Rätt till/från tro

Boknytt
Är religion en mänsklig rättighet?
Hans Ingvar Roth
Norstedts

Rätt till/från tro

Många anser att religiösa symboler på jobbet är en självklar följd av rätten till tro som religionsfrihet och mänsklig rättighet. Andra anser att rätten från tro kräver neutral klädsel på arbetet. Icke-religiös klädsel är då speciellt viktigt i vård, skola, omsorg och myndighetsutövning där man har människor av allehanda trosuppfattningar ”under sig”.

Själv anser jag att kors och slöja på jobbet är lika fel som det kommunistsmycke jag som ung maoistisk vårdarbetare bar på 70-talet. Patienterna har rätt att mötas av neutral och professionell personal – speciellt viktigt om de är flyktingar från religiösa krishärdar. På arbetet ska man ha en yrkesroll.

Det finns dock många olika åsikter och synpunkter på detta och andra problem, konflikter och motsättningar när religionsfriheten som mänsklig rättighet ska vägas mot andra mänskliga fri- och rättigheter, och olika intressen.

Så gott som alla tankar i ämnet verkar finnas med i denna imponerande, allsidiga och balanserade översikt, faktabok, grundbok, universitetsbok, filosofibok och debattbok. Den är alla böcker om mänskliga rättigheter och religionsfriheters moder!

En detalj jag saknar i boken är resonemanget om slöjan (och liknande) som objektivt sett en av många historiska manliga patriarkala tekniker för att kontrollera kvinnan och hennes sexualitet – detta oavsett vad kvinnor subjektivt setttycker om slöjan etcetera (jämför med könsstympning som även det stöds av många kvinnor).

Och om slöjan är till för att förhindra oönskade frestelser mellan könen – varför bär då inte även muslimska män slöja? Manliga fundamentalistiska muslimer ska ju dölja låren, varför inte håret?

En av många intressanta och utförliga diskussioner i boken är redogörelsen för den marxistiska, feministiska, kommunitära och ”tredjevärldenkollektivistiska” kritiken mot att religionsfrihet som mänsklig rättighet tolkas på ett västliberalt atomistiskt och individualistiskt sätt.

Detta till nackdel för bygget av sammanhållande grupper, medborgaranda och samhällsgemenskap. Ska vi till exempel ha separatistiska och segregerade religiösa friskolor (trosapartheid), eller ska skolan vara en enande vi-skapande mötesplats för alla grupper i samhället?

Och ska vi verkligen acceptera att människor kopplar ihop religion och etnicitet – ett säkert recept på konflikt (som i typ Jugoslavien, Sri Lanka, Nordirland). Dessutom kränker det definitivt mänskliga rättigheter att man för att få tillhöra en viss etnisk grupp ska tvingas anamma en speciell tro.

Det har ju Sverige gått ifrån genom att skilja på stat och kyrka, på kristendom och svenskhet, på religion och tillhörighet till den svenska nationen. Den principen bör gälla för såväl gammsvenskar som nysvenskar.

Hans Norebrink

Läs mer: Corren, Humanisterna Stockholm, SVD, Meny, SR, NT, Jusek, Sydsvenskan, DN, Newsdesk, Xenosidian, Stillsam,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Adlibris

Advertisements
  • JensRosback

    Jag är ganska förbryllad över den svenska problematiken med religiösa symboler på jobbet. I de flesta länder jag varit (och jag har varit i ganska många), inte minst de med religiös och kulturell pluralism, så är detta inget problem.

    Varför är detta så laddat i en svensk kontext?

    Kanske är det så att det är en spegelbild av den svenska svårigheten att påtala problem som kommer ur kulturella mönster. Det är ytterst få debattörer som klarar balansgången mellan att påtala problem och samtidigt hålla sig ifrån den (generaliserande) rasistfåran. Det är som vi saknar den språkliga arsenalen att skapa bra beskrivningar.

    Stefan Jonsson är en av få, men så har han också en väl genomtänkt, och icke-dömande, syn på dessa frågor.

