Alla människor säger sig vara mot våld. Att säga nåt annat är inte politiskt gångbart. Men alla agerar inte mot våld, mobbning och utanförskap i praktiken. Det är en slags dubelhet. Man säger en sak och sänder i andra sammanhang ut ett annat budskap.
Regeringen straffar fattiga, sjuka , arbetslösa och andra människor som på något sätt står utanför. Dessa får mindre pengar och svårare att klara sig. De pengar man tar från dessa människor ges i den andra änden till de rika. De redan framgångsrika. Eliten. Regeringen talar med sitt agerande om för oss att fattiga, sjuka etc är människor som är mindre värda. Det öppnar upp för en människoföraktande ideologi som leder till den typ av våld vi sett den senaste tiden.
Borgartidningarnas ledarskribenter anser det är riktigt att ockupera Irak, att spärra in palestinier i stora utomhusfängelser som Gaza. Detta sänder signaler om att araber kan man bomba, araber är mindre värda. Avvikande människor. Muslimer. Konstiga typer. Förmodligen terrorister allihop. Det budskapet sänder delar av borgarmedia ut. Och man skapar ett samhällsklimat därefter.
Det finns också gott om journalister och s.k. bloggare från den svenska eliten som skriver föraktfullt och nedvärderande om andra människor. För att inte nämna diverse TV-program. Alex Schulman vara bara toppen av ett isberg. Eliten sänder sålunda signalen att det är okej att mobba, förnedra och vara elak. Något som skapar samma attityder hos vanligt folk. Att det är okej att mobba, förnedra, frys ut och stöta ut andra människor.
Regeringsmedlemmar tycker det är okej att fuska med bygglov, bygga svart, inte betala avgifter, inte betala skatter, fuska med examina, anställa svart, hetsa mot palestinier (Bildts blogg) osv. Detta sänder signaler till vanligt folk om att det är okej att fuska, fiffla, bete sig illa etc.
Regeringen, media och den svenska eliten bidrar alltså på olika sätt till att skapa ett samhällsklimat där det som hänt i Rödeby, på Kungsholmen och med den handikappade mannen som dödsmisshandlades av nazister blir möjligt.
Agerar man på det viset i eliten, i media och i regeringen så hjälper det inte med aldrig så välmenande men bra och viktiga manifestationer. Det hjälper inte med hårdare straff (Hur mycket har det hjälpt i USA?). Det enda som hjälper är att eliten, det vuxna samhället börjar sända andra signaler. Det här är inga problem som bara löses med bra , godhjärtade och viktiga manifestationer. Det krävs förändring i politiken också. Det är heller inget problem som kan lösas snabbt. Det krävs tid och mer än välgörenhet och goda intentioner.
Borgarmedia: DN1, DN2
Andra bloggar om: Våld, Regeringen, Politik, Samhälle, Ungdomsvåld, Kungsholmen, Rödeby
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Krafttag mot gatuvåldet måste ske redan i förskoleåldern – resurser som kostar en bråkdel av vad vi idag erbjuder, ”i andra änden”, genom psyk-, social- och kriminalvården
Det är vi vuxna som har ”dödat ungdomarnas själar” och medverkat till att de utvecklats till ”kalla, hotfulla, icke hänsynstagande gatuvåldsungdomar”.
Genom att vi vuxna, från början inte har förstått – inte tagit hänsyn till – de här ungdomarnas speciella behov av bemötande, från ”tidiga barnsben”, har vi ”dödat deras själar!”
Från tidiga barnsben har de på alla sätt och vis försökt visa oss, genom olika ageranden, ”se mig här är jag!”
De flesta av dessa barn har, med största sannolikhet, inte kunnat göra som andra barn i samma ålder gör, således inte ”varit oss vuxna till lags” – och vi vuxna har inte givit dem chansen känna ”jag kan – fast så här i stället – jag duger!”.
Sakta men säkert har de fått ”stänga av sina själar” för att överleva! De har blivit hårda och kalla…
Vi vuxna måste bli bättre på att möta de här barnen i tid; bli bättre på att möta deras speciella behov av bemötande!
Idag möter jag otaliga ungdomar som inte har blivit förstådda; de har kämpat och bitit ihop.
Ingen har tagit deras dolda funktionshinder på allvar; de har,om de haft tur, fått kompensera sina dolda funktionshinder ibland!
Sorgligt nog har de oftast utsatts för krav, överkrav, på att träna, träna och ord som skärp Dig, Du kan om Du bara vill!
Tänk om vi skulle ställa samma krav på de barn som har dolda funktionshinder i form av syn- och hörselstörniingar; utan kompensatoriska hjälpmedel kräva att de skulle träna på att se och höra! Hur många ungdomar skulle vi då ha inom psyk-, social- och kriminalvården!?
Det borde vara lika självklart att få kompensera dolda funktionshinder i form av känselstörningar (perceptionsstörningar) som det är att få kompensera dolda funktionshinder i form av syn- och hörselstörningar, från tidig ålder! Se dessa barn med känselstörningar!
Förstå deras avvikande sätt! Möt deras speciella behov!
Låt dem känna ”jag duger – jag kan – fast så här i stället” – i och med det kommer vi vuxna att bidra till att deras ”själar blir varma” i stället för som nu: kalla!
De kalla, hårda själarna, som lärt sig att inte bry sig om vad andra känner och tänker, är det alla vi vuxna, runt omkring, som genom vårt oförstånd, har hjälpt till att skapa!
Äpplet kanske inte faller så långt från trädet – även deras föräldrar kan vara ”kalla själar” som gått igenom livets hårda skola; att aldrig bli förstådd!
Det är dax att vi försöker börja förstå att det är minst lika viktigt förstå, bedöma, behandla och bemöta känselstörningar som det är att bedöma, behandla och bemöta syn- och hörselstörningar.
En sådan förståelse för behov av individuell kompensation och stimulering, skulle med största sannolikhet bidra till att c:a 70% av ”de kalla själarna” inte utvecklades till hotfulla gatuvåldsungdomar.