Det finns inga analfabeter i Sverige. I högerextrema kretsar cirkulerar en grpv vanföreställning om läskunnighet. Det påstås om och om igen att det skulle finnas 800 000 analfabeter i Sverige. Det är en stor lögn men den säger en del om hur högerextremister antingen inte förstår vad de läser eller medvetet sprider lögner om invandrare. Detta för att få lättlurade människor att tro på helt befängda saker. Occh baldn annat yrade en som skrev en kommentra på ett av mina inlägg om just detta, Jag godkände förstår inet kommentaren då författaren av kommentaren inte har någon källa till sitt påstående.
Den aktuella siffran kommer från OECD:s PIAAC-undersökning, som i Sverige publicerades av SCB i slutet av 2024. Undersökningen mäter inte analfabetism utan låg läsförståelse på svenska. Det finns alltså 800 000 personer i Sverige om har dålig läsförståelse på svenska. De kan däremot läsa utan problem på sitt eget språk. Faktum är att Sverige har nästa högst andel som har full läsförståels av alla undersökta länder.
Liten grupp med dålig läsförståelse
I Sverige är det 12% av befolkningen mellan 16 och 65 år som har dålig läsförståelse när det gäller svenska. I USA är det 28% som har dålig läsförståelse på engelska och i Portugal är det 42% som har dålig läsförståelse på portugisiska. Det betyder inte att de länderna har så många nalafabeter för analfabet betyder att en person inet kan läsa alls. Men de personer osm har dålig läsförståelse kan läsa på det aktuella språket det aktuella länderna men de förstår inte fullt ut vad det står. Så här definieras dålig läsförståelse i undersökningen:
Personer som ligger under kunskapsnivå 1 i läsning kan oftast förstå och bedöma meningars innebörd samt avgöra om meningar är rimliga eller logiska. De kan läsa korta, enkla texter och välja rätt ord för att göra meningar tydliga och sammanhängande. De kan hitta specifika ord eller siffror i korta texter för att svara på enkla frågor. Personer på kunskapsnivå 1 i läsning kan förstå korta texter och organisera listor eller avsnitt på en sida. De kan hitta information i en text, välja rätt länk på en webbplats och identifiera relevant text när informationen är tydligt angiven.
Definitionen är mycket långt från analfabetism.
Den förra undersökningen kom 2012 och Sverige hade då också 800 000 personer med dåliga läsförståelse. Att det kommit många flyktingar till Sverige har alltså inte påverkat denna siffra alls.
Sverige har i princip inga analfabeter alls. Det kan förstås finnas enstaka personer men nåt existerande problem är det inte. Högerextremister och deras media ljuger alltså om detta. Och många av deras sympatisörer och läsare tror på dumheterna. Och återupprepar dem. Eller så tillhör högerextremistermn och deras följare den lilla grupp på 12% som har dålig förmågra att förstå vad de läser om det blir lite mer avancerade resonemang.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
@admin
"I Sverige är det 12% av befolkningen mellan 16 och 65 år som har dålig läsförståelse"
Gissar på att en stor del av de 12 procenten är de högerextrema som tror att det finns 800 000 analfabeter i Sverige
För att ta ett exempel:
Jag läser utan vidare en roman av Georges Simenon om kommissarie Maigret på franska. Jag kan till och med läsa en fransk doktorsavhandling om den handlar om något jag känner till. Men jag har ytterst svårt att förstå en fransk juridisk text.
Så jag misstänker att det kan vara något liknande på svenska för en del personer.
Självklart är det så.
Självklart är pratet om ”analfabetism” inget annat än kvalificerat trams men för den skull kan inte problemet med otillräcklig färdighet i läsförståelse negligeras. De som inte på en tillräcklig nivå tillgodogör sig innebörden hos det skrivna ordet i t.ex. myndighetskontakter eller då olika slag av avtal ingås kommer på ”efterkälken”. Exemplen kan flerfaldigas …
Det går knappast att komma ifrån att problematiken är relaterad till förtrogenhet med det svenska språket. Nästa nivå av siffror i undersökningen (https://www.scb.se/contentassets/aae1518f669f48b29fe881a276fba2b6/genomsnittliga-poang-i-lasning-rakning-och-problemlosning-och-kunskapsnivaer-i-befolkningen.xlsx) visar dessvärre detta. Av inrikes födda uppges 4% ha otillräcklig färdighet medan samma siffra för utrikes födda är 34%. Alltså ännu ett exempel på hur vårt samhälle – på det grövsta – misslyckats med att tillräckligt stötta de som flyttar till vårt land. Krasst sett innebär det ett liv i exkludering mätt i socioekonomiska faktorer. Detta misslyckande hade knappast behövt uppstå om det funnits verklig vilja och om riktade resurser i tillräcklig omfattning allokerats.
