Den hederliga och urgamla ungdomstraditionen i Göteborg att lunta lever uppenbarligen i all önsklig välmåga. Det har under senare tid varit en mängd gräsbränder runtomkring i Göteborg och vid fler av dem har ungdomar synts till när de börjat. Som vanligt misslyckas ungdomarna med att hålla luntandet under kontroll och brandkåren får rycka ut för att släcka.
Jag fick faktiskt av de vuxna lära mig att lunta på ett kontrollerat sätt under min uppväxt på ön Rörö i Göteborgs skärgård. Ändå höll vi en gång på att bränna ner pingstkyrkan. Så helt ofarligt och oförargligt är luntandet inte.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gräsbränder, Luntning, Tradition, Rörö, Lunta, Göteborg, Öckerö, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Är det bara i gbg fenomenet heter lunta? Trodde det var vanligt överallt, men jag växte upp i gbg och luntade friskt, en gång höll det på att gå så illa att jag höll på att bränna ned en lada på landet med morbrors tändsticksaskssamling.
Jag tror faktiskt att fenomenet bara finns i göteborgstrakten och ibland exporterats med göteborgare. Har aldrig hört talas om det nån annan stans.
Jag minns varje vår i angered, brandförsvarets helikopter flygandes över oss på väg emot nån rökpelare från skogen.
En annan som är smålänning och aldrig ens hört ordet ”lunta” behöver nog få en förklaring till vad det är 🙂
Elda gräs. Som man gör i många jordbruksdistrikt på ordnat sätt. Men i västsverige har det utvecklats till ungdoms- och barnstreck. Redan när jag var ung (1960-talets början).
Nej då Anders, när jag växte upp i Värmland brände vi dött fjolårsgräs med friska tag och tog till löpen allt vad vi kunde när det spred sig okontrollerat!=)
Okej. Hela Västsverige då kanske. Värmland tillhör ju den västsvenska kulturkretsen kan man väl säga.
Grinig gubbe i Stockholm ser gräsbrännandet som tecken på förfall…. Om gräset betades eller slåttrades skulle ingen komma på tanken att elda upp miljarder fjärilslarver och andra småkryp med djurkäket för utseendets skull…Inte bra för livrikedomen… Nå….Glad Första Maj ändå !
Eld är en naturlig del av cyklerna i naturen. Eldar man så ger man andra organismer en fördel, tomrum fylls. Men numera gör jag det inte för spänningen, gör det ute på landet hos tjejen med gräset på jordkällaren, ger mycket fin och prunkande grönska på den lilla kullen. Inget förfall, tiden jag sparar på det förfarandet jämfört med att slå för hand och samla kan jag ägna åt mer produktivt arbete. Det är väl då motsatt tecken, folk har blivit såpass produktiva att deras arbete kan göra mer nytta på annat sätt. Förfall är väl ändå när folk inte har bättre saker för sig än att lägga kraft på så lite.
Årlig gräsbränning är inte ”naturlig” i någon bemärkelse. Den föröder insekts- och smådjursfaunan. Marker har naturligt brunnit regelbundet innan människan kom med i bilden, kanske vart 50:e år, när tillräckligt mycket brännbart material samlats. Markerna i gamla världen har antagligen tänts på medvetet av människan sedan yngre stenålder för att öka örtbetet för jagade hjortdjur, på samma sätt som vi vet att ursprungsfolk i Nya England gjorde. Dock ej årligen, bara för att hämma buskar. Men årlig gräsbränning är ett modernt påfund, det har aldrig förr samlats fjolårsgräs som det gör idag. Gräset togs medvetet tillvara under sommaren som vinterfoder innan det gamla mångtusenåriga bondelandskapet las ner. Vi kan välja på myllrande smådjursfauna eller artfattiga gröna brända gräsmarker…