Hans Norebrink

På 70-talet vaktmästare/patienttransportör på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, tillika medlem i Kommunistiska partiet. På 80-talet solidaritetsaktivist för Nicaragua och Centralamerika, arbetade sig jorden runt, journalistjobb Sverige runt.

Skrivit för Internationalen och Nyheter från Latinamerika. På 90-talet volontär för indian/bonderörelsen i Bolivia i sex år, plus universitetsstudier i internationella relationer. Intresserad av samhälle, evolution, klass, etnicitet och socialism.

På 00-talet åter vaktmästare/patienttransportör på Sahlgrenska, driver ett integrationsprojekt på vaktmästeriet/akutintaget kallat ”Jämfalda”. Recensent för främst Fria Tidningen. Gästskribent.

Alla inlägg som Hans Norebrink skrivit på bloggen.

 

15 svar på “Hans Norebrink”

  1. Hej, Hans N!

    Jag läste din insändare i Göteborgs-Posten den 2 oktober och blev glad över att ha träffat på vad som syntes vara en meningsfrände i analysen av det moderna samhället och dess föregångare. Min grundsyn är klart förankrad till vänster om mitten, men jag är samtidigt generellt kritisk till det moderna, storskaliga samhället och de mer eller mindre oundvikliga och skadliga följder det får för dess medborgare. Med tanke på vilka möjligheter vi har att åstadkomma ett mer småskaligt och lokalförankrat samhälle i den globaliserade och överbefolkade världen, kan man ju bli en aning uppgiven, men det är ändå viktigt att inte blunda för vad en analys av rådande förhållanden kan visa.

    Delvis som ett resultat av hur livsvillkoren i dagens samhälle ser ut är jag deltidssjukskriven, och jag är aktiv i en s.k. brukarförening. Den tillgodoser dock inte mer än till dels mitt behov av värdegemenskap, och jag ställer därför frågan till dig, som uppenbarligen är aktiv i dessa frågor: Var finns ”klubben” för oss som tänker som bl.a. du och jag gör? Var kan man vara delaktig och träffa likasinnade? (Använd gärna min angivna e-postadress för svar.)

  2. Till Haqvin: Tack för uppmuntrande kommentar. Tyvärr vet inte heller jag var denna tänkta klubb för småskalighetstroende vänstermänniskor finns. Jag är politiskt hemlös och oorganiserad sedan länge.

    Jag jobbar med integration på mitt arbete, och jag skriver en mängd recensioner med mitt vänsterperspektiv till denna blogg och ett antal tidningar. Har också skrivit en bok tillsammans med etnologiprofessor Åke Daun; ”Snällare än du tor – Människan social av naturen”.

    Det är det evolutionära perspektivet från den boken och mina självstudier i evolutionspsykologi som fått mig att på senare år intressera mig för småskalighet och lokal ekonomi. Ja, lite höll jag på med det då jag arbetade som journalist också (nu är jag vaktmästare/patienttransportör/kommunalarbetare på Sahlgrenska).

  3. Har du läst ”Jämlikhetsanden” förresten? Den är ett måste. Se min recension på denna blogg.

  4. Tack för svar, Hans!

    Ledsamt att ”klubben” inte finns. Kanske får man upprätthålla den så gott det går via nätet i stället. (En paradox i sammanhanget!)

    Jag hoppas kunna läsa ”Jämlikhetsanden” så småningom, men har både för mycket annat att göra och för stor brist på ro i själen f.n. Jag har dock läst OM boken och tycker det är strålande att en sådan bok har givits ut.

    Tack igen, och vi får kanske anledning att höras vid fler gånger. (Jag bor några hundra meter från ditt arbete och arbeter i centrala Göteborg.)

  5. Hej Haqvin

    Om du slår på sökfunktionen uppe till höger på denna sida (lilla förstoringsglaset) ”Jämlikhetsanden” ser du min recension av den. Se även ”En fråga om klass”, ”1968”. tyvärr finns ingen sammanställning av mina recensioner som sedan jag började i början av året uppgår till 107 stycken.

