Mangamålet i HD – ändrad dom?

Det så kallade mangamålet kommer att tas upp i Högsta domstolen (HD). Det handlar om att en samlare  och översättare av manga har dömts för barnporrbrott i såväl tingsrätt som hovrätt. Detta då han innehar tecknad porr där deltagarna i sexakterna inte framstår som vuxna. En polis, Björn Sällström som är gruppledare för Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn/barnpornografibrott vid Rikskriminalpolisen, menar i en debattartikel i SVD att domen bör ändras:

I domen kan man läsa att Lundström anser att bilderna föreställer ”människoliknande varelser”, därmed inte sagt att han anser att de skildrar barn. Detta är en principiellt viktig fråga för den framtida synen på hur tecknad eller datoranimerad barnpornografi ska tolkas. Tingsrätten och hovrätten gör gällande att det inte råder några tvivel om att bilderna föreställer barn. Vad är det då för bilder vi pratar om? De bilder som Lundström dömdes för föreställer varelser med inte färdigpuberterade kroppar som vare sig är avbilder av barn eller människor. I dag finns det mangateckningar som beskriver icke färdigpuberterade kroppar som ändå är höggravida. Hur ska dessa tolkas? Föreställer de barn?

Hovrätten skriver i sin dom att ”även om ett fåtal av bilderna inte i alla detaljer framstår som verklighetstrogna, råder det inte någon tvekan om att de föreställer människor”. Finns det inte en motsats i detta? Om de inte är verklighetstrogna, hur kan de då föreställa människor?

När man i förarbetena till barnpornografilagen talar om att syftet med att även tecknade och datoranimerade bilder ska anses som barnpornografi är att barn i allmänhet ska ses som särskilt skyddsvärda och att man inte vill att barn ska avbildas i pornografiska sammanhang. Det är därför, anser jag, viktigt att fokusera på just avbildningar av barn, som barn faktiskt ser ut.

Som exempel på vad en avbildning av ett barn är i detta sammanhang anser jag att avporträtteringar av barn där proportioner och kroppsdelar stämmer överens med hur ett barn ser ut, också ska utgöra den grund för hur lagen i detta fall ska tolkas.

Hans argumentation är extremt teknisk-juridisk och är som jag ser det egentligen ganska svag. Han vill får till stånd en ändring av domen i mangamålet men inte ändra barnpornografilagen. Problemet i sammanhanget är ju  att man kan tänka sig att man inom litteratur av olika former (inklusive tecknade serier) kan tänka sig att beskriva världar där de vuxna personerna ser ut som barn på vår jord eller på vilket sätt som helst. Om de då har sex med varandra på tecknade bilder  blir det enligt Sällström ett barnpornografibrott. Det är oerhört svårt att skriva lagar som passar och skriva lagar som gör att tolkningar och domar blir enkla och självklara. Det enda sättet som jag ser det är att säga att teckningar alltid föreställer fantasifigurer och därför aldrig är att betrakta som barnpornografi oavsett vad de föreställer.

När det gäller Sällströms förmodan att stort fokus på tecknade serier kan innebär att riktiga mål om övergrepp mot barn försenas på grund av resursbrist så är det sannolikt korrekt. hans farhåga har säkert fog för sig.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mangamålet, Högsta domstolen, Barnpornografi, Barnporrbrott, Barnpornografilagen, Tecknade serier, Manga, Kultur, Litteratur, Brott, Lagstiftning, Samhälle, Politik