Hårdrock och Ozzy Osbourne. Jag tillhör den första hårdrockegenerationen såsom född vid mitten av 1950-talet. Redan tidigt 1970-tal lyssnade jag och mina kompisar på hårdrock i form av Led Zeppelin, Uriah Heep, Deep Purple, Black Sabbath och Mountain. Senare blev det också bland annat Nazareth och Blue Öyster Cult.
Flowers of Evil. Mountain
Vi följde också hårdrockens rötter bakåt och började lyssna på band som Steppenwolf, Cream, Grateful Dead, Jimi Hendrix, Doors, Jefferson Airplane samt en del bluesmusik som ju var hårdrockens övertydliga rötter. Jag utvecklade en egen speciell klädstil, främst inspirerad av musikerna i Mountain, som ingen annan i lilla Stenungsund hade. Och dessutom hade vi en lokal version av gitarristen Leslie West i Stenungsund, min ungdomsvän Ture Andersson.
Själv lämnade jag så småningom hårdrocken och blev mer intresserad av reggae, ska, afrikanskt och annan så kallad världsmusik. Lyssnade också en del på punk men fastnade egentligen aldrig för det. Men lyssnade på andra musiker och annan musik som exempelvis Pink Floyd, Frank Zappa, David Bowie, Bryan Ferry och Roxy Music.
Idag
Idag, så här på gamla dar, lyssnar jag ganska mycket på tidig hårdrock. Kan konstatera att Uriah Heep som jag gillade starkt när jag var ung faktiskt inte är så bra. Även om låtar som exempelvis Easy Livin, Look at Yourself och Sunrise håller änd idag.
Men en konsert på Scandinavium i Göteborg med Uriah Heep hamnar fortfarande på listan över min fem bästa konserter tillsammans med tre Bob Marley-konserter och en konsert med Røde Mors rockorkester. Därefter följar konserter med Mory Kante, Youssou N´Dour, Salif Keita, Angelique Kidjo, X-ray Spex, Aswad och Steel Pulse.
Men Led Zeppelin, Black Sabbath, Deep Purple, Steppenwolf, Mountain och Cream lyssnar jag gärna på än idag. Punk lyssnar jag aldrig på men reggae och afrikanskt är fortfarande det jag gillar mest.
Ozzy Osbourne
Men jag lyssnar i stort sett aldrig på senare hårdrock än 1980-talet och Ozzy Osbourne har inte haft nån som helst för mig betydelse senare än Black Sabbaths fem första skivor. Jag har också svårt att förstå hyllningarna till honom i tidningarna med anledning av hans död. Jag tycker nog mest han vara en ganska osympatisk gammal gubbe med en ohälsosam livstil.
Men han föddes i arbetarklassen och han var med och skapade hårdrocken och metal-musiken. Black Sabbath hade dessutom stor betydelse för rmig som tonåring med låtar som exempelvis Lord of this World, Into the Void, Children of the Grave, Sweet Leaf, War Pigs och Paranoid. Så han har helt klart haft betydelse för musikens utveckling.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Tycker trots allt att hyllningarna är förståeliga.
Visserligen hade han sin TV-serie där det vältrades i lyx men utöver det har han ändå alltid framstått som en vanlig arbetargrabb som blev rockstjärna. I intervjuer framstår han som ödmjuk och normal, (Om vi ignorerar att han kanske inte åldrades särskilt väl). Han kom aldrig med några kontroversiella politiska uttalanden.
Finns egentligen inget rent specifikt att reta upp sig på honom oavsett om en är vänster eller höger.
Du kan ha rätt. Det är nog bara det att jag inte följt honom över tid.