De flesta fiskelägen i Bohuslän och i andra delar av Sverige har förlorat större delen av sina fiskebåtar under min livstid. Några stycken finns kvar. I Göteborgs skärgård ligger de flesta fiskelägena nuförtiden. Några finns kvar i norra Bohuslän, några i Halland och några i andra landskap. Det allra största fiskeläget är i själva verkat en stadsdel i Göteborg idag. Fiskebäck. Andra större fiskelägen är Bua och Träslövsläge i Halland, Donsö i Göteborgs södra skärgård, Fotö, Hönö, Öckerö och Rörö i Göteborgs norra skärgård samt Kungshamn, Smögen, Hovenäset, Havstenssund och Resö i norra Bohuslän. På Vrångö och Styrsö i Göteborgs södra skärgård samt på Dyrön och i Rönnäng (bägge två i södra delarna av Tjörns kommun) finns enstaka större båtar. I Skåne finns Skillinge och i Blekinge Nogersund.
Sveriges tredje största fiskeläge sett till tonnaget är Rörö i Göteborgs norra skärgård medan Träslövsläge sannolikt är näst störst vad det gäller antalet båtar. Räknas båtar