Kommunism betyder olika saker

Ordet kommunism betyder olika saker. Men de borgerliga och media låtsas hela tiden att ordet endast har en enda tydlig betydelse: Att kommunister vill att det svenska samhället ska bli som det gamla Sovjet. Med diktatur, byråkrati, köer, och feta partipampar.

Vänsterpartiet tog bort ordet kommunism i partinamnet efter Murens fall 1989 – för över 30 år sedan. Partiet har sedan dess gjort självkritik för sina kontakter med de så kallade kommunistpartierna i Östeuropa. Ändå tjatar media hela tiden om det gamla vänster-försvaret av Sovjet.

Vänsterns partiledare Nooshi Dadgostars åsikt om kommunismen i en intervju i november 2022 är: ”Den är dålig, vi tar helt avstånd från den”. Samtidigt säger vänsterpartiets ungdomsförbund ”Ung vänster” sedan länge och senast i sitt principprogram från februari 2021 att: ”Vårt mål är ett klasslöst samhälle, fritt från förtryck – ett kommunistiskt samhälle”.

För att förstå ordet kommunisms olika betydelser måste vi backa till stenålderns jägar-samlar-samhälle. Det var ett i stort sett fritt, jämlikt, jämställt och demokratiskt samhälle – men fattigt. Vänsterns ”fader” Karl Marx kallade detta enkla samhälle för urkommunism eller primitiv kommunism. Man hade där egendomsgemenskap (kommunism betyder gemenskap). En del stenålders-kommunistiska bysamhällen finns ännu kvar i de djupa skogarna i Syd.

Enligt marxismen (Marx ideologi) följs urkommunismen av jordbrukets klassdiktaturer – slavsamhället och feodalismen, samt av industrisamhällets klassdiktatur – kapitalismen. Sedan tar arbetarklassen/folket makten i politiken och ekonomin, vilket kallas socialism (betyder samhälle). Slutligen når man mänsklighetens högsta utvecklingsstadium – den rika moderna klasslösa och statslösa framtidskommunismen.

Redan här kan man se tre olika betydelser av ordet kommunist:

• Jägarsamlarsamhällets urkommunism
• Framtidens klasslösa kommunism
• En politisk ideologi och rörelse benämnd kommunism.

Stenålderns urkommunism

Minnet från urskommunismen levde (troligen) kvar som tanken på en förfluten guldålder. De första kristna levde i egendomsgemenskap. Bondeuppror i Europa och Kina drevs av kommunistiska ideal i religiös form. Eller så kan det kallas socialism. Orden kommunism och socialism kunde tidvis användas som om de hade samma betydelse.

Kommer så franska revolutionen 1789, och de två begreppen socialism och kommunism börjar sakta att skilja sig åt. Den nya arbetarrörelsen på 1800-talet börjar splittras i reformister (fredlig gradvis förändring av samhället) och revolutionärer (uppror mot de kapitalistiska diktaturerna).

Ideologen Marx (och kompanjonen Engels) är revolutionärer och de skriver ”Det kommunistiska manifestet” med slutordet ”Proletärer i alla länder förenen eder”.

Arbetarrörelsen (kallad socialdemokrati) splittras slutligen i vänster-revolutionärer och höger-reformister. De radikala tog 1917 makten i Ryssland under Lenin. Han fick följare bland vänster-socialdemokrater runt om i världen som såg med hopp på Sovjetunionen som en fri ”arbetarbondestat”. Men det blev i praktiken en ny förtryckande diktatur styrd av vänstern, som nu kallade sig kommunister.

Så splittrades arbetarrörelsen fullständigt –i socialdemokrater som ville förändra samhället med reform, och kommunister som arbetade för revolution.  I Sovjet och östblocket sade man sig bygga socialism, men målet var slutsteget kommunism. De styrande partierna kallade sig kommunistiska. I folkmun i andra länder kallade man socialistländerna kommunistländer. Så fler betydelser av kommunism finns:

• Urkristen kommunism
• Religiös medeltida ”bondekommunism”
• Nytt namn på vänstern i arbetarrörelsen
• Folkligt namn på socialistländerna

”Socialismen” blev diktatur

För att förvilla det ytterligare menade många att de så kallade socialistländerna i själva verket var nya former av klassdiktatur eller statskapitalism (det senare som i dagens Kina och Vietnam). Meningen var att arbetarna och bönderna skulle ta makten, men i alla socialistländer tog istället en ny överklass makten – den så kallade nomenklaturan.

