Bikerkulturen och Göteborg- 1970-talet, del 1

På 1970-talet förekom regelbundet att raggare och knuttar i Göteborg (och på andra ställen också) överföll vänsterdemonstrationer, vänsterbokhandlar osv. Ofta ingrep inte polisen mot dessa attacker utan vänstern fick försöka försvara sig själva. Dessa sammanstötningar var ofta våldsammare än sammanstötningarna mellan nazister/fascister och antifascister idag. Ofta initierades och organiserades dessa attacker av den fascistiska organisationen Demokratisk Allians (DA).

Denna situation syntes på ett övertydligt sätt i samband med den andra Hagahusockupationen 23-27 november 1972. Så här står det i pamfletten Öppna Hagahuset, Fakta om Hagahuset nr 2 som gavs ut av ockupanterna i efterhand:

Fredagen

[…]
Vid elvatiden gick plötsligt ett gäng raggare och knuttar til angrepp. Fönster krossades med stenar och flaskor. Husets vaktstyrka ryckte ut och provokatörerna tog till flykten.

Ett andra angrepp kom när folk sov. Vi väcktes av högljudda berusade röster som vrålade slagord som: Sieg Heil! Asfaltera Vietnam! Död åt kommunistjävlarna! Bomba Hanoi! Leve Nixon! Död åt FNL! Död åt arbetarna!

Ligisterna hade samlat förstärkning. Med yxor, släggor och spett gick de till angrepp mot barrikaderna. Försvarsstyrkorna i huset mobiliserades. Polisen meddelades. Den kom till platsen, kollade in vad som hände, men hade enligt uppgift order om att inte ingripa.

Därpå följde 30 min våldsdåd av raggarna. Först när poliserna fått klart för sig att raggaran skulle få stryk av den stora vaktstyrka som fanns i beredskap i haga, makade de sig ur sina bilar och motade kärvänligt bort ligisterna.

Bråket diskuterades efteråt inne i huset. De som inte tidigare kände till förhållandet mellan raggare och polis blev en erfarenhet rikare. Det är inte första gången polisen håller knuttar och raggare om ryggen. Jämför de fascistinspirerade angreppen på 1:a maj och Vietnamdemonstrationer och tidigare provokationer på Hagahuset.

Lördagen

[…]
KL 20.00 stängdes hsuet för dagen, för att vi skule hinna förbereda oss inför det väntade angreppet från raggarna. Våra rapportörer hade meddelat att alla västsveriges fascister med bihang hade sammankallats. Vår yttre vaktstyrka uppgick denna dag till 250 stadiga gossar, fast beslutna att ge ligisterna avd som behövdes. Detta visste också polisen Det fanns ytterligare två anledningar till att polisen denna gång inte kunde underlåta att ingripa. Dels fick man en fin förevändning att utan motstånd få upp kravallstaket och isolera ockupanterna, dels måste skenet av lag och ordning upprätthållas inför allmänheten.

Vilka är då ”västsveriges samlade fascister med bihang?”. Fascisterna är bl.a. Demokratisk Allians (DA) och Sveriges Nationella Förbund (SNF).

Bihanget är delar av knuttarna och raggarna.

DA utnyttjar dessas politisk omedvetenhet och hetsra dem till attacker som den mot Hagahuset.

DA som t.ex. tycker att ”socialförvaltningen gjorde helt rätt som avkedade den vänsterextrema klick som nu leder ockupationen av Hagahuset”.

DA stöder också helt uSA:s folkmordskrig i Vietnam och är anhängare av samma anti-demokratiska och anti-kommunistiska idéer som Mussolini predikade.

Vid elvatiden inledde ett par hundra berusade knuttar, ledda av DA, sitt angrepp på Huset, med sin vanliga vapenarsenal utökad med båtshakar och brandbomber och slagord som: Bränn ut ohyran!

DA-medlemmar höll sig hela tiden i närheten av Huset under attacken, men väl skyddade. Det lät knuttarna göra ”grovjobbet”.

Polisledningen meddelade ockupanterna att polisen denna gång skulle kalar av det hela. Vi meddelade tillbaka att vi inte skulle ingripa.

Polisen förhöll sig länge passiv inför den skränande ligisthopen, men det kunde inte undgås att polismän träffades av de för ockupanterna tänkta vapnen och projektilerna.

Så småningom tappade polisen tålamodet och gick till attack. Då kom brandbomberna fram och slungades mot huset och polisen. Polisen tvingades till kravallchocker. Flera ligistyngel greps men släpptes efter ett tag.”

