När MNW nu ger ut en skiva för att kunna tjäna lite pengar på uppmärksamheten kring TV-serien Upp till kamp har man med en låt av det rätt misslyckade och endast bland dåtidens stalinister omtyckta bandet Knutna Nävar. En låt som hyllar Stalin. Ingen storsäljare då, knappast intressant nu. Osmakligt då, ännu osmakligare nu. Det finns inga anledningar att smutsa ner en skiva, som i övrigt ser ut att bli bra med sådant skräp. Men vad gör inte skivbolag för att försöka tjäna pengar. Det vi ser är en av marknadsekonomins avigsidor. Kan man tjäna pengar på osmakligheter gör man det. (observera att MNW idag är ett helt vanligt privatägt företag).
Och frågan är om det är progg överhuvudtaget. Det ansåg/anser inte jag. Och jag jobbade i musikrörelsen, på musikrörelsens största spelställe, Sprängkullen i Göteborg.
Det fanns och finns en vänster som tar avstånd från Stalin och sån skit.
Borgarmedia: DN
Bloggat: Kulturbloggen
Andra bloggar om: Vänstern, Stalinism, Socialistiska Partiet, Socialism, Politik, Progg, Stalin, Sprängkullen, Musikrörelsen, Samhälle, MNW, Upp till kamp
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag gillade inte Upp till kamp. Åter igen ett osakligt och lögnaktigt angrepp på Kp från Birro som verkligen tycks hata oss.
Sången om Stalin ingick inte i Spartkuskörens repetoar. Jag vet inte om Knutna nävar spelade den offentligt men den finns på deras skiva.
Jag vet att Sången om Stalin inte ingick i repertoaren. Men körmedlemmarna och körledaren i serien spelas ju av errare och (före detta?) medlemmar i Spartakuskören. Frågan är varför de ställer upp på att sjunga sången om Stalin?
Och nog fanns (finns) det såna errare som de som förekommer i serien. Även om det finns andra också.