En nazist är en nazist. Svea hovrätt har beslutat att en person som arbetar på den högerextrema tidskriften Nya Tider ska få skadestånd efter att ha blivit utpekad som dömd för dråp. VIlket han visserligen blivit men det var för länge sen och därför anser hovrätten att nämnandet av detta var förtal. Däremot får personen inte skadestånd för att ha blivit kallad för nazist respektive nationalsocialist. Det är alltså helt rimligt att kalla en nazist för nazist enligt hovrätten.
Den anställde på Nya Tider hade genom den så kallade Förtalsombudsmannen Christian Peterson yrkat skadestånd för förtal för uttalanden på Twitter och i en podd. I Twitter-inlägget utpekades journalisten som nazist och i podden uttalades att han var ”en av dom som är gamla nationalsocialister som är dömda för dråp i Sverige”.
Förtal
Tingsrätten ansåg att det enda uttalandet som var att se som förtal var att han var dömd för dråp. Tingsrätten menade dock att det var försvarligt att göra uttalandet och bestämde att det inte skulle betalas ut något skadestånd.
Hovrätten anser att samtliga uttalanden är förtal eftersom beskyllningarna om nazist och nationalsocialist handlat om att den anställde på Nya Tider har kopplingar till en nazistisk organisation och inte varit några allmänna värdeomdömen. Dessa beskyllningar är enligt hovrätten också menade att utsätta skribenten för andras missaktning. Han är dock verksam i den samhälleliga debatten i en tidskrift med viss spridning. Uppgifter om att han har en nazistisk eller nationalsocialistisk ideologi måste därmed bedömas ha ett påtagligt allmänintresse.
Uppgiftslämnandet måste därför anses ha varit försvarligt. Han var aktiv på en tidskrift som har ett högerextremt innehåll. Personen har också i vart fall tidigare varit knuten till extremhögern. Det har därför funnits skälig grund för att lämna uppgifterna.
Det har dock inte varit försvarligt att lämna uppgiften att journalisten är dömd för dråp. Detta då brottet dels skett för länge sen. Det har inte heller haft något samband med hans ideologi eller roll som journalist i en högerextrem tidskrift. Han ska därför få skadestånd med 5 000 kr för detta uttalande.
Tidningen Brand
Den som dömts till skadestånd är Mathias Wåg som är ansvarig utgivare för Tidningen Brand. en tidningen som nyligen utsatts för ett angrepp på pressfriheten i den svenska riksdagen då en högerextrem riksdagsman:
Med sitt ifrågasättande ser Alexander Christiansson ut att göra gemensam sak med Avmaskerat, en uthängningssajt kopplad till den av USA terrorklassade nazistorganisationen NMR. Den har tidigare försökt pressa organisationer som samarbetar med Brand att avbryta samarbetet med tidningen.
Även den högerextreme aktivisten Christian Peterson har kampanjat mot Brand. Peterson ligger bakom projektet Förtalsombudsmannen, inom vilket han försöker tysta meningsmotståndare med hjälp av förtalsstämningar. En av de som han har dragit inför rätta – och förlorat mot – är Mathias Wåg.
En sak är i alla fall klar. En nazist är en nazist. Och kan också kallas för det.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Förtalslagstiftningen är i grunden knepig, det må vara någorlunda hanterbart om någon påstås ha utfört en handling denne inte utfört men gäller det åsikter blir det komplext då det hela med naturlighet blir en gränsdragning i förhållande till den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Vi har ett antal värdeladdade tillmälen vilka uttalas med grund i uttalarens egna värderingar och åsikter. Vad som i detta är befogat eller inte befogat är ingalunda självklart. Den som befinner sig på politikens högersida gör ibland vidlyftiga tolkningar av vem som t.ex. är ”kommunist”, ”stalinist” eller ”maoist”. På samma sätt gör den som befinner sig på politikens vänstersida ibland vidlyftiga tolkningar av vem som t.ex. är ”fascist” eller ”nazist”. Samma sak gäller begrepp som t.ex. ”sionist” och ”islamist”, allt beroende på uttalarens egna utgångspunkter.
Problemet uppstår när det hela kommer upp till juridisk tolkning. Ytterst blir det då domstolens uppgift att göra ideologiska bedömningar om den som utsatts för ett tillmäle kan anses vara en ”sann” anhängare av den åsiktsinrikning som tillmälet avser. Har vi en förtalslagstiftning, innefattande ideologiskt färgade tillmälen, inses att bedömningarna på något sätt måste göras men utifrån perspektiven demokrati och yttrandefrihet är detta på inget sätt okomplicerat. Att en domstol dömer om ideologiska tillhörigheter är och förblir för mig ett problem.