    Slutligen tror jag inte heller vi kan få människor att ”koppla isär” etnicitet och tro. Det viktiga är att acceptera, och försvara mångfalden hur den än ser ut. Mångfald handlar inte bara om mångfald av grupper, utan också om individers rätt att få välja identitet precis som de själva vill, det vill säga välja och välja bort traditioner efter eget kynne. Att få gå in och ut ur sin egen och andras kulturtradition utan att köpa hela paket.

    • Jag vet inte om det är ett så stort problem som Hans N tycks anse. Jag har aldrig sett det som ett problem där jag arbetat, men jag har ju aldrig arbetat inom serviceyrken med externa kunder.

  • Texten är hopplöst konstig. Ska vi inte längre få ha på oss T-shirts med text på jobbet? Ska tatueringar täckas över av rädsla att de ska säga något stötande? Ska munkavle beordras ingå i uniform?

    Det blir ett samhälle som en kombination av Öst-Tyskland och 1984. Det sämsta från konformism och kommunism.

    • Som jag skrivit många gånger tidigare bör man kunna gå klädd som man vill. Hans N är inte överens med mig på den punkten.

  • Satans Pack

      Visst kan religiös klädsel anses utgöra ett problem. Vad gör man med hängande kors och ringar med bakterier i, kalotter som ramlar ner i bajs, slöjor som sopar till urinproverna? Då är gratis skyddsklädsel på arbetet inte så dumt. Kastmärket är ett av de få religiösa attribut som tycks hålla måttet sett ur praktisk synvinkel. Frånsett att religiös klädsel blir mode så är frågan om religiös klädsel på arbetsplatsen är klart befogad ur den synvinkeln att neutralitet och förtroende gentemot omgivningen kan gå förlorad. Det råder väl knappast tvekan om att religiös klädsel kan skapa motsättningar och riskerar att minska förtroendet i kontakten med vårdare, läkare, psykolog, kurator, lärare, säljare osv.   

    • Det finns en del arbetsplatser där neutral klädsel behövs. Där har du helt rätt. Det finns andra där man behöver hygieniskt vettig klädsel och åter andra där det inte spelar nån roll. Generella regler är inte användbara som jag ser det.

  • Verkar vara en bra bok det där. Personligen anser jag att religiösa attribut ska betraktas som vilka attribut som helst. Tatueringar, piercingar, hakkors, osv…

    • Vi är överens på den punkten. Det betyder att i vissa yrken fungerar det att ha sådant på sig. I andra yrken inte.

    • Just att ett hakkors skulle betraktas som en vanlig piercing kan jag inte riktigt hålla med om.

  • Satans Pack

    Frågan är om vad som händer när jobbet med hjälp av tydliga propagerande
    religiösa och politiska symboler blir en arena för ståndpunkter. Om man
    betänker beroendeförhållande och därmed också maktpositioner som automatiskt
    uppstår mellan tagare och givare så kan tyvärr religiöst och politiskt klädsel
    snarare motverka demokrati och mänskliga rättigheter med följden att rasism istället
    späs på.

    Hur hanteras det förhållandet att en bärare av tydliga religiösa attribut råkar
    felbehandla en patient som har allmänt misstänksam inställning gentemot just
    den religionen?

    ”Neutral” klädsel kan mycket väl vara fördelaktig, inte endast ur hygienisk
    och ekonomisk synvinkel, utan även ur demokratisk synvinkel som skydd mot onödiga
    motsättningar och rasism. Sett ur det perspektivet skulle det kunna vara tänkbart
    att det går att fatta generella regler om religiösa och politiska klädkoder.
     

    Funderade en stund på läget i staden Washington. Där har en lag instiftats som heter:  
    Washington’s Religious Establishment Clause

    Vad läser vi där, jo att:
    Absolute freedom of conscience in all matters of religious sentiment, belief and worship, shall be guaranteed to every individual, and no one shall be molested or disturbed in person or property on account of religion; but the liberty of conscience hereby secured shall not be so construed as to excuse acts of licentiousness or justify practices inconsistent with the peace and safety of the state. No public money or property shall be appropriated for or applied to any religious worship, exercise or instruction, or the support of any religious establishment …