldreomsorg där personalen har tid att se människan bakom vårdbehovet och där äldre kan känna trygghet, värdighet och gemenskap.
– Att bli gammal ska inte innebära att man lämnas åt ett marknadsexperiment. Äldreomsorgen ska vara mänsklig. Den ska styras av människors behov, inte av vinstintressen, säger Nooshi Dadgostar.
Svenska folket vill se en förändring
En tydlig majoritet av svenskarna säger nej till vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Många är också negativa till att privata företag ska ansvara för äldreomsorgen. För Vänsterpartiet är slutsatsen självklar: välfärdens pengar ska stanna i välfärden.
– Det är dags att stoppa vinstslöseriet och ta tillbaka kontrollen över äldreomsorgen. Våra äldre förtjänar bättre än det marknadskaos vi ser i dag, avslutar Nooshi Dadgostar.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Inte så att jag på något sätt är en tillskyndare av detta slag av skattefinansierade vinster men den som lever i föreställningen att enbart ett återtagande av driftansvar skulle lösa alla problem tror jag kommer bli ytterst besviken.
Ytterst handlar frågan om hur förutsättningarna för äldreomsorg och hemtjänst kan förbättras. Själv har jag bara erfarenhet från två enstaka äldreboenden (vilka båda haft en ”förhistoria” av intensiv hemtjänst), ett i en kommun där hela verksamheten bedrivs av kommunen medan det i det andra fallet är en blandning mellan kommunal och privat drift. Jag kan förstås inte generalisera utifrån dessa enskilda fall men utifrån denna begränsade bild tillåter jag mig ändå att göra några observationer.
Den första är att personalen, oavsett driftform, är helt fantastiskt. Jag har inte på något sätt observerat att driftsform påverkar engagemanget.
I den mån jag sett skillnader är min bild att dessa till en väsentlig del är relaterade till personalomsättning. Att ta hand om äldre kräver erfarenhet samtidigt som de äldre mår bättre när det finns en kontinuitet och inte ideliga personalbyten. Det svårt att finna en sammanfattande statistik över personalomsättningen. I fallet hemtjänst finns en bild beskriven https://www.senioren.se/nyheter/allt-fler-personal-hos-aldre-med-hemtjanst/.
I de två exempel jag har inblick i råkar personalomsättningen vara störst i den verksamhet som bedrivs i kommunal regi. Min analys är dock att detta inte har med driftform att göra utan om utbudet på arbetsmarknaden, arbetet på äldreboendet tenderar då att i högre grad bli ett ”övergångsarbete” i väntan på ett mer välbetalt och mindre slitsamt arbete. Och med tanke på arbetsförhållandena kan ingen enskild klandras för detta.
Det går alltså inte att komma ifrån att väldigt mycket handlar om att göra det viktiga arbetet i hemtjänst och äldreboenden mer attraktivt (en slutsats som måhända är att ”slå in en öppen dörr” men den tål ändå att upprepas). Självklara faktorer i detta är förstås lön, arbetsformer och arbetstider men också annat som höjer yrkets status som sådant.
Och det vore väl alldeles utmärkt om återtagande av drift ger mer resurser som är dedicerade till äldreomsorgen. Detta är dock ingen självklarhet då det ytterst handlar om kommunala prioriteringar. Om de ökade resurserna läggs på något annat ”behjärtansvärt” kommer det förstås inte att förändra förutsättningarna för äldreomsorgen på minsta sätt.
I en kommun finns på olika sätt oändliga behov och här menar jag att kommunalpolitikerna måste bli bättre på att prioritera och då handlar det om äldreomsorg, skola och socialomsorg och inte om att bli vinnare av tävlingen ”Sveriges mest fantastiska äventyrsbad” om jag tillåter mig att spetsa till det något. Att prioritera är svårt och det kommer alltid att på ena eller andra sättet göra ont då resurser alltid kommer att vara begränsade.