Flamman är en vänstertidning som står nära Vänsterpartiet. Det är en tidning som har samma ambitioner som Internationalen och ETC. Att vara en bred vänstertidning och inte en propagandakanal för ett visst parti på det sätt som gäller för Offensiv och Proletären.
Men där ETC har mer resurser, om än kanske inte helt tillräckligt, saknar Flamman i likhet med Internationalen de resurser som behövs. Resultatet är att Flamman dras med samma grundläggande problem som Internationalen. Det blir emellanåt väldigt tunt och det är ojämnt.
Internationalen har politiskt har en klar linje och stadigt hamnar på tydliga demokratiska vänsterståndpunkter så har Flamman ytterligare ett problem. Den är lika mesig som ETC och presenterar allt som oftast märkliga uppfattningar och positioner såväl om jämställdhet, rasism som imperialism och Ryssland. Ibland finns artiklar som påminner om de vedervärdigas Rysslandsvurmande och Myrdalskult. Ibland finns artiklar där tidningen inte kan skilja mellan reaktionär religion och marxism.
Generellt tycker jag tidningen saknar en radikal socialistisk linje och därvidlag är den innehållsmässigt en mellanmjölkstidning som försöker tillgodose alla möjliga märkliga politiska ståndpunkter som kallar sig vänster. Vilket i verkligheten blir ett stöd till att inget egentligen kan förändras. Flamman är i själva verket till stor del en slags allmänhumanistisk socialliberal tidning som kallar sig vänster. På det sätter liknar Flamman det parti som den står nära.
Tidningen har en bredare utrikesbevakning än flera andra vänstertidningar, men det är i dessa artiklar vi ibland kan se prov på märkliga politisk ställningstaganden som är baserade på förutfattade uppfattningar om vilka som är fiende och vilka som är vän än på analys och fakta. Mer känsla än förnuft. Den marxistiska analysen lyser med sin frånvaro.
Arbetarklassen lyser med frånvaro i tidningen i jämförelse med flera andra vänstertidningar, något som väl ganska tydligt är i linje med Vänsterpartiets medelklassprofil och medelklassväljarbas. De ämne som dominerar Flamman visar också på tidningens medelklassinriktning.
Kultursidorna i Flamman är dock ofta rätt intressanta att läsa, men i övrigt är det inget som brukar locka till läsande. Tidningen är en blekare variant av ETC på grund av mindre resurser.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Flamman, Mellanmjölkstidning, Socialliberal, Vänstertidning, Media, Vänsterpartiet, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.