Tintin – rasism, kolonialism och litteraturförbud

Det är uppenbart när man läser Tintin med dagens ögon att seriehäftena är fulla med koloniala attityder, i vissa böcker också rent rasistiska attityder. Men lika uppenbart är att barn knappast tar skada av böckerna. För vore det så borde väl vi 50-talister vara Sveriges mest rasistiska generation. Istället är vi den minst rasistiska, trots att vi växt upp med Tintinböcker.

Om ett barn utvecklas till en rasist har det mycket lite med läsandet av Tintin eller annan eventuellt rasistisk litteratur att göra. Det har mycket lite med rasistiska eller stereotypa bilder att göra.  Det är inte rasistiska bilder eller bilder som förstärker stereotypa föreställningar som gör någon till rasist. Men de kan förstärka rasismen hos den som redan är det och det kan påverka samhället i stort. De kan förstärka en kultur som redan finns, de kan bidra till att skapa en kultur på samma sätt som de kan skapas utifrån en kultur.

Hur en bild påverkar är alltså inte helt självklart och jag tycker därför att Jeff Werner förenklar grovt när han skriver i GP, även om han rätt i det mesta:

För endast en kulturminister som aldrig fått lära sig något om blackface-traditionen kan skära i Makonde Lindes tårta. Och bara en lika okunnig konstnärsskara kan stå bredvid och skratta. Enbart kulturdebattörer som aldrig lärt sig hur bilder fungerar och vad Golliwog representerar kan se Lilla Hjärtat som oförarglig. Endast en konstnär med otillräckliga historiska kunskaper kan teckna henne. Goda intentioner är tyvärr rätt oväsentliga i sammanhanget. Också välmenande bilder kan såra och göra ont.

[…]

Hakkorset hade visserligen existerat i tusentals år när nazisterna tog det i sin tjänst. Ändå måste alla vi som lever i skuggan av Förintelsen förhålla oss till dess förändrade betydelse, liksom vi måste förhålla oss till andra bilder som har brukats rasistiskt.

Det är inte självklart att en karikatyr måste innebära rasism. Den kan såra ändå förstås. Det är inte självklart att en sårande bild är fel eller rasistisk om den använder sig av stereotypa beskrivningar av andra folk. Det är inte självklart att hakkors är en rasistisk symbol.

Om hakkorset förekommer på saker som tillverkats i andra kulturer som exempelvis i Indien, där hakkors är en lyckosymbol, så är det naturligtvis ingen rasism som ligger bakom förekomsten av hakkorset och det ska inte heller tolkas som en nazistisk eller rasistisk symbol i ett sådant sammanhang. Inte heller ska det tolkas på det viset om hakkorset förekommer på produkter tillverkade innan andra världskriget (ASEA, numera ABB hade hakkorset som sitt varumärke).

Att tolka symboler, bilder, teckningar och ord rätt innebär att man kan se dem i sitt sammanhang och förstå varför det är som det är. Att en person utan historisk kunskap eller omvärldskunskap tolkar ett hakkors på en leksak tillverkad i Indien som rasism är lika fel som att okunniga konstnärer använder sig av rasistiska stereotyper bara för att de inte vet vad det handlar om. Jag menar därför att kritiken av filmen Lilla Hjärtat är helt korrekt, men kanske inte förbudet mot Tintinböcker Kulturhuset i Stockholm (som ju inte är ett riktigt förbud, utan en flytt av häftena från barnavdelningen, en slags prioritering).

Att se Lilla Hjärtat gör dock ingen till rasist, att läsa Tintin gör ingen till rasist. Men Lilla Hjärtat är gjord idag och borde inte ha en rad inslag som är rasistiska och stereotypiserade. Att Tintin har det är en produkt av historien. För att kunna lära av historien måste vi dock också ha möjlighet att läsa eller se det som innehåller saker som vi idag tycker är fel. Därför ska vi självklart kunna läsa Tintin eller Mein Kampf av Hitler för den delen.

Intressant?
Bloggat: Bjereld, TrobergBokhora, Högberg, Badlands, Enligt min humla, Cornucopia,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Stereotypier som förleder? | Annarkia()

  • lisanow

    här är också ett bra inlägg i debatten från Barnteaterakademins blogg: http://www.barnteaterakademin.se/blogg/januari/den-heliga-barnkonventionen/varje-barn-har-en-egen-berattelse/roligast-var-det-nar-alla-tog-upp-sina-hander/vem-bryr-sig-om-barnprogrammen/manadens-skribenter-i-juni/manadens-skribent-juli-mattias-gunnarsson/augusti-skolstart-en-livsfarlig-skicklighet/tintin-tartan-elsa-beskow-och-konsten-att-forhalla-sig-odmjuk-till-sina-fordomar/