Ett år efter
Göteborgskravallerna
Demokratin måste
återupprättas och fördjupas för att motsättningarna som tydliggjordes under
förra årets demonstrationer ska kunna få en konstruktiv lösning
Det är snart ett år sedan EU-toppmötet i Göteborg. Snart ett år sen några
av de mest uppskakande händelserna i det moderna Sveriges historia inträffade
och många är de människor som sedan dess bär på både besvikelse, rädsla eller
posttraumatiska sår och ärr. Många har också engagerat sig i frågor som har
vuxit fram ur detta.
Själv har jag deltagit i grundandet av Demokratinätet. Genom detta har jag
varit engagerad i arbetet med årsdagarna med att förbereda seminarier och en
demonstration. Seminarierna har ett gediget och omfattande program med
deltagande från flera av de parter som var på plats under förra årets
demonstrationer och seminarier.
Den enda större aktör som saknas är politikerna, såväl rikspolitiker som
kommunpolitiker. Detta är tyvärr symptomatiskt för diskussionerna efter
toppmötet. Politikerna verkar ha abdikerat från sin roll och överlåter
diskussionen till demonstrationsdeltagare/arrangörer, poliser, forskare och
journalister.
Detta är allvarligt, politikerna vill inte delta i en diskussion som har
stor betydelse för den svenska demokratin, stor betydelse för den svenska
rättsapparatens och polisens trovärdighet. Precis som när det gäller de tre
terroriststämplade svenskarna väljer politikerna den tysta passiva vägen. De
ställer sig utanför dessa viktiga frågor och överlåter istället diskussionerna till
människor som står utanför det formella politiska beslutsfattanden. De svenska
politikerna har på detta sätt, tydligare än någonsin, gjort sig till
nickedockor åt främmande politiska makter och dominerande ekonomiska intressen.
Allt som kan hota eller reta dessa överherrar undviks.
De tycks helt ha avsagt sig bestämmanderätten, helt ha frånsagt sig rätten att
delta i en debatt om yttrandefrihet, demokratiska rättigheter och likhet inför
lagen. Det är detta som debatten efter Göteborgshändelserna framförallt handlar
om, och det är inga oviktiga frågor, utan själva essensen i ett samhälle som
vill kalla sig demokratiskt.
Likhet inför lagen har ställts åt sidan efter de så kallade
Göteborgskravallerna. Aktivister åtalas och döms på löpande band samtidigt som
åtal mot poliser avskrivs i samma takt som anmälningar kommer in. Rättsväsendet
dömer ut hårdare straff om den åtalade anses vara politiskt aktiv och straffen
är många gånger längre än tidigare praxis. Åtalade döms med förfalskade eller
obefintliga bevis och principen med omvänd bevisbörda har praktiserats.
Utgångspunkten i rättssalarna är att en polis aldrig ljuger eller misstar sig,
men aktivister ljuger alltid.
Våra demokratiska rättigheter
ställs åt sidan när politisk aktivitet kriminaliseras så som man gör i
rättegångarna och när makten inför årsdagens demonstration planerar att filma
alla som deltar i denna. Filmningen innebär begränsningar i vår åsiktsfrihet
och vår rätt att demonstrera. Det som hänt efter toppmötet, demonstrationerna
och kravallerna i Göteborg är det som är det allvarliga hotet mot demokratin i
Sverige.
Kriminaliseringen av politisk verksamhet liksom andra inskränkningar i våra
demokratiska rättigheter måste stoppas. Detta kan bara göras på politisk väg
och därför är det så allvarligt att politikerna inte deltar i debatten.
Vi måste kräva att polisers brott ska utredas av en från den vanliga
polisen oberoende instans.
Lagen om våldsamt upplopp måste ändras och anpassas till moderna förhållanden
eftersom den idag kriminaliserar oskyldiga åskådare.
Rättsapparaten måste reformeras så att beviskraven ställs högre och risken för
att bli oskyldigt dömd till långa fängelsestraff minimeras.
Våra folkvalda politiker måste tvingas fram ur sina hålor och ta tag i dessa
frågor innan vårt samhälle slits isär av politisk splittring och misstro mot
makten.
Demokratin måste
återupprättas och fördjupas för att
motsättningarna som tydliggjordes under förra årets demonstrationer ska kunna
få en konstruktiv lösning. Denna lösning är ett samhälle byggt på demokratisk
socialistisk grund där rättstryggheten för alla människor värnas, där rätten
att demonstrera utan att registreras är självklar, ett samhälle för där allas
lika värde och likhet inför lagen garanteras.
Därför hoppas jag att så många som möjligt ställer upp i årets demonstration i
Göteborg för att ställa kraven på ett rättvisare och mer demokratiskt samhälle.
Demonstrera för likhet inför lagen, för att värna rättstryggheten och de
demokratiska rättigheterna, för icke-våldsliga konfliktlösningar och
demokratisk dialog.
Som avslutning vill jag uttrycka min förhoppning att vi kan genomföra en lugn
och fredlig demonstration utan provokationer och övergrepp från polisen på det
sätt som skedde förra året.
Anders Svensson 2002-06-20 Internationalen