Den stora valvinnaren är Vänsterpartiet. Det råder ingen tvekan om det. Borgerlig media har drivit en rabiat smutskastningskampanj gentemot Vänsterpartiet men ändå är partiet de som ökat antalet röster mest jämfört med förra valet. Samtidigt har Socialdemokraterna gjort ett av sina sämsta val någonsin men de är trots allt ändå inet de största förlorarna utan det är Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet har tappat röster till Miljöpartiet i de stora städernas innerområden men har vunnit röster från socialdemokraterna i de.invandrartäta förstäderna. De har vunnit fler röster i förstäderna än vad de tapppat i innerstäderna. En framgångsrik valkampanj med en tydlig målgrupp och ett. budskap inriktat på denna målgrupp har gett resultat. Samtidigt har det lett till ett sämre valresultat i innerstadens medelklassområden. I de senare områden har mediernas förtslkampnaj mot Vänsterpartiet förmodligen haft effekt men i förorterna har den saknat betydelses. Högermedierna når ut sämre där och många i förorterna har förmodligen inet en märkt hetskampanjen mot V.
För att det ska gå ännu bättre i nästa val behöver Vänsterpartiet få en mer strongent och kompetent partiledare. Nooshi Dadgostar håller inte måttet även om hon varit bättre i valrörelsen än hon normalt brukar vara. Dessutom måste partiet små föreningar i små kommuner kolla upp de personer de sätter på listorna bättre så att det blir svårare för högermedia att bedriva ett drev mot partiet.
Regeringsbildning
Socialdemokraternas usla resultat och usla valförelse ihop med mediernas räddningskampanj för partiet utan medlemmar, Liberalerna, är det som gör att valet ändå blev mycket jämt. Liberalerna räddas kvar i risdagen genom en kampanj från media och moderata stödröster. Just nu när valet ännu inte är färdigräknat har oppositionen 176 mandat och Tidö 173 mandat. Men det är troligt att ledningen håller sig när hela valet är färdigräknat på onsdag.
Det gör att det blir viktigt för de som ska leda regeringsförhandlingarna för Vänsterpartiet med Daniel Bernmar i spetsen agerra på ett vettigt och rimligt sätt. Politiken bör vara det viktiga, inte makten sig. Garantier för en bra politik genom ett avtal kan nästan vara lika bra som regeringsposter. Det har vi sett genom Tidöavtalet. Men inte lika bra då S trots allt är valet stora förlorare. Regeringesposter är sannolikt bättre. Men de ska vara baserade på politik, inte maktbegär.
Läs mer:
- Mamdanisering
- Utomeuropeiska väljare bakom V-framgångar
- Varför har media mörkat vad som pågår i Sverige?
- Bruksorterna slutade rösta – de utsatta områdena började
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Vasilij Kandinskij.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det mest förvånande med valresultatet är, som jag ser det, att inte än fler socialdemokrater gått över till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den socialdemokratiska strategin med ”luddigheten” som bärande element och med en partiledare som var ”ur slag” i valrörelsen borde än tydligare ha visat sig i valresultatet.
Slutsatsen är att det fortfarande finns ett ansenligt antal socialdemokratiska väljare, som i grund och botten inte har särskilt mycket till övers för de ”mittenpartistiska” strömningar som länge präglat partiet men vilka ändå av ”födsel och ohejdat vana” väljer den socialdemokratiska valsedeln. Vi kan på goda grunder utifrån studiet av väljarnas åldersmässiga demografi, i perspektivet partisympati, utgå ifrån att det handlar om äldre väljare. Utifrån detta är det väl inte en särskilt vild gissning att även om detta val var partiets sämsta någonsin kommer nästa bli än sämre.
Och att Magdalena Andersson skulle lyckas få ihop ett regeringsunderlag ställer jag mig högst tveksam till. Det är ett faktum att Vänsterpartiet och Centerpartiet är varandras motpoler när det gäller ekonomisk politik. Detta obestridliga förhållande är inget som kan förbises ”bara sådär”. Till syvende och sist är alltid den ekonomiska politiken grunden för varje hållbar regering.
2018 lade sig Vänsterpartiet platt efter ett patetiskt pladder från Jonas Sjöstedt om papper vi aldrig skulle få se. Detta kommer knappast hända denna gång lika lite som att Centerpartiet skulle överge sin av marknadsliberalismen genomsyrade själ. Jag kan inte se det som något annat än att Magdalena Andersson står inför ett uppdrag som mycket starkt har karaktären av ”mission impossible”.
… och lägg till detta att riksdagen allt sedan 2006 haft en tämligen solid borgerlig majoritet, som nu uppgår till runt 56 procent. I detta avseende har s+v+mp åter misslyckats totalt. Endast några tiondedelars uppgång, som det nu är frågan om, förändrar inte på minsta sätt detta faktum.
Förstår inte kommentaren om Nooshi. ”Hon hållet inte måttet” Hon har gjort bästa v-resultatet sedan Gudrun Schymans tid och ändå kommer sådana kommentarer. Obegripligt.
V har gjort bästa resultatet trots Dadgostar. En partiledare är inget parti. Och jag aldrig haft något förtroende för Nooshi efter att ha stött på henne i politiken redan 2001 när hon dock var väldigt ung. Jag är glad över att Bernmar är den som ska sköta förhandlingarna. Han str för samma politiska linje som Dadgostar men är en skicklig förhandlare och en person som det är lätt att tycka om. En ganska klassisk och typisk göteborgspolitiker med hårda nypor men socialt mycket kompetent.