Det här inlägget handlar om människor jag kände när jag var liten. Deras barn var min lekkamrater eller lite äldre barn som jag hade som idoler. Det handlar om människor jag ofta var hemma hos och som min mamma umgicks mycket med. Min pappa fiskade också en kort tid ombord på en av de båtar som nämns. Normalt var han till sjöss och inte fiskare. Dessa personer var en stor del av min värld när jag var liten.
Edvard Edvardsson och hans fru Karin Edvardsson bodde i huset som ligger i innerkurvan i den skarpa svängen vid församlingshemmet. På övervåningen i samma hus bodde dottern Kerstin med sin man Bror-Helmer Olofsson. Deras son Peter Olofsson var min lekkamrat och sedan klasskamrat i skolan. Dom flyttade på 1970-talet till ett eget hus snett bakom församlingshemmet. En annan lekkamrat var Kent Sjögren. Han bodde med sina föräldrar Knut och Vendela Sjögren samt sin syster i ett grannhus till Edvardssons. Jag tror de bara hyrde och jag tror de från början bodde i samma hus som vi bodde i, kafét.
Kafét är ett stort hus som inte ligger långt från församlingshemmet. På den tiden var tomten omgiven av en häck och det fanns en rad stora träd på baksidan av huset mot Sion (Pingtskyrkan). Det fanns också ett staket. I ena hörnet av tomten fanns det ett skjul. I det bodde det en man, Börjesson. Han brukade döda kattungar och vi barn var ganska rädda för honom. Det var lite läskigt att gå förbi skjulet varje gång man skulle till söndagsskolan eller ute i bergena å leka. För förbi gick man när man skulle ut genom det hål (kanske var det en grind, men jag minns det som ett hål) som fanns i staketet och häcken just bredvid skjulet.
Den första båt som Edvard Edvardsson var ägare i var GG 697 Salmo, Den var på 39 ton och av allt att döma en trålare. Till en början ägde han båten tillsammans med Gustav Edvardsson, och Rickard Olsson, men senare var han ensam ägare. 1946 såldes Salmo och istället köptes GG 515 Althea på 46 ton. Althea var en av de fyra sista båtarna som fiskade med snörpvad innan snörpvadsfisket återupptogs i slutet av 1960-talet. Det sista snörpvadsfisket skedde 1953. De andra tre var GG 192 Roiny, GG 887 Ester och GG 841 Polen.
1958 såldes Althea som ju uppenbart också var utrustad för trålfiske. Ägare till den första GG 515 Althea var förutom Edvard Edvardsson också Evert Ryberg och Rangvald Johansson. 1947 ersattes den sistnämnde av Gösta Lundgren. 1958 inköptes en ny GG 515 Althea på 60 ton och den gamla såldes. Den nya Althea ägdes av Edvard Edvardsson och hans två svärsöner, bröderna Bert-Arnold Olofsson och Bror-Helmer Olofsson. Med tanke på namnskicket kan man misstänka att den Bror-Arnold Olofsson som var medlem i vadlaget Kasty-Ebba mellan 1929 och 1952 var deras far. Bert-Arnold Olofsson hade innan dess varit delägare i GG 338 Sydö på 56 ton tillsammans med Gilbert Olofsson, Åke Sjögren och Rune Bryngelsson.
Bert-Arnold Olofsson var gift med en annan dotter till Edvard Edvardsson, Edith. Jag minns som hur jag som barn var med när hon och andra tanter bakade Rörö-kakor i hennes källare (om det nu var källaren, men så minns jag det). Deras hus var inte heller så lång från kafét. Utanför deras hus låg en gammal eka på marken och jag vet att vi en gång när vi lekte i den tog Peter Olofsson tag i en lös plnaka och klippte till mig i huvudet. Tyvärr satt det en spik i plnakan och jag fick ett ganska otäckt sår som blödde nåt förfärligt.
Bert-Arnold och Edith hade två söner som var en bit äldre än mig, Bengt Olofsson och Stig Olofsson, som var lite av mina idoler som liten (jag flyttade ifrån Rörö när jag var åtta, men var där några veckor flera somrar intill jag var kanske 13 eller 14 år). Stig Olofsson var långt senare och efter en tid till sjöss, anställd på Sjöräddningsstationen på Rörö. Jag mötte honom senaste gången när jag var på besök på Rörö nån gån på 1980- eller 1990-talen. Det var innan Edvard Edvardsson dog för det var sista gången jag såg honom vet jag.
