Blekinges stolthet Mjällby AIF. Av Sveriges fyra sydliga landskap har såväl Skåne, som Halland och Småland haft tydliga framgångar inom herrfotbollen. Skåne har dominanten Malmö FF som just håvat hem sitt 24 SM-tecken, men även Helsingborg har haft nöjet att höja segerpokalen. Halland har i Halmstad en trefaldig mästare och från Småland är det Öster och Kalmar som nått hela vägen fram.
Något lag från Blekinge har däremot aldrig lyckats ro hem något mästerskap, har aldrig ens varit i närheten och endast två klubbar, Mjällby AIF och Högadals IS, har överhuvudtaget luktat allsvensk krutrök – varför? Den främsta förklaringen står nog att finna i att landskapet relativt sett har så få invånare. Skåne har i dagsläget 1 423 000, Småland 779 000 och Halland 348 000, medan Blekinge endast kommer upp till 159 000 – nästan tio gånger färre än Skånes och inte heller ens hälften av Hallands. Dessutom finns det inga större kommuner. Karlskrona har idag 66 000 invånare medan Ronneby, Sölvesborg och Karlshamn inte ens når upp till 30 000.
Högadals IS
Det kom också dröja ända till 1962 innan något lag från Blekinge överhuvudtaget satte sin fot i allsvenskan. Det var Högadal från Karlshamn, men sejouren blev endast ettårig med blott nio inspelade poäng och en solklar jumboplats, varefter laget rasade ner genom seriesystemet och idag står att finna först i sjätte divisionen. Mjällby AIF är dock klubben som nu verkligen etablerat sig i societeten.
Mjällby AIF
Själva Mjällby socken – med 5-6 000 invånare – hör hemma i Sölvesborgs kommun. Mjällby AIF bildades 1939, men under 30-40 år huserade man blott i de lägre divisionerna tre till fem. Det var först under 1970-talet som resan uppåt tog sin början. År 1975 stod man som seriesegrare i division fyra, trean hemfördes året därpå och 1979 kvalificerade man sig till allsvenskt spel.
Tre bröder – Sven-Bertil, Bo och Rolf-Inge Andersson – utgjorde lagets själva nav där Sven-Bertil var den stora stjärnan och playmakern. Mjällby åkte tog direkt ur allsvenskan med elva inspelade poäng och en jumboplats. Såväl 1983 som 1985 var man tillbaka i societeten, men även dessa gånger slutade det med direkta respass. Klubben försvann dock inte ner genom seriesystemet utan under de följande decennierna var det spel i de två näst högsta divisionerna som gällde.
Året med comeback i allsvenskan, 2010, kom att sluta med en fin sjätteplats och nu hängde man kvar fram till nedflyttningen 2013. År 2020 spelades det återigen allsvensk fotboll på den lilla hemmaarenan på Strandvallen, vilken endast tar in 6 000 åskådare. Säsongen mynnade ut i en fin femteplats, klubbens hittills främsta prestation, därefter har också representationslaget klamrat sig fast i societeten. I år ligger man med två omgångar kvar på en hedrande femteplats, fyra poäng efter fyran Djurgården men också fyra poäng före Häcken på sjätteplatsen.
Framtiden
Det finns även anledning att hysa gott hopp inför framtiden. Klubbens årliga budget på runt 50 miljoner kronor verkar stabil och den lokala bygden backar upp representationslaget och hela klubben i övrigt, bara en sådan sak som att medlemsantalet gått upp till aktningsvärda 11 00 och stämningen på lilla Strandvallen är familjärt god i ur som skur.
Återväxten verkar dessutom betryggande, inte minst utifrån att ungdomslaget nu denna helg spelar SM-final mot Djurgården. Annars är det tre spelare med bakgrund i Mjällby som under årens lopp fått äran att dra på sig A-landslagsdressen: målvakten Mattias Asper, mittfältaren Tobias Linderoth och ytterlöparen Christian ”Chippen” Vilhelmsson.
Mjällby är nu inne på sin trettonde säsong i herrallsvenskan och intar plats nummer 25 i maratontabellen. Mjällby kan tituleras som allsvenskans David och kan sannolikt kommande säsong återigen få dela den rollen med värmländska Degerfors. Vad vore fotbollslivet utan alla kämpande och traditionsrika småklubbar?
Anders Karlsson
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.