Efter attacken fick ockupanterna information om att ett nytt anfall med brandbomber var att vänta. Vi bad då sociala centralnämndens ordförande Werner Olsson, som befann sig på plasten, att beordra att vattnet åte kopplades in p.g.a. brandfaran.

Werner Olsson svarade: ”Vi har inte bett dem ockupera. De får skylla sig själva.”

Om jag inte minns fel var Werner Olsson centerpartist och Demokratisk Allians som nämns i citaten var en organisation som levererade medlemmar till MUF och moderaterna, några DA-medlemmar var senare med och startade Bevara Sverige Svenskt (BSS), som kanske kan sägas vara ursprunget till dagens fascister, Sverigedemokraterna, och flera ledande medlemmar i DA startade den fascistiska tidskriften Contra.

Vidare kan noteras att ingen raggare eller knuttar tycks ha dömts för kastandet av brandbomber etc. Detta samtidigt om åtskilliga vänsteraktivister på den tiden dömdes för förnsterkrossning, äggkastning etc.

Intressant?
Bloggat: Opassande,
I media om fascister: DN1, DN2, AB,
I media om kriminella gäng: SVD1,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Bikerkulturen och Göteborg- 1970-talet, del 1”

  1. Jag har svårt att hålla med om att Contra skulle vara en fascistisk tidskrift, åtminstone under nittiotalet och fram in i detta sekel. Jag har läst den en hel del (t o m prenumererat ett tag för att få tag i den!) och visst var den arkaiskt svartblå och knökkonservativ, märkligt konspiratorisk angående homosexuella och lade an till den nu bland neokonservativa populära inställningen att fiendens fiende är en vän… men fascistisk? Nej.

    De uppmanade inte till våld mot oliktänkande och var inte främlingsfientliga likt Sverigedemokraterna eller liknande, även om det funnits en hel del konspirationstänk om islam däri. Inte heller var det särskilt mycket till svulstig militarism i den, det låg snarare nära folkpartistisk NATO-vurm tycker jag. Väldigt lite av det man förknippar med fascism.

    Men visst var den hiskeligt ur led med tiden. Finns den kvar förresten?

  2. Contra lever och mår bra tyvärr.

    Och jo, de är fascister. Har alltid varit det. Fascister behöver inte utöva aktivt våld för att vara det. Tog de någonsin avstånd från våld?

  3. Tja. Alla som utövar våld är inte fascister, men våldsförhärligande och upphöjande av väpnad kamp till ett ideal är ett signum för fascism. Likaså ledarkult, tung militarism, kollektivism, antiintellektualism, med mera. Inget av detta har jag då sett i den tidningen, även om den på andra vis är rätt tokig.

    Att kalla Contra och liknande för fascister är att missbruka uttrycket. Det är en relativt specifik ideologisk inriktning, och en titel man inte kan klistra på folk hur som helst. Jag vet hur sur bl a Anders här blir om man kallar honom ”kommunist” slentrianmässigt och buntar ihop honom med stalinister och leninister – samma förhållningssätt bör man väl ha gentemot högerns olika schatteringar?

    För att återgå till ursprungsämnet blev jag förvånad över att raggare förekommit som en slags extremhögerns fotfolk redan på sjuttiotalet. Det var mitt intryck att det var något nytt, som förknippas med ”bonnraggare” av modernt(?) snitt och inte med de gamla brylcrémeskammade typerna med rockabillykläder och veteranbilar. Alltid lär man sig något 😛

  4. Gustav: fascism som ideologi har egentligen inget med våld att göra. Den mest kalssiska fascistiska organisationen i Sverige, Nysvenska rörelsen ägnade sig aldrig åt våld, utan åt ideologisk skolning. Man tyckte nazisterna i NRP var alldeles för råa och osofistikerade.

    Inte heller de italienska fascisterna, idag i regeringen, sysslar speciellt mycket med våld i dagsläget. Annat var det på 1970-talet då man stod för överlägset flest terrordåd, mord, bombningar osv av alla politisk rörelser i Europa.

    När det gäller raggarna på 70-talet så fanns det inga med brylkräm eller nåt sånt. Dom såg ut precis som idag. De var bara fler och bilarna var sämre. De fanns på den tiden också i storstäderna, ja finns väl än i viss utsträckning. Återkommer till det i del 2 om Bikerkulturens 1970-tal i Göteborg.

  5. Nej, det är precis som Anders skriver, en fascist behöver inte så mycket som lyfta handen mot någon i hela sitt liv och kan ändå vara fascist.

    I alla fall vad jag vet är det inte känt att ”Il Duce” slog någon (utom kanske familj och tjänstehjon, men det har ju varit legio i överklassen i alla år) i hela sitt liv. Det hade han andra som gjorde åt honom.

Kommentarer är stängda.