Nils Pennlert är en kulturskribent. Han verkar faktiskt extremt okunnig om göteborgslitteratur och det tycks de flesta han pratar med inför en artikel i Göteborgs- Posten också vara.
Faktum är dock att det finns mängder med skönlitteratur, mängder med författare, som skildrar Göteborg. Företrädesvis arbetarklassens Göteborg. På en mängd olika sätt. Men inte särskilt förvånande är det sådant som dagens medelklass inklusive en hel del så kallade kulturskribenter inte känner till. Men det finns även annat än arbetarskildringar, såsom Sun Axelssons böcker om uppväxten i Göteborg, exempelvis Drömmen om ett liv.
Tidiga skönlitterära författare som skrivit om Göteborg är bl.a. Sophie Elkan och J. A. Wadman (Göteborgs egen Bellman).
Vi har från senare tid Harry Martinsson som ju berör sina ungdomsår i Göteborg i Vägen Ut. Det är stor litteratur av en Nobelpristagare som mycket tydligt beskriver Göteborgs karaktär som hamnen mot väster. Det är en ren skandal att Pennlert uppenbart inte känner till denna bok.
Vi har Gunnar Adolfsson som bland annat skrivit boken Trappan men även andra som handlar om och beskriver Göteborg. Vidare en lång rad böcker av Erik S. Alexandersson, Per Forsman, Per Johansson, Erik Johansson, Aino Trosell, Ove Allansson och Walter Dickson liksom Torgny Karnstedts Gnistskärmen. Pennlerts (samt Jörnmarks och Öbergs) okunskap synes mig monumental.
Vi har Christian Diesen och Ingemar Härds Smutsigt Hantverk liksom Ingmar Olssons Flipperspelet om 1970-talets Göteborg. Anderz Harnings suveräna nyckelroman Tidningslorden får vi naturligtvis inte heller glömma eller Renzo Aneröds böcker om brott. Åke Edwardsson har också skrivit en hel del deckare om Göteborg (även om han ibland får stadsskildringarna lite fel) och det har också Helene Tursten gjort.
En av Sveriges mest lästa författare och göteborgsskildrare tycks Pennlert inte heller känna till. Marianne Fredriksson (Simon och ekarna).
Vidare har vi Evert Lundström, Göte Brink, Håkan Strängberg, Sture Källberg, Sture Hegerfors, Kent Andersson, Harry Hjörne, Bengt Anderberg, Catharina Kjellberg, Sven Westerberg, Sten-Åke Cederhök och Lasse Dahlqvist samt Marcus Birro, Peter Birro, Eija Hetekivi Olsson och Johannes Anyuru. Pennlert nämner de två sistnämnda. Och nog måste väl Håkan Hellström också sägas skriva litteratur om Göteborg om än i sångens och diktens skepnad.
Viveca Lärn känner Pennlert till liksom Claes Hylinger. Jag känner också till dem, men det märkliga är att jag inte förknippar Hylinger med Göteborg. Men han är förstås en göteborgsförfattare som beskriver Göteborg.
Det finns alltså oändligt mycket böcker och beskrivning av Göteborg som stad och kulturen och stämningen i denna stad. Det är bara det att kulturmedelklassen i Sverige inklusive Nils Pennlert är helt fixerade vid att allt händer i Stockholm. De han intervjuat i sin bedrövliga kulturartikel är dels sådana som vistas en stor del av livet utanför Sverige som Johan Öberg och därför förstås har dålig koll. Dels är det Jan Jörnmark, en konservativ man som tycks hata sin egen stad och därför inte känner till den ordentligt. Sen är de en vän som inte nämns vid namn. Vännen känner i alla fall till Marianne Fredriksson.
Pennlert har fel. Det finns inte ont om framstående göteborgsskildringar. Det finns gott om dem. Det är bara det att Nils Pennlert troligen är okunnig om frågan och därför också lite ignorant. Precis som så många andra medelklasskulturskribenter.
Samtidigt måste jag också nämna att Pennlert skriver litteratur av rang som beskriver och handlar om Göteborg är sällsynt. Nu är det ju en värderingsfråga, vad som är litteratur av rang beror ju på vem som frågar och vem som svarar. Men Harry Martinsson måste nog av alla anses vara litteratur av rang, liksom Sophie Elkan, J.A. Wadman, Anderz Harning och Marianne Fredriksson. För mig gäller det också Gunnar Adolfsson, Ove Allansson och Erik Johansson. Ingen av dem verkar existera i Pennlerts huvud.
Sen har visserligen ingen göteborgsförfattare eller göteborgsskildrare fått Augustpriset eller Sveriges Radios romanpris. Andra pris har dock ofta utdelats till göteborgsförfattare och göteborgsskildrare.
Aino Trosell har fått Ivar Lo-Johanssons personliga pris år 1994 och Ivar Lo-priset 2006. Även Ove Allansson och Johannes Anyuru har fått det förstnämnda priset 2003 respektive 2013.
ABF:s litteratur- & konststipendium (hette tidigare ABF:s litteraturpris) har delats ut till Walter Dickson 1957, Kent Andersson 1967, Carin Mannheimer 1973, Peter Birro 2008 och Eija Hetekivi Olsson 2016. Och en som skildrar Göteborg i minst en roman har fått Nobelpriset i litteratur.
Piratenpriset har delats ut till Clas Hylinger (2007), Carin Mannheimer (2010) och Claes Eriksson (2013). 2009 fick Claes Hylinger också Gerard Bonniers pris. Andra som fått olika priser inkluderar Sun Axelsson, Athena Farrokhzad, Gunnar D. Hansson, Mare Kandre, Bengt Anderberg och Anderz Harning. Många de tidigare nämnda har dessutom fått ytterligare en mängd priser.
Litteraturen glömde inte Göteborg. Nils Pennlert glömde litteraturen.
Läs också: Göteborgsdeckare, Fantastik om och från Göteborg
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nej, jag skrev inte heller om Allansson när han dog vilket jag borde ha gjort. Det finns ytterligare några författare jag inte nämnt som jag kommit på med hjälp av vänner, Zac O’Yeah, Karin Boye (fast jag vet inte om hon skrev nåt om Göteborg), Lars Wilderäng, Marie Hermansson och Pål Eggert. Jag vet inte heller om Viktor Rydberg skrev nåt skönlitterrärt om Göteborg, men han skrev ju en massa annat om staden som han länge var verksam i och ligger begravd i. Vidare har vi Bengt Lidner. Det fisnn pckså en mängd deckarförfattare som jag inte nämnt i detta inlägg, men nämnt tidigare, http://blog.zaramis.se/2016/01/01/goteborgsdeckare/
Herregud, jag har dessutom glömt min vän Erik Wijk. Både skönlitteratur och faktaböcker om Göteborg. Vi har också Lars-Olof Bengtsson (LOB), sångaren i Gbg Sound och författare till tre bisarra böcker.