Swartz – tobaksfamiljen i Norrköping

Del 3 av 6 i serien Norrköping - textilstaden

Petter Swartz (1726-1789) kom till Norrköping från Värmland år 1751 och började tillverka snus. Förutom att grundlägga familjen snusföretag grundade han tillsammans med sin hustru Britta år 1772 även en privatskola i staden, Swartziska friskolan. Senare kom också brodern Olof Swartz (1728-1768) till Norrköping och blev kompanjon i firman. Den senares son Olof Swartz (1760-1818) var framstående naturforskare och botanist. Hans sonson Edvard Maurits Swartz (1826-1897) var skådespelare.

När Petter Swartz gick bort 1789 blev hans son Petter Jacob Swartz (1755-1819) ledare för familjeföretaget. Senare övertogs firman av den sistnämndes son John (Johan) Swartz (1790-1853). John Swartz arbetade 1809-11 hos ett engelskt handelshus samt biträdde sedan vid och övertog snusfabriken år 1819. 1824 deltog han i stiftandet av Norrköpings sparbank. Han var aktiv som politiker både på lokal- och riksplanet och var från 1847 ledamot av Vetenskapsakademin. Dessutom inköpte han gården Hofgården invid sjän Tåkern. John Swartz investerade också i Holmens bruk och var delägare i detta. Han var en av sin tids rikaste män.

John Swartz son  Eric Swartz (1817-1881) blev efter studier i Uppsala, år 1853 delägare i faderns snusfabrik och han lämnade stora donationer till Swartziska friskolan. Även han var politiker på både lokal och riksnivå såväl som inom landstinget. Han var gift med Elisabeth Forsgren. När han tog över familjeföretaget Petter Swartz bröts företagets kvranrörelsen ut och lades i firma JG Swartz som drevs av Eriks bror Johan Gustav Swartz.

Hofgården övertogs vid John Swartz död år 1853 av sonen Johan Gustaf Swartz (1819-1885). Han grundade en egen tobaksfabrik och ledde denna en tid tills han övertog Hofgården. Dessutom drev han kvarnrörelse i firman JG Swartz. Han tog initiativ till svensk smörexport till England och var en mycket aktiv politiker på olika nivåer i samhället. Han odlade sockerbetor och var en av grundarna av sockerfabriken i Vadstena.

Eric Swartz son Carl Swartz (1858-1926) kom att bli familjens mest berömde person. När faderna dog år 881 övertog han snusfabriken. Denna såldes dock år 1912 till AB Förenade Svenska Tobaksfabriker och kom att igå i tobaksmonopolet vilken verksamhet idag återfinns  i företaget Swedish Match. Han var dessutom styrelseledamot i en rad svenska företag som Norrköpings enskilda bank (1888-1906), Norrköpings sparbank (1883- 1906), AB Sveriges privata centralbank (ordf. sedan dess bildande 1912 till 1917), Försäkrings AB Victoria (Brand-) och Thule, Förlags AB P. A. Norstedt & söner (1898-1906) m. fl. Carl Swartz var mycket aktiv som politiker, först på lokalplanet och senare på riksplanet där han var en ledande svensk högerpolitiker.

Som finansminister 1906-11 genomförde han en rad reformer, bland annat enhetlig inkomst- och förmögenhetsskatt som båda gjordes progressiva. Vid sammanslagningen av första kammarens högergrupper blev Swartz medlem av förtroenderådet i det nybildade Nationella Partiet (1912).

Swartz blev under första världskriget en nyckelperson i riksdagen i egenskap av ordförande i statsutskottet 1915–17. När regeringen Hammarskjöld, som haft en ämbetsmannakaraktär, föll på grund av yttre tryck och inre splittring kallade Gustaf V den i riksdagen partipolitiskt förankrade högermannen Carl Swartz som statsminister. Det var en uppgift han åtog sig mer av plikt än personlig önskan. Regeringens främsta uppgift var att utöva en lugnande inverkan på borgerskapet eftersom det rådde stor oro inför 1 maj 1917, då rykten cirkulerade om att februarirevolutionen i Ryssland skulle sprida sig till Stockholm:

Men så var det alltså 1917 och kung Gustav V utsåg Carl Swartz till statsminister. Han var en kompromiss. Mer en mittenman än en högerman. Det var revolution i luften.

I Ryssland hade revolutionen redan inletts. Folket här hemma svalt. Arbetarklassen levde på potatis och på våren 1917 fördubblades priset.