På den andra båten med namnet GG 515 Althea arbetade min far en kort period. Han har fler foton från den tiden. Det är många bilder på fisket som skedde ihop med GG 315 Elise. Tyvärr har jag i nuläget inte tillgång till dessa foton.
Althea såldes ganska snart igen, istället inköptes GG 471 Midland på 57 ton av Edvard Edvardsson och Bror-Helmer Olofsson tillsammans med Tage och Karl-Erik Nilsson år 1959. Midland är den första båt jag kommer ihåg att Bror-Helmer Olofsson arbetade på och i likhet med den tidens Themis har jag varit ombord på den många gånger. Midland såldes 1965 och då inköptes den andra båt jag minns att Bror-Helmer Olofsson arbetade på, nämligen GG 471 Divona på 98 ton. Bror-Helmer Olofsson ägde Divona ihop med Tage, Göran och Karl-Erik Nilsson. 1972 såldes Divona.
Innan han var delägare i Midland ägde Tage Nilsson tillsammans med Sixten Nilsson GG 69 Rondo på 37 ton. Den köptes 1952 och såldes 1964. Efter att Divona sålts köpte Tage, Göran och Karl-Erik Nilsson en betydligt mindre bått, GG 12 Zenita på 19 ton. Idag finns också en liten båt med samma nummer och namn som ägs av Karl-Erik Nilsson.
Från 1965 var Bert-Arnold Olofsson ägare i GG 144 Themis på 91 ton tillsammans med Gottfrid och Göran Ryberg. Den båten som såldes 1973 och ersattes av en ny GG 144 Themis på 99 ton. Bert-Arnold Olofsson sålde sin del i denna båt till Anders Ryberg år 1982. Istället köpte Bert-Arnold Olofsson den lilla trålaren GG 647 Leskär på cirka 20 ton tillsammans med yngste sonen Nils Olofsson. Bert-Arnold Olofsson omkom i februari 1993 när Leskär troligen drogs ner av sin egen trål då denna antagligen fastnat i nånting på botten:
Leskär, februari 1993. En död. Sandefjord, mars 1995. Fyra räddade. Novi, september 1995. Fyra döda. Lönnskär, mars 1998. En fiskare saknas.
Alla fyra fartyg var av typen häcktrålare och drogs alla ner mot djupet.
-Nu måste vi agera, säger Sjöfartsverkets haveriutredare efter att tillsammans med TT ha gått igenom förlisningarna.Lönnskär, som försvann i onsdags i förra veckan, hittades på måndagsmorgonen av en undervattenskamera på 65 meters djup väster om Tjörn. Inga spår fanns av den saknade fiskaren. Lönnskärs haveri är ett i en rad som drabbat den här typen av fiskefartyg i stål som kallas häcktrålare.
-Vi har redan pekat på problemet och varnat. Detta måste utmynna i någon form av åtgärd. Vad vet jag ännu inte, säger Sten Andersson på Sjöfartsverket.Hävarmseffekt
Häcktrålaren har styrhytten fram och ett stort arbetsdäck akterut. Fiskeredskapen går ut rakt akterut. Om trålen fastnar i botten och det är dåligt väder med exempelvis ström, kan en hävarmseffekt uppstå och fartyget få en så stark slagsida att akterdäcket doppar ner. Det finns i det läget ingen uppåtriktad kraft som kan räta upp fartyget. Detta var förmodligen vad som hände Leskär, Sandefjord, Novi och nu Lönnskär.
Efter Novi-haveriet, då fyra fiskare omkom, tillsattes en utredning bestående av Fiskeriverket, Sjöfartsverket, fiskets organisationer samt anhöriggrupper. Utredning väntas bli klar inom kort.
-Problemet med häcktrålarna, säger Sten Andersson, är att dragpunkten ofta sitter för högt. Det är detta som skapar hävarmseffekten.
Leskär såldes efter olyckan. Idag heter Leskär R 122 Ulla och hör hemma på Anholt.
Roland Edvardsson, Lennart Edvardsson och Justus Edvardsson ägde för sin del GG 248 Borkum Riff, köpt 1961 och förlist på Nordsjön 1965.
För övrigt är Olofssson ett vanligt namn på Rörö och personer med namnet har funnits i de flesta vadlag och som delägare i en lång rad fiskebåtar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Edvardsson, Olofsson, GG 697 Salmo, GG 515 Althea, GG 471 Midland, GG 471 Divona, GG 144 Themis, GG 647 Leskär, Rörö, Fiske, Historia
Powered by Qumana
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på “Edvardsson och Olofsson”
Kommentarer är stängda.