Vänstern som tänker

Vänstern som tänker. I Magasinet Konkret har jag skrivit en artikel om vänstern som slutade tänka. Det är framförallt en kritik av Vänsterpartiets ledning och resterna av den gamla stalinistiska/maoistiska vänstern som gått kraftigt åt höger.

Vänsterpartiets ledning och de som stöder dem har anpassat sig till makten för de tycks det som viktigare att ha makt än att ha en politik som är bra. Tänkandet, analyserna och en vettig ekonomisk politik för arbetarklassen har de spolat ut med badvattnet.

Den andra gruppen har gått åt höger som en konsekvens av att deras tänkande har förstenats. Det har förvandlats till en religion av dogmer där grundtron är att allt USA gör är fel och de som är mot USA alltid har rätt. Politiken har förvandlats till nåt som i stort sett låter som högerextremisternas politik. Med rasism, hyllningar av Ryssland och reaktionära ståndpunkter i HBTQI-frågor. Denna gruppering kallas internationellt för campister.

Den tänkande vänstern

Men det finns förstås också en vänster som tänker och analyserar. Den finns runt autonoma marxister och anarkister kring Tidningen Brand och organisationen Allt åt alla. Den finns i miljöerna kring Syndikalisterna och Arbetaren samt inom Vänsterpartiet. Dessutom finns det en liten grupp kring tidskriften Clarté med ursprung i den stalinistiska och maoistiska miljön.

I Vänsterpartiet finns den till stor del runt de som arbetar med klimat- och mijöfrågor. Men också bland de som arbetar med palestinasolidaritet och bland de som samlas runt tankesmedjan Socialistisk Politik (SP) och deras tidningar Röda Rummet och Internationalen.

I miljön runt SP förekommer an aktiv diskussion om hur kriget i Ukraina ska karaktäriseras. En del person hamnar nära de så kallade campisterna medan andra återfinns på andra sidan i debatten kring Ukraina. Med mindre emfas på USA-imperialismen och ett mer kritiskt synsätt på den ryska imperialismen. Där finns pacifister och icke-pacifister.

Personer från miljön kring SP är också med och driver tidingen e-Folket tillsammans med vänstersocialdemokratern och vänsterpartister. Det är en tidning som tenderar att hamna välidgt nära campisterna om Ukraina. Men i övrigt hamnar de i allmänhet ganska rätt. Det handlar i alla fall om en vänster som tänker.

De stora vänstertidningarna

Företrädare för den tänkande vänstern får även skriva i de två stora vänstertidningarna ETC och Flamman. Deras ledarredaktioner har jag kritiserat för deras slappa och reaktionära hantering av Palestinafrågan. Men Flamman och ETC ger också utrymme för den vänster som tänker och hamnar rätt i de flesta frågor förutom Israel-Palestina där de slutat tänka och analysera ordentligt.

De har också i övrigt en tendens att föredra en inriktning på makt och inflytande framför en vettig politik. De väljer oftast att backa upp Vänsterpartiets ledning eller Miljöpartiet och sossarnas vänster. I klimat- miljö- och HBTQI-frågor är de radikala medan de är reaktionära i en del andra frågor där Palestinafrågan sticker ut mest.

Övriga och nya radikala vänstermiljöer

Kring Syndikalisterna handlar det framförallt om radikal facklig kamp vilket också kan hittas i Hamnarbetarförbundet och i en del andra fackföreningar.

Tänkande vänstermiljöer är också dominerande i framväxten av nya alternativa vänstertidningar och miljöer som Magasinet Konkret och Kamratdataföreningen Konstellationen.

Bland de nya miljöerna finns också kretsarna kring Parabol där det finns en tydlig lutning mot campisterna när det gäller Ukraina-frågan och en viss tendens åt att omfamna reaktionära ståndpunkter i HBTQ-frågor och invandringsfrågor. Men inte bara det utan också motsatsen.

De tänkande vänstergrupperingarna i Vänsterpartiet, autonoma och anarkistiska miljöer möts och samarbetar i den antirasistiska rörelsen, i Palestina-solidariteten samt i miljöerna kring Konstellationen och Magasinet Konkret.

Vänsterpartiet

Trots en massa problem i Vänsterpartiet är det i huvudsak ett parti med högt i tak där diskussion är möjlige och det är den miljö som innehåller flest tänkande vänstermänniskor avv alla vänsterpolitiska miljöer. Så för den som inte är anarkist eller på annat sätt motståndare till partier är det en av de viktigaste miljöerna att vara aktiv i vid sidan av rörelser som Palestinarörelsen, miljörörelsen och klimatrörelsen.

Det finns anledning att kritisera ledningen i Vänsterpartiet men också en anledning att finnas kvar och arbeta inom partiet. De nya partierna som bildats av uteslutna och sådana som lämnat ser jag ingen framtid för.