Kanske inte den allra sämsta, men en av de sämsta arbetslöshetsersättningarna i Norden. Och får man inte jobb tillräckligt snabbt, eller inte alls , hamnar man snart utanför systemet och får inga pengar.
A-kassan i Sverige är ett skevt system på många sätt. Om jag stämplar och får a-kassa måste man vara beredd att överge familj, fru, man, barn och flytta till nån annan stans, annars kan jag förlora a-kassan. Man måste var beredd att sälja villan man äger, radhuset eller bostadsrätten och inte veta om man kan få en bostad överhuvudtaget på den ort där det kanske finns ett jobb. en sånt system är inte vettigt som jag ser det.
Ersättningsnivåerna är bland de lägsta i Europa och bland de lägsta i hela OECD. Absolut sämst i Norden i alla fall. Allt enligt TCO och Aftonbladet:
Aftonbladet kan i dag med siffror från den fackliga organisationen TCO visa att det inte stämmer. Ersättningsnivån är visserligen formellt hög, 80 procent av inkomsten. Men taket, och en jämförelsevis lång karenstid, innebär att a-kassan i praktiken är sämre än i många andra länder. Sedan år 2001 har Sverige fallit från sjätte till femtonde plats i OECD:s statistik.
En svensk medelinkomsttagare får mindre i arbetslöshetsersättning än en medelinkomsttagare i något av de andra undersökta nordiska länderna. Bland de åtta europeiska länder TCO undersök tillhör a-kassan i Sverige de sämsta.
Arbetslösa i Sverige får kort sagt finna sig i att vara placerade i strykklass.
Detta är ett resultat va den borgerliga regeringens politik som satt fattiga svenskar på svältkost rent ekonomiskt. Kanske med konsekvenser för den svenska ekonomin som helhet genom minskad konsumtion. Borgarnas politik som delvis verkar gå ut på att fattiga och de som tjänar mindre ska sättas dit och betala, medan de rika ska gå fria och få mer, verkar inte heller på det ekonomiska området vara en framgångsrik politik alltså.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om A-kassa, Alliansen, Borgarna, Regeringen, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Om jag stämplar och får a-kassa måste jag vara beredd avv överge familj, fru, man, barn och flytta till nån annan stans, annars kan jag förlora a-kassan.”
Man undrar var den magiska platsen som alla arbetslösa skall tvingas flytta till för att få jobb. Så vitt jag vet finns det ingen plats i Sverige som arbetskraftsbrist nog att äta upp resten av Sveriges arbetslöshet.
Det är en åtgärd som inte är riktad emot arbetslöshet, den är riktad emot arbetarnas löner genom att artificiellt tvinga fram en ökad konkurrens om jobben. Finns ingen anledning för en arbetslös att konkurrera om ett jobb på en annan ort som har arbetslöshet, med tvång vill etablissemanget döda solidariteten mellan arbetare.
Sverige har lägst a-kassa om man jämför krona mot krona.
I Norge ligger dagpengeersättningen på 62,5%. max 1006kr/dag(5dgr/veckan). för att få max så ska du ha minst en imkomst på 450000.-/året. en byggnadsarbetare ligger i norge på cirka 300000.-/året. det skulle ge cirka 670kr7dag för skatt. cirka 9900kr/månaden efter skatt.
Tänk då på att boende och mat är dyrare i Norge än i Sverige.
en normal tvåa i oslo på 45m2 ligger hyran på mellan 7500-8500kr.
Om du storhandlar och jämför mängd mat du får för samma summa pengar i norge o sverige, så kan du få uppemot nästan dubbelt med mat. maten ligger på cirka 50% dyrare än i sverige.
Jag tror då att ni själva kan räkna ut att det kanske inte är så illa i lilla svedala.
”Man måste var beredd att sälja villan man äger, radhuset eller bostadsrätten och inte veta om man kan få en bostad överhuvudtaget på den ort där det kanske finns ett jobb. en sånt system är inte vettigt som jag ser det.”
Mot bakgrund att det i det närmaste varit en kuppmässig hantering av bostadspolitiken där allt fler blivit/tvingats bli ägare till sina hem så blir det det än mer märkligt. En liberalare syn på tvånget att flytta borde tvärtom ligga i linje med den politik Alliansen påstår sig vurma för…men icke.
Thomas,
alliansen kämpar alltid för frihet, men det är såklart inte frihet för vem som helst som avses. Utan flyttvånget så är ju inte arbetsgivaren fri att etablera sig var han vill, han kan inte vara trygg att få folk vart han vill. Denna hemska ofrihet åtgärdades enkelt genom att ta ifrån arbetarna rätten att välja var de vill bo och öppna för marknadsmässiga tvångsförflyttningar. Om Stalin ändå varit så listig, då hade han sluppit få massa skit för sina tvångsförflyttningar.
Vilket jävla gnäll. Det har ALLTID funnits en ”flyttklausul” i arbetslöshetsersättningen, den har bara aldrig tillämpats. Det är klart man skall flytta dit där det finns jobb, det gör de flesta idag och det har gjorts i alla tider. Det finns till och med yrkeskategorier där det är ett krav som t.ex militärer (vilka vi ju inte har några snart). Det finns ingen anledning att ta mina skattepengar och underhålla människor i glesbygd som inte vill flytta för att göra rätt för sig.
När det gäller a-kassan i europa perspektiv som artikeln pratar om så är det den sämsta artikel jag läst då inte ett enda ord sägs om vad kostnaden för denna ”försäkring” är för de som väljer att teckna den. Hur bra en försäkring är måste väl ställas i relation till vad den kostar, eller ?
Apan.
Är det rimligt att betala 375 kr i månaden (ca 4200 kr om året)för en ”försäkring” som om du arbetar på tillfälliga och korta anställningar (mycket vanligt idag) kanske ger dig på sin höjd 40% av inkomsten i ersättning vid arbetslöshet? I tillägg till detta kommer hela den tvångsapparat som nämnts ovan. Så i relation till vad ”försäkringen” kostar (socialt och ekonomiskt) för många arbetare är den usel.
A-kassan är ett felaktigt konstruerat system. Egentligen skulle vi ha en lägstaersättning som är exakt lika för alla arbetslösa. Detta skulle också i praktiken sätta en gräns för lägsta löner utan att man behöver lagstifta om det. Med en lägre nivå skulle man i motsvarande grad kunna slopa kraven på den arbetssökande. För att få högre ersättning får man sedan skaffa en frivillig tillägssförsäkring som man betalar marknadsmässigt pris för. Och där man själv kan förhandla om vilka krav som skall gälla och vilken ersättningsnivå man har rätt till för en viss månatlig premie.
Det vore ett bra system.
Men eftersom förändringar alltid är impopulära så har man istället gjort mindre förändringar i existerande system. Och då blir det inte helt bra, även om jag tycker att man gått i rätt riktning, i allt utom den hårdare tillämpningen av de märkliga kraven.