Sedan är det förvisso så att det som vuxen är svårare att ta till sig ett nytt språk än vad det är för ett barn MEN detta kan rimligen inte förklara den den stora skillnaden mellan 4% och 30%. Låt oss därför vara fullt på det klara med att samhällets ansvar brustit på ett mycket beklagligt sätt.
Jag vet inte om samhället misslyckats. Det är lika många som har svårt med förståelsen av skriven svenska nu som i förre udnersäkmingen som publicerades 2012. Med tanke på mängden invandrare vi tog emot kring 2015 så förefaller det mig som om samhället lyckats ganska bra. Det går inte att komma ifrån att den som komer hit i vuxen ålder ofta kommer att ha problem med att läsa svenska och förstå. I resten av livet. Många kommer aldriog att lära sig. Det gjorde inte min farmor som levde hela sitt vuxna liv i Sverige men ändå inet kunde läsa svenska ordentligt. En finsk arbetskamrat som kom til Sverige nöär han var 18 år gammal lärde sig aldrig läsa svenska heller. Det atorts att han skrev romaner på finska och var mycket intelligent. Jag tror det är ofrånkomligt att det är så och att en del inte kommer att kunna läsa svenska ordentligt. Utan att vi därför måste se det som ett samhälleligt misslyckande.
Låt oss först slå fast, för undvikande av varje missförstånd, att denna problematik inte handlar om ”intelligens”. Problematiken handlar inte heller om barn, som har en fantastisk förmåga att ta till sig språk, många av barnen till utrikes födda kommer att bli ”sant” tvåspråkiga vilket är en styrka.
Problemet handlar om de som kommit hit i vuxen ålder eller under sena tonåren (forskning är för mig inte tydlig vid vilken ålder förmågan att bli ”sant” tvåspråkig försvagas). Denna grupp har, hur vi än vänder och vrider på det, uppenbara utmaningar när det gäller såväl arbetsliv (vilket framgår av arbetslöshetsstatistiken eller över hur löner och inkomster är fördelade) som i vardagen. Tag t.ex. då man i kontakt med sjukvården är beroende av en tolk. Tolkar gör säkert oftast, utifrån rådande förutsättningar ett gott jobb, men det säger sig självt att uppgiften kan bli övermäktig om det gäller att tolka i fall av t.ex. psykisk ohälsa där det handlar om att förmedla de allra innersta av känslor.
Det är inte min uppfattning att samhället kan ”slå sig för bröstet” och sätta sig till ro med den situation som råder, därtill menar jag att problematiken, som påverkar grundläggande livsförhållanden för många människor, är allt för stor. Att statistiken för 2012 visar på förhållanden ser jag som en ”klen tröst” och hjälper på inget sätt den förhållandevis stora grupp av människor som varje dag, minut och sekund, på olika sätt, upplever alla dessa utmaningar.
Jag påstår inte att problemet är enkelt och att det skulle finnas ”magiska” lösningar som genom ”viftande med ett trollspö” skulle ställa allt till rätta. Däremot påstår jag att samhället inte alls gjort tillräckligt och att det finns en mängd åtgärder som skulle kunna nyttjas. För detta krävs förstås resurser men också att åtgärderna riktas mot de områden där de gör störst nytta.
Jag menar att det är ett problem som alltid kommer att finnas så länge vi har invandring och att det knappast går att åtgärda. Därför är det inget misslyckande. Naturligtvis inget som kan sögas vara bra heller.
Självfallet är det en utmaning som kommer att bestå så länge vi har invandring. Min grunduppfattning är dock att vi inte ska resignera inför utmaningar utan att vi ska anta dem. Jag vägrar att tro att vi lever i den ”bästa av världar” där vi gjort det mesta för att adressera denna problematik. T.ex. tror jag det finns åtskilligt att göra när det gäller SFI, som skulle behöva väsentligt större inslag individanpassning.
Så för att sammanfatta delar jag inte din åsikt ”att de knappast går att åtgärda”. Inte så att jag menar att problematiken kan åtgärdas till 100% men det är min övertygelse att rätt åtgärder ändå skulle kunna göra en skillnad.
Vi lever inte i den bästa av världar och kommer aldrig att göra. En vuxen person kan helt enkelt inte lära sig ett nytt språk ordentligt. Det är inget konstigt med det. En del av oss har lätt för språk och kan löra oss ganska bra. Andra har mycket svårt för språk och lör sig aldrig nånting speciellt bra.
Men självklart kan SFI och mycket annat bli böttre.