Viva Gaza! Viva Palestina!

I fjol berättade italienaren Vittorio Arrigoni i Internationalen om hur ”barnen blev till änglar” i det ghetto som Israel skapat på den lilla strandremsa som kallas Gaza. Han gav oss en intensiv och gripande skildring från striderna i gatusprång och inne i vindlande och smala gränder med sina trånga bostadskvarter. Aragoni var aktivist i International Solidarity Movement och skrev direkt från helvetets förgård. Han duckade bland bombkrevaderna och såg både operationsborden där alla små ben amputerades och köttslamsorna efter de barn som inte kunde räddas utan ”blev till änglar”. Han såg hur en vildsint best lemlästade och slet sönder värnlösa, fattiga flyktingar:

”Här var ännu en massaker på barn i Jailia. Två unga bröder, träffades av en israelisk bomb, när de åkte med sin åsnekärra. Det här är bara en stillbild av den historiska tragedi som vi tar del av varje minut, varje timma, samtidigt som vi förlorar vänner, bröder, släktingar. Stridsvagnar, attackflygplan, droner, Apachehelikoptrar. Världens största och mest vildsinta krigsmakt anfaller ett folk, vilket som på Jesus Kristus tid, har åsnor som sitt viktigaste transportmedel”.

Aragonis vittnesmål om Israels militära våldtäkt på Gaza, där åttiofem procent av innevånarna kommer från familjer som fördrivits efter Israels etniska rensning av palestinska markområden, illustrerade det som var en logisk fortsättning på den blockad av landremsan, som inleddes 2006. Makalöst nog efter det som av alla parter sågs som ”arabvärldens första demokratiska val”.

Israel, USA, FN och EU kom i underläge när deras viktigaste schackpjäs i regionen, marionetten Mahmoud Abbas från det korrupta Al Fatath, slogs ut av Hamas. För när inte ens blockaden hade fått ghettot ner på knä i samförstånd och kapitulation återstod för ockupationsmakten bara det nakna besinningslösa våldet med stridsvagnar och bombplan. Med det målande och avskyvärda namnet ”Operation gjutet bly” försökte Israel att på 22 dagar ”hugga huvudet av huggormen” som det heter i den sionistiska retoriken. Valets segrare från 2006, det palestinska folkets legitima företrädare, Hamas, skulle helt enkelt fysiskt likvideras.

Men operationen misslyckades. Vare sig israeliskt bly eller brinnande fosfor kunde ta död på det palestinska motståndet. Israel tvingades till en tillfällig vapenvila. Men under det år som sedan gått har inringningen av Gaza har fortsatt. Blockaden har stramats åt. De tunnlar för mat, mediciner och andra förnödenheter som Israel inte kan spränga från sin sida håller nu för gott på att blockeras av Egypten som med hjälp av amerikanska US Army Corps of Engineers bygger en stålmur – under jorden. Detta samtidigt som det på pappret så mäktiga Arabförbundet manar Israel att häva blockaden….

Det ”internationella samfund”, vars höga moraliska värden det ofta talas så salvelsefullt om, låter Israel hållas. Visst finns det en del upprörda toner och många meningslösa uttalanden om att Israel ska häva sina blockad. FN:s Ban Ki-moon pratar en sväng. Sedan blir det inte mer. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har också snabbt insett att han mer eller mindre kan strunta i eventuella förmaningar från Barak Obamas nya regim i Vita huset. EU under ledning av Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har inte heller ruckat en enda centimeter på unionens goda relationer med Israel. Europafacket under ledning av Wanja Lundby Wedin stör inte heller så att det hörs…

Den mängd protester, möten, demonstrationer och kampanjer som världen över tvinnade samman solidariteten med Gaza och Palestina kring årsdagen av Israels krig var därför desto mer värdefulla.

Gaza Freedom March var en av dessa kampanjer. Det var en internationell delegation med nära 1 500 deltagare som planerat att nå fram till Gaza den 31 december. Dagordningen blev nu en helt annan. Egyptens diktatur Hosni Mubarak lät sina säkerhetsstyrkor bryta upp alla försök från aktivisterna att nå fram till de utsatta innevånarna i Gaza. Men kreativiteten från demonstranterna flödade och under fyra dagar fick regimen ständigt nya protester på halsen. Med ett delvis annat scenario blev det samtidigt en sammandrabbning mellan säkerhetspolisen och den stora lastbilskonvojen Viva Palestina. Men trots att dess främste talesman, socialisten och parlamentsledamoten George Galloway, blev avvisad av ett tjugotal säkerhetsagenter som satte honom i en flygstol med enkelbiljett till London, tvingade Viva Palestina, igenom en överenskommelse som gjorde att en stor del av konvojens lastbilar och förnödenheter kunde nå fram till människorna inne i det palestinska ghettot.

Här hemma i Sverige håller ett fartyg, Ship to Gaza, på att utrustas för att segla med ett humanitärt bistånd från Norden till Gaza, via hamnar i Europa och Medelhavet. I detta arbete kan alla delta som vill visa sin avsky för Israels rasistiska och koloniala regim.

Alla medlemmar och sympatisörer till socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet kan nu också kräva att det i den ”rödgröna” valplattform som håller på att utformas finns helt klara papper när det gäller Mellanöstern och Israels roll. Det duger alldeles utmärkt med att omsätta Helle Kleins ord i en ledare för Aftonbladet i praktisk handling:

I detta ”världens största friluftsfängelse”, som Gaza kallas, dör nu allt fler barn till följd av undernäring och smutsigt vatten. Fattigdomen är enorm. Arbetslösheten skyhög. Ur ruinerna föds desperation och knappast någon ökad tilltro till den så kallade fredsprocessen. Västvärldens skuld till palestinierna är stor. Det är hög tid att göra allvar av alla löften om hjälp och återuppbyggnad. Så länge den israeliska blockaden pågår bör EU avbryta allt samarbete med Israel.

Isolera Israel i stället för Gaza.

Ledare i Internationalen v 2/2010

Intressant
Bloggat: Röda Malmö, Röda Lund,
I media: SVD, 2, DN, 2, 3, AB, Sydsv, VG
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Ship to Gaza, Gaza Freedom March, Hamas, USA, FN, Utomhusfängelse, Palestina, Samhälle, Politik