När maximipris då infördes på potatis innebar det bara att den försvann från den öppna marknaden – till svartabörshandeln.

De borgerliga fruktade att demonstrationerna på första maj skulle leda till ett uppror. En skyddskår bildades. I riksdagen var debatten het. Skyddskåren var en provokation menade Hjalmar Branting.

En nödvändighet menade högern. Swartz utmanade genom att besluta att ta bort stödet till skyddskåren. Med Branting tycks han ha haft en god relation.

Den tredje maj när brödet var slut i en butik i Norrköping fick ett antal kvinnor nog. Först gick de till rådhuset, men fick inte träffa någon där. Då gick de till Folkbladets redaktion som dagen därpå publicerade deras klagan:

” Hjälp oss! Annars går vi att krossa fönstren och taga vad som finns att taga.”

Dagen därpå hade tusentals samlats, mest kvinnor. De tågade till Himmelstalunds gård och bröt sig in och tog mat, mest potatis. Ett hundratal kvinnor plundrade ett charkuteri.

Det var just kvinnorna som var drivande i upproret. De som ju ännu inte ens hade rösträtt…

Efter valet avgick Swartz och en samlingsregering bildades där Hjalmar Branting tog plats. Carl Swartz avled 1926 vid 68 års ålder.

Han kunde mycket väl ha dött den 1 oktober 1918. Då hade han köpt en förstaklassbiljett från Malmö till Stockholm, men missade avgången. Det tåget rasade ner i Getåravinen och 41 passagerare dog.

Samtliga i första klass omkom.

1912 donerade han Villa Swartz till Norrköpings stad för inrymmande av bibliotek och museum. Swartz invaldes 1915 som ledamot 774 i Kungliga Vetenskapsakademien. Hungerkravallerna, den svenska revolutionen innebar förutom rena hungerupplopp att befolkningen på många orter övertog styret av städerna, Västervik är det mest kända exemplet. Regeringen försökte sätt in soldater på en del ställen men ofta gick dessa över till de revolterande om i exempelvis Västerås. Genom upproret kunde den fria, allmänna och jämlika rösträtten i Sverige drivas igenom liksom en del andra demokratiska reformer. Familjen Swartz blev också med tiden stora fastighetsägare i Norrköping och idag ägs många av dessa fastigheter av Henry Ståhls Fastigheter AB.

I sitt giftermål med Dagmar Lundström fick Carl Swartz tre barn, Erik C:son Swartz, Brita Swartz och Olof Swartz. Brita Swartz var gift med juristen Birger Ekeberg (1880-1968). Den sistnämnde var justitieminister 1920-21 och 1923-24 och president för Svea hovrätt 1931-46. Olof Swartz och hans fru Kirsti fick 10 barn, däribland Bertil Swartz (1943-)

Kvarn- och handelsfirman J G Swartz övertogs 1881 av Carl Swartz bror Pehr Swartz (1860-1939). Kvarndriften flyttades 1909-1911 till Djurön i Dagsbergs socken och utbröts 1913 till Kvarn AB J G S. Den återstående handelsrörelsen uppgick 1917 i J G Swartz AB. Båda företagen levde kvar i familjen Swartz regi till 1956, då de såldes till Wennergrenkoncernen.

Bland nutida medlemmar av släkten Swartz märks journalisten Richard Swartz (1945-) kulturprofilen Eva Swartz och debattören och bloggaren Oscar Swartz. Oscar Swartz (1959-) är sonson till Carl Swartz och syssling till de två förstnämnda. Eva Swartz (1956-) är alltså syster till Richard Swartz och gift med företagaren Salvatore Grimaldi (1945-). Hon har varit programdirektör vi TV4 och också innehaft andra ledande poster i TV-branschen. 2005 blev Eva Swartz VD för bokförlaget Natur & Kultur. Salvatore Grimalid är ägare av Grimaldi Industrial Group som byggt upp genom köp av andra företag, däribland Monark, Stiga och Bianchi. Företagsgruppen har idag 1 700 anställda och tillverkar cyklar, fritidsprodukter och annat. Paret Grimaldi äger en av de villor som kostat mest i Stockholmsområdet, Villa Geber.

Läs mer: DN, Fokus, DPS, Journalisten, IDG1, 2, NM, EX, SVD, Kulturen, NT1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Wahren – textilfabrikanter som tog över skogsindustriPhilipson – bankirer i Norrköping >>
Advertisements