March to Gaza är ett initiativ för att sätt fokus på folkmordet i Gaza. Tussentals människor planerar att gå till gränsen till Gaza för att kräva ett slut på folkmordet. Ett 50-tal svenskar har rest ner för att delta. Bland dem artisten General Knas och riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas. Delgado Varas direktrapporterar i tidningen Internationalen.
March to Gaza är dock ett något märkligt inititaiv. På sin hemsida skriver de att det inte är en politiks rörelse vilket ju är kvalificerat trams. Det är ju i högsta grad en politisk rörelse och den enda anledningen till att hävda nåt annat skulle ju kunna vara att det är lättare att verka i Egypten om en hävdar att det inte handlar om politik. March to Gaza kräver bland annat att blockaden ska hävas, att humanitära hjälpsändningar ska släppas in och att folkmordet ska stoppas. Vilket ju är tydliga politiska krav.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Politiskt eller inte men det stora problemet är att ingen, med makt att påverka, kommer att bry sig det minsta lilla om en manifestation av detta slag hur lovvärd den än kan tyckas vara. Det är knappast så att det saknas medvetenhet om den fullständigt ohållbara humanitära situationen i Gaza. Media fylls dagligen av rapporter där vi alla kan beskåda de fasansfulla villkor som råder för Gazas innebyggare. Manifestationen kommer i detta sammanhang varken göra till eller från.
Grundproblemet består i att palestinierna kommer ha mycket svårt att få omvärldens stöd – på riktigt – så länge Hamas härskar i Gaza. Nu har omvärldens stöd lite av pliktskyldighetens karaktär, fördömanden av de humanitära förhållandena, möjligen någon sanktion mot Israel här eller där men ingenting som i grunden kommer att göra skillnad. Hamas kommer att förbli en ”våt filt” som kväver varje verkligt fredsinitiativ så länge organisationens maktställning består.
Israel härskar i Gaza. 80% av Gaza ör besatt av israeliska trupper. Hamas som en gång i tiden skapades av Israel existerar i praktiken inte i Gaza. Det argumentet är bara korkat.
Du förbiser tre väsentliga fakta:
(1) Hamas är den enda organiserade palestinska företrädaren på plats i Gaza.
(2) Hamas må vara kraftigt ”stukat” men upprätthåller fortsatt ändå viss väpnad förmåga innefattande fortsatt förmåga att hålla gisslan
(3) I de förhandlingsförsök som gjorts och som väl fortfarande i någon utsträckning pågår är det Hamas som är motparten.
Att utifrån detta hävda att Hamas ”i praktiken” inte existerar ser jag såsom ett mycket märkligt påstående. Således står jag fast i ståndpunkten att Hamas fortsätter att vara ”en våt filt” över varje realistiskt fredsalternativ.
Om Hamas vill rädda Gaza som palestinskt borde organisationen omgående träda tillbaka. Och tiden är knapp. Det som för inte så längesedan, av de allra flesta, sågs som en omöjlighet – att palestinierna körs bort från Gaza – är nu något som mycket väl skulle kunna ske. Egot i Vita Huset verkar ju redan ha stadsplanerna för ”det nya” Gaza klara …
Den enda möjliga lösningen, som jag ser den och även om den är lika utmanande som svår, vore att den Palestinska Myndigheten åter tar plats i Gaza tillsammans med en internationell fredsbevarande styrka från muslimska stater och då stater som inte är belägna i Mellanöstern. En sådan lösning skulle kunna erhålla ett verkligt stöd från många av de länder som idag, p.g.a. Hamas och dess historia, avstår från att agera verkligt kraftfullt i den humanitära katastrof som pågår varje dag.