Så får vi ordning på sjukvården. Sverige behöver ta tillbaka välfärden för att bygga en starkare och mer jämlik sjukvård. Nooshi Dadgostar presenterade förre veckan Vänsterpartiets fem prioriterade frågor för sjukvården Det skedde framför Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Sjukvården ska fungera för alla, oavsett var man bor eller vem man är. Men i dag möter många patienter långa väntetider samtidigt som vårdpersonalen arbetar under hård press. I exempelvis Region Skåne har stora sparkrav lett till nedskärningar i vården, vilket riskerar att försämra både tillgängligheten och arbetsmiljön.
– Det här är en satsning som kommer märkas i vardagen för hundratusentals människor. Vården måste funka i hela landet, säger Nooshi Dadgostar.
Resursbrist
Vårdens största problem är brist på resurser. Vänsterpartiet vill öka både de generella statsbidragen och de riktade bidragen till hälso- och sjukvården. Förslaget är att tillföra fem miljarder kronor nationellt från 2027, så att regionerna kan anställa mer personal, korta köerna och ge patienter den vård de behöver.
Men även personalens situation behöver bli bättre. Många yrken inom vården har en löneutveckling som släpar efter, trots stort ansvar och höga krav. Därför vill Vänsterpartiet genomföra ett så kallat Kvinnolönelyft. Satsningen omfattar 30 miljarder kronor över tio år och syftar till att höja lönerna i yrken som exempelvis undersköterska och barnmorska. Målet är att göra vårdyrken mer attraktiva och minska bristen på personal.
Förkortad arbetstid
För att förbättra arbetsmiljön och göra vårdyrken mer attraktiva vill Vänsterpartiet också förkorta arbetstiden med bibehållen lön. Erfarenheter från olika försök visar att kortare arbetstid kan minska sjukskrivningar, förbättra möjligheterna att rekrytera och behålla personal samt bidra till en bättre och säkrare vård för patienterna.
– Det här handlar om att äntligen ge vårdpersonalen det erkännande de förtjänar, i lönekuvertet, och arbetsmiljön. Gör vi rätt här får vi fler som både vill utbilda sig till och som stannar kvar i vårdyrken, säger Nooshi Dadgostar.
Vänsterpartiet motsätter sig planer på att driva mer sjukvård i bolagsform. Vård ska styras utifrån patienternas behov, inte affärsmässiga mål. Bolagisering riskerar att försämra insynen, försvaga den demokratiska kontrollen och göra vården mer marknadsstyrd.
Staten ta ett större ansvar för en jämlik finansiering av vården. Däremot säger Vänsterpartiet nej till ett totalt statligt övertagande av sjukvården. Risken är för stor att ett sådant system öppnar för ännu mer privat drift och större inflytande för välfärdskoncerner. Fokus bör i stället ligga på att stärka den offentliga vården och säkerställa en jämlik vård i hela landet.
5 punkter för vården:
- Mer pengar till vården
- Högre löner i kvinnodominerade yrken
- Nej till bolagisering av vården
- Stoppa ökad privatisering
- Kortare arbetstid för vårdpersonal
Läs mer:
- Stoppa vinstslöseriet i äldreomsorgen
- För den som vill rösta för humanism och solidaritet
- Vänsterpartiets familjepaket
- Rösta för HBTQI-rättigheter
- Rösta för fler bostäder
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Problemet i är administrationen av sjukvården som skapar väntetider trots att läkarna hela tiden är där, och kan ta emot omedelbart. I Belgien fungerar vården alldeles utmärkt. Där är finansieringen, som sker via skattesystement, separerad från produktionen. Det innebär att sjukhusen drivs oberoende, vare sig de drivs i privat eller statlig regi.
Vården fungerar alldeles utmärkt i Sverige också. Om det är en allvarlig sjukdom. Problemet är vårdcentralerna. Där kan det vara svårt att få tid. Men Vänsterpartiets förslag handlar ju inte primärt om detta så det är lite vid sidan av ämnet.
Du har helt rätt i att vård av allvarliga livshotande sjukdomar är välfungerande vilket också i huvudsak innefattar akutsjukvården.
Dock, det finns ett antal inte livshotande sjukdomar som ger försämrad livskvalitet (utan att för den skull vara livshotande) där väntetiderna är allt för långa och där det förekommer helt oacceptabla regionala skillnader. Så nej, problemet är inte enbart vårdcentralerna.
Självklart är administrationen ett substantiellt problem. En drivkraft bakom denna problematik utgörs av övertro på stordrift vilket lett till drivkraften att skapa allt större regioner vilka bland annat materialiserats genom Västra Götalandsregionen (där sjukvården tidigare bedrevs av 3 landsting) och region Skåne där sjukvården tidigare bedrevs av 2 landsting). Det finns krafter som vill fortsätta sammanslagningarna och skapa än fler mastodontiska jätteregioner.
Ett problem med stora organisationer är att ju större organisationen blir ju mer intern resurs krävs det för att hålla ihop organisationen. Detta tar – hur vi än vänder och vrider på det – resurs från organisationens egentliga syfte (kärnverksamheten).
Ett annat problem med stora organisationer är att de med nödvändighet leder till hierarkier. Hierarkier innebär mer av toppstyrning och mindre av inflytande hos de som arbetar i kärnverksamheten, i sjukvårdens fall undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Något som både leder till sämre beslut (då de tas på högre nivåer utan detaljkännedom av specifika förhållanden) och risk för mindre motivation då man känner att man inte kan påverka vilket i sin tur kan föranleda stress och mindre trivsel.
Utifrån detta är det min övertygelse att organisationernas storlek måste minska. Ett sätt vore att överföra ansvaret för primärvården till kommunerna vilket skulle ge en mer renodlad organisation för sjukhusen. Sedan kan man fundera på om regionen är den bästa huvudmannen för sjukhusen eller inte. Man skulle alternativt kunna tänka sig att kommuner bildar kommunförbund (mindre än regionerna och som med nödvändighet inte måste följa länsgränser) som driver de ”vanliga” sjukhusen medan den verkliga specialistsjukvården (universitetssjukhus och motsvarande) förstatligas.
För mig förefaller vänsterpartiets tankar om att det hela enbart handlar om resurser som något naivt och vittnande om en bristande insikt i sjukvårdens komplexitet. Det är förvisso inget fel med mer resurser OM DE ANVÄNDS RÄTT, men att bara ”pumpa in” medel och lämna organisationsproblematiken därhän kan vara direkt kontraproduktivt.