Bankrånet i Linköping 1854

Natten till den 25 mars 1854 utsattes Östgöta Enskilda Bank på Stora Torget 1 i Linköping för ett rån som räkans till de största i Sverige genom tiderna. På den tiden var det ett av de största i världen. Totalt stals omkring 40 miljoner kronor i dagens penningvärde vid rånet (enligt andra uppgifter är dagens penningvärde 80 miljoner kronor).

Med hjälp av en nyckel som hängde ovanför dörrkarmen tog rånarna sig in i banken varefter de med våld forcerade järndörren till kassavalvet. Hjärnan bakom bankrånet var troligen korpralen Nils Strid, en välkänd skojare i staden. Nyckeltipset och kunskapen om byggnaden stod troligen den före detta landsfiskalen* Johan Isaksson för. Han bodde granne med banken. Den tredje rånaren, smeden Lars Ekström kan antas vara den som tog sig igenom järndörren till kassavalvet. Bytet blev 250 000 riksdaler i påskrivna sedlar och 600 000 riksdaler i icke påskrivna sedlar. Det enda tjuvarna lämnade kvar i bankvalvet var en lapp med texten:

”Vi länsat haver Östgötha Bank
Och mången rik knös torde bli pank
Vi lämnar dock en tredaler kvar
Ty hundar pissar på den inget har”

Efter bara en vecka kunde alla tre inblandade gripas. Detta snabba gripande kunde genomföras på grund av tips från allmänheten som snappades upp av Norrköpings egen Sherlock Holmes, polisgevaldigern (kommissarien) PM Larsson. Han besökte krogarna i Linköping och lyssnade på kroggästernas skvaller. Utklädd till oxhandlare med en oxe utanför krogen fick han de första ledtrådarna i fallet. Eventuellt hade banken också utfäst någon form av belöning för den som kom med tips som kunde bidra till att brottslingarna åkte fast.

Pengarna från rånet gömdes i i Isakssons grönsaksland vilket avslöjades när han skrev ett brev till sin piga om att hon inte fick gräva i grönsakslandet. Brevet snappades upp av rådman Lönnberg som var jurist och styrelsemedlem i Östgöta Enskilda Bank. Allt utom en mindre summa återfanns. De skyldiga till rånet fick mycket milda straff, till stor del beroende på att det vid tillfället inte fanns någon lagstiftning på området, de dömdes till piskrapp och rätt korta fängelsestraff. Enligt vissa uppgifter dömdes Strid till utvisning, enligt andra valde han att utvandra till USA.

Enligt uppgifter i Corren avrättades Nils Strid år 1860 i Iowa för två dubbelmord men den uppgiften ifrågasätts av andra.

Med anledning av rånet stiftades en ny lag om banksäkerhet redan år 1855.

Idag huserar en restaurang med namnet 1854 i den aktuella byggnaden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Östergötlands Enskilda Bank, Bankrån, Östgöta Enskilda Bank, Rån, Nils Strid, Brott, Linköping, Historia, Samhälle

*Landsfiskal var en rättsvårdande kunglig (statlig) tjänsteman, som bland annat fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. Landsfiskalen hade sitt arbetsområde på landsbygden och i vissa städer under landsrätt, till skillnad från stadsfogde och stadsfiskal.