    Kanske kan du slå på ”Allmänningen som samhällsinstitution”, ”Det mänskliga företagandet”, ”Reformismens möjligheter”, ”Arvsdygden”, ”Vad är nationalism?”, ”Klassamhällets kollektiva medvetande”, ”Deltagande demokrati”, ”Vete, vapen och virus”, ”Kampen om sjukfrånvaron”, ”Mellan dröm och verklighet”.Nästan alla recensioner följs av debatter.

    Se även Anders Svenssons inlägg och de debatter som följs av dessa. Men vänstern är ju inte så mycket för decentralisering, småskalighet och lokalism (har du föresten läst klassikern ”Small is beautiful”?). Han nämnde dock organisationer med den inriktningen. Jordens vänner?

    Är själv deprimerad och förvirrad över arbetarklassens svaghet, vänsterns litenhet, och 30 år av obeveklig högervridning som nu övergår i även främlingsfientlig högerpopulism. Framtiden känns väldigt mörk.

  6. Hej Haqvin igen

    Jag slog på Miljöförbundet Jordens vänner och de vill ha miljö och solidaritet, och verkar kämpa för lokalt jordbruk och landsbygdens överlevnad.

    De söker nya medlemmar. Helgen 6-7 i Torsby, Värmland har de en temahelg med lokal utveckling, småjordbruk (även småbrukarrörelsen står för detta, se tidningen Småbrukaren).

    Se debatten på denna blogg; ”Dags för omprövning: en bredare väg”.

    Anders Svensson hade förresten ett inlägg någonstans om vad som gör folk lyckliga och dit hörde typ lokal demokrati som i Schweiz kantoner.

  7. I kvällens rapport framträdde en rödgrön rörelse två månader gammal som kallas Grön solidaritet. Det kanske kan vara nåt för dig?

  8. Hej, Hans!

    Jag hade just tänkt skriva, att jag kanske har funnit min ”klubb”. Deras program låter väl lite som en utopisk tulipanaros, men ändå väl värt att stödja. Absolut inget ont i Jordens Vänner, men dels känns den rörelsen lite för ensidigt inriktad på miljöfrågor, dels har den nog ett lite för globalt och aktivistiskt perspektiv för att jag skall orka hänga med i mitt nu rådande hälsotillstånd. Det hindrar inte att jag självklart önskar dem framgång i sitt arbete.

    Jag skall kontakta Grön Solidaritet och se vad det kan innebära. (Inte helt fel att de också har sin bas i Göteborg.) Tack för tipset, som jag alltså redan hade snappat upp!

  9. Hej

    Toppen! Håller med om att Jordens vänner är för miljöglobalt. Det behövs även ett klassnationellt perspektiv. Grön solidaritet verkar vara åt det hållet. Plus vänster-miljö-organisations-samlande. Jg får hålla ett öga på dem.

  10. Kanske. Men jag vill inte ha ett ytterligare parti, utan ett försök till radikalt rödgrönt samarbete, till att samla de på vänster- och miljökanten som vill ha ett alternativt samhälle.

    Men just nu är jag för desillusionerad för att engagera mig igen. Snart 50 år har jag varit på vänsterkanten i olika former, och idag ser läget på den politiska fronten värre ut än någonsin. Det känns hopplöst.

  11. Hej igen, Hans!

    Ett tag sedan sist. Jag känner nog igen mig ganska väl i din desillusion, dvs. i känslan av hopplöshet. Det betyder inte att jag har tappat tron på mina ideal och på vad jag anser vara ”rätt” och ”fel”, utan det har mer att göra med känslan, att världsutvecklingen nästan obönhörligen går mot en mer empatilös och fascistoid anda i takt med befolkningsutvecklingen, nyliberalismen, den tekniska utvecklingen osv. Vi får verkligen hoppas att jag har fel i denna bedömning, men jag misstänker att det nuvarande materialistiska och marknadsliberala samhället helt enkelt måste krascha på något sätt, innan någon ny anda kan få en chans att göra sig gällande.

    Allt gott önskar Haqvin!

  12. Till Haqvin: Jag känner likadant, hälsningar. Kan nästan känna en liten skadeglädje inför det, då tvingas folk äntligen yrvaket vakna upp ur sin sömn.

Kommentarer är stängda.