En opålitlig journalist och en tidning med märkliga regler

En opålitlig journalist och en tidning med märkliga regler. Sydsvenskan är en av alla de borgerliga tidningar som ägnar sig åt hets mot palestinarörelsen samt mot enskilda medlemmar i denna och i vänsterpartiet. Precis som alla de borgerliga tidningarna pågår hetsen både på nyhetsssidorna och ledarsidorna. På ledarsidorna skrivs en ofantlig massa skit men det handlar om åsikter så det är bara att konstatera att borgelriga ledarsdior har en massa extremt reaktionär folkmordsförsvarare som skribenter.

På nyhetssiodrna förväntar läsarna sig dock att få nyanserade nyhetsartikalr som i så liten utsträckning som möjligt präglas av journalistens åsikter. Att det ska vara helt opartiskt är dock enligt min mening en schimär. En åsikt som delas av Jonas Gruvö på  Magasinet Konkret. Men nyhetsjournalisterna ska i alla fall försöka få det rätt. Tyvärr är det dåligt med det i svensk media när det gäller bevakning av fiske, miljö- och klimataktioner samt palestinarörelsen.

Inas Hamdan

I Sydsvenskan verkar det dessutom ha gått ett steg längre. Av allt att döma har de väldigt godtyckliga regler för när en journalist inte får skriva om vissa saker. Exempelvis får Kenan Habul inte skriva om drogpolitik och narkotika då han är en uttalad anhängare av avkriminalisering och legalisering av cannabis. Inas Hamdan som är uttalad sionist får däremot skriva om Israel. Detta trots att hon starkt och öppet alltså tagit ställning för Israel i den aktuella konlfikten. Något Viktor Pressfeldt visat mycket tydligt i en artikel i Magasinet Konkret:

På senare tid har Inas Hamdan aktivt raderat inlägg på sociala medier som visar att hon tidigare öppet och på ett tämligen exceptionellt sätt tagit ställning för Israel. Trots detta finns hennes inlägg från november 2019 fortfarande bevarade i internetarkivet Wayback Machine. I dessa inlägg förklarar Hamdan varför hon identifierar sig som sionist, och motiverar det med att hon känner större samhörighet med Israel än med Palestina. Hon argumenterar att Palestina är ”ett land som mördar HBTQ-personer”. Detta så kallade ”pink washing”-argument används ofta av pro-israeliska rörelser för att rättfärdiga Israels ockupation och apartheidpolitik mot palestinier och ger ett falskt sken av att förtrycket mot palestinier grundar sig i en omtanke om mänskliga rättigheter.

Vidare har Hamdan på Twitter försvarat sitt stöd till Israel med argumentet att landet inte hyser några fördomar mot någon etnicitet. För Hamdan har Israel varit en liberal bastion, hotad av yttre krafter som enligt henne hotar den västerländska civilisationens värden. Det är dock viktigt att notera att samtidigt som Hamdan gjorde dessa uttalanden 2019, hade Israel infört förändringar i sin lagstiftning som enligt flera människorättsorganisationer, däribland Amnesty International och Human Rights Watch, stärker en apartheidstruktur.

[…]

Det är inte bara Israel som Hamdan har hyllat som ett föredöme, utan även den internetbaserade community vars främsta mål är att försvara Israel och smutskasta dess kritiker. I andra raderade inlägg har Hamdan beskrivit det kontroversiella pro-israeliska satirkontot TheMossadIL, känt för att blanda högerextremt innehåll med hets mot palestinier, som ”det bästa Twitterkontot någonsin”.

[…]

Även efter Israels intåg i Gaza 2023, och samtidigt som Hamdan arbetade för Sydsvenskan med att granska Palestinafrågan, har hon vid upprepade tillfällen visat sitt gillande för pro-israeliska inlägg på X/Twitter. Hon har bland annat interagerat med och gillat inlägg som hävdar att ”Att stötta Israel är inte att stötta folkmord” och ”det är helt och hållet Hamas och palestinierna som orsakar dessa dödsfall.” Här är det angeläget att påminna om att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är föremål för en utredning av ICC-åklagare för misstänkta brott mot mänskligheten.

