Dror Feiler får det så kallade Leninpriset. Det pris som kallas Leninpriset heter också Jan Myrdals stora pris. Jag tycker båda namnen är osmakliga och obehagliga. Varken Lenin eller Jan Myrdal var några vettiga eller politiskt bra personer. Lenin hade fel om det mesta och hans politiska inriktning ledde till diktatur. Myrdal hyllade för sin del den ena diktatorn och odemokratiske ledaren efter den andra. Det var Stalin, Mao och Pol Pot osv. Och inget av detta diktaturhyllande tog han nånsin avstånd från.
Namnet på priset anspelar på Lenins fredspris som från 1950 delades ut i Sovjetunionen och fungerade som motpol till olika borgerliga pris i väst. Namnet är alltså taget från ett pris som skapades av Stalin-regimen. Faktiskt ytterst osmakligt. På hemsidan hyllas också den reaktionäre och konservative Jan Myrdal som om han vore en vänsterhjälte.
Jan Myrdals stora pris – Leninpriset för 2026 tilldelas Dror Feiler med motiveringen:
”Med kompromisslös humanism, konstnärlig integritet och politiskt mod har tonsättaren, musikern, konstnären och aktivisten Dror Feiler konsekvent bekämpat krig, fascism, rasism och förtryck och outtröttligt försvarat den konstnärliga friheten och den internationella solidariteten, också när det inneburit personliga och publika kostnader. Genom sin konst, sitt internationella perspektiv och sitt okuvliga engagemang för fred, rättvisa och människans frigörelse har han visat att den kritiska konsten fortfarande är en levande och fullständigt livsnödvändig kraft.”
Om Leninpriset och tidigare pristagare
Leninpriset grundades av en lokal hotellmagnat i Varberg, Lasse Diding tillsammans med Jan Myrdalsällskapet. Idag är det enbart Lasse Diding som står bakom priset. Det ska varje år delas ut till en i Sverige verksam författare eller konstnär som verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition. Det stämmer utan tvekan på Dror Feiler. Prissumman är på 100 000 kronor. Pristagarna utses av en kommitté ledd av Lasse Diding. Den högtidliga prisutdelningen brukar ske på anrika Varbergs Teater och festligheterna efteråt hållas på Hotell Gästis.
Vad det gäller pristagarna är det dock många vettiga och oftast bra personer som fått priset. Förutom Dror Feiler också exempelvis Andreas Malm, Martin Hägglund, Nina Björk, Stefan Jarl, Mikael Nyberg, Mikael Wiehe, Sven Lindqvist och Mattias Gardell. I huvudsak äldre eller medelålders gubbar och bara 4 kvinnor jämfört med 14 män. Vilket väl främst säger något om de som delar ut priset.
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Jose Clemente Orozco.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hade mottagarna varit helt och hållet ”vettiga” borde de rimligen ha tackat nej till att ta emot detta riktigt ”lortiga” pris.
… och på festen lär det knappast serveras några ”lådviner”, någonstans – jag hittar den dessvärre inte nu – har jag sparat en text där Myrdal refererar hur han och Diding smörjer kråset med hummer och exklusivt vitt vin. Diding lät också – i sin trädgård – resa en 8 meter hög Leninstaty där en palestinsk flagga placerades (… som om inte palestiniernas problem skulle vara stort nog utan att behöva förknippas med den lömske och högst odemokratiske Lenin). Om denna staty står kvar vet jag inte.
Den stora frågan är och förblir:
Hur kan någon vara beredd att låna sig till att medverka i detta osmakliga sammanhang?
Jag tror att Lenin är ett betydligt mindre problem än alla devota leninister genom historien, som har tagit hans tillfälliga yttranden skrivna i stridens hetta som eviga sanningar, ungefär som Brians åhörare tar upp hans tappade sandal som en fetisch i Life of Brian.
För Lenin kunde ju faktiskt ibland erkänna att han hade haft fel, och ändra sin ståndpunkt, helt pragmatiskt, när det behövdes.
Lenin byggde hela sin maktstrategi på att människor inte visste sitt eget bästa varför de måste ledas av en upplyst elit implementerad genom kommunistpartiet. Här lades grunden till såväl stalinistisk terror som hela det realsocialistiska projektet, som så småningom gick under på grund av sin egen oförmåga. En undergång som få, med undantag av Putin, sörjde.
Lenin var också en lika lömsk som skrupelfri maktspelare som kidnappade den ryska revolutionen. Andra framåtsträvande krafter manövrerades ut under statskuppsliknade former. Det hela utmynnade i ett ytterst centralstyrt, odemokratiskt och repressivt system.
Det finns ingen som helst anledning att förminska den ytterst skadliga inverkan Lenin hade och har (Putin har exakt samma syn på makt som Lenin har) på den historiska utveckling vi kunnat beskåda under de senaste 100 åren.
Lenin var ett gigantiskt problem, därom vittnar tydligt historien. För mig är och förblir Lenin en av världshistoriens värsta ”skurkar”.