Därför kallades socialistländernas samhällssystem kritiskt för ”realsocialism” – alltså den reellt och i verkligheten existerande falska socialismen.

Jag var själv maoist – jag trodde aldrig på Sovjetunionen, men inbillade mig att Mao, Kina och den så kallade kulturrevolutionen (en folklig politisk kampanj) slogs för att arbetarna och bönderna skulle kunna behålla makten. Men partieliten (överklassen) bara manipulerade det kinesiska folket i sin interna maktkamp. Miljoner kineser dog i svält efter olika misslyckade maoistiska kampanjer för ökad produktion och politisk indoktrinering. Vidare:

• Ultranationalistisk ”kommunism” (Khmer-Kambodja och Nordkorea)
• Lokala kommunistbyar i USA, England på 1800-talet
• Israels lokala kommunism kallades kibbutzer
• Blandideologin marxismen-leninismen

Många misslyckanden

Gemensamt för alla dessa ”kommunismer” är att de oftast misslyckats. Den stora kraschen kom på 1900-talet när de så kallade marxist-leninistiska staterna, som började byggas 1917, snöpligt kollapsade med Murens fall 1989. 200 år efter den franska revolutionen.

Ändå bredde realsocialismen ut sig över kanske en tredjedel av världen under ynka 70 år. Det visar trots allt på vilken oerhörd kraft det finns i den socialistiska tanken. I drömmen om att avskaffa den uråldriga klyftan mellan rika-mäktiga och fattiga-maktlösa. Det är hoppfullt, och inspirerar till fortsatt kamp för socialism och klasslöshet – men nu med en tydlig demokratisk grund och inramning.

Att realsocialismen gjorde ekonomiska och sociala välfärdsframsteg är sant. Men det har ju kapitalismen än mer lyckats med via socialdemokratin i väst. Verklig socialism måste dessutom betyda folkmakt över politik och ekonomi. Och förslag på hur detta ska åstadkommas i praktiken. Och i vardagen.

Förvirring

Med alla olika betydelser av ordet kommunism är det inte undra på att det uppstår förvirring. Uppenbart är att vänsterns partiledare Nooshi Dadgostar tar avstånd från kommunismen i betydelsen östblockets falska socialistiska länder (realsocialism är socialism i ord, men inte i handling). Och att de unga vänsterpartisterna använder ordet kommunism i betydelsen det yttersta klasslösa framtidssamhället de och vi andra vänstermänniskor strävar emot.

Ska man då undvika att använda det mångtydiga ordet kommunism? Nej, för då blir de arbetande människornas kamp (i världen och i tiden) för vad de kallar och kallat socialism och kommunism obegriplig. Varför skulle vanligt folk vilja byta kapitalistiskt överklassförtryck och exploatering, mot ”socialistiskt-kommunistiskt fernissat överklassförtryck och exploatering”?

Själv kallar jag mig inte kommunist i betydelsen att jag skulle stödja den misslyckade ”realsocialismen” från DDR till Vietnam – där instämmer jag med Dadgostar, jag fördömer också verklighetens falska ”socialism”. Men jag stödjer ungvänstern när de kallar sig kommunister i betydelsen att tro på det önskade framtida klasslösa (kommunistiska) idealsamhället.

Fast de (och vi andra på vänsterkanten) bör ändå undvika det förlegade ordet kommunism. De hjälper bara de borgerliga att knyta den nutida kampen för demokratisk socialism till gamla avslöjade förtryckarstater, vars falska bluffsocialism redan vilar på historiens sophög.

Ekonomisk demokrati istället

Jag är alltså inte kommunist i betydelsen att jag stödde de misslyckade falska realsocialistiska ”marxist-leninistiska socialist-staterna” som kollapsade 1989. De gav bara socialismen/kommunismen dåligt rykte, så bra att de försvann!!! Jag är kommunist i betydelsen att jag fördömer realsocialismen, och att jag ännu tror på möjligheten av ett framtida samhälle med jämlik, demokratisk, klasslös kommunism.

Men: Eftersom högern och i detta ämne okunniga media dominerar debatten, så är det i slutändan ändå rätt och taktiskt att för det mesta undvika ordet kommunism. Och kanske även ordet socialism. Det blir så många sidodiskussioner, och återvändsgränder i debatten. Jag föreslår istället som namn på vårt vänstermål: Jämlikhet, rättvisa och ekonomisk demokrati.

Hans Norebrink, vårdarbetare

Läs mer om socialism