Viktor Pressfeldt

Pressfeldts granskning har kritiserats och angripts i en rad artiklar. Gemensamt för denna kritik är att de aldrig tar upp något av det som står i Pressfeldts artikel. Inte heller försöker de bevisa att han har fel när det gäller något av det som han påvisra kring Hamdan och hennes agerande. Istället handlar det om känslosammma artiklar som handlar om hur bra Inas Hamdan är och att det inte är trevligt att en journalist kritiseras på det sätt som Pressfeldt gör med Hamdan. Och att chefredaktören Stefan Bergmark på Magasinte Konkret borde haft bättre omdöme än att publicera den,

Eller så handlar det om artiklar som syftar till att smutskasta Viktor Pressfeldt och som inte heller försöker bemöta den kritik som Pressfeldt förts fram. Men som slår fast att Ines Hamdan är en duktig journalist. Det är inte heller någon som verkar ifrågasätta det senare utan det är uppenbart att hon är en duktig journalist.

Och det är också tydligtt att Pressfledt har starka åsikter om palestinarörelsen och bevakningen av denna vilket präglar hans artiklar. Men det är ingen som försöker dölja detta. Inte Pressfeldt och inte nån annan heller. Men Hamdans åsikter verkar det som om många inte vill kännas vid utan istöllet dölja och förneka.

Jonas Kanje

Problemet är att hon skriver om ett ämne hon kanske inte borde skriva om på grund av sina åsikter i frågan. Ansvaret att se till att inte gör det eller gör det ligger på Jonas Kanje, chefredaktör och ansvarig utgivare på Sydsvenskan. Han väljer att istället för att ta bort Hamdan från bevakningen av palestinarörelsen försöka smutskasta Pressfeldt. Inte något av det som Kanje (och Hamdan) påstår om Pressfeldt tycks dock var sant.

Med tanke på mina åsikter om det här med opartiskhet, dvs att opartisk journalistik inte existerar så är min uppfattning klar. Det är helt okej att Sydvenskan har Hamdan som jorunalist som bevakar palestinafrågan men då är det också av högsta vikt att läsarna känner till hennes åsikter i frågan så att det går att bedöma hennes skriverier utifrån det. Viktor Pressfeldt kan därför sägas ha hjälpt Sydsvenskan och dess läsare på traven.

Pressfeldt har gjort det som Kanje borde ha gjort. Redovisat Hamdans åsikter och ställningstaganden när det gäller Israel och Palestina. Kanje har inte redovisat varför hon ändå kan skriva om Israel, Palestina och palestinarörelsen vilket Kanje borde ha gjort. Kanje borde också redogöra för skillnaderna mellan Habuls åsikter i drogfrågan och varför han inte får skriva om det medan Hamdan får skriva om ett ämne där hon har en bestämd och enligt mig kontroversiella åsikter.

Istället har Kanje valt att försöka smutskasta Pressfeldt och förneka Hamdans pro-israeliska och högerextrema åsikter som Pressfeldt ger flera exempel på. Och för den som läst artikeln i Magasinet Konkret är det uppenbart att den i första hand är en kritik av Sydsvenskan och därmed också av Jonas Kanje.

Hamdan och palestinabevakningen

Och naturligtvis finns det också kritik mot Hamdan i artikeln vilket inte är konstigt. Hon är en offentlig person, en högprofilerad och duktig journalist med bestämda åsikter i frågan som självklart måste kunna kritiseras. De som försvarat henne har hittills dock inte berört Hamdans åsikter och varför det gör henne till en lämplig journalist för att bevaka Israel, Palestina och palestinarörelsen.

För mig är det helat uppenbart att Inas Hamdan är en opålitlig journalist när det gäller palestinarörelsen. Sydvenskan inte varit ärliga och genomskinliga vad det gäller hennes åsikter och skriverier. Hamdan har uppenbarligen en agenda som hon följer och läsarna borde vara medvetna om denna.

Läs också:

• Ines Hamdan – reporter med dold agenda
• Karaktärsmord på en enskild reporter
• Vår maktkritiska publicistik är konsekvent och vi gör inga undantag för branschkollegor
• Här är hela mejlkonversationen med Magasin Konkret
• Hamrud och Kanje försöker ducka för saklig kritik
• Sydsvenskans cehfredaktör: Tendensiöst av Konkret
• Pressfeldt: Sydsvenskans chefredaktör sprider osanningar om mig
• Myten om opartisk journalistik

Läs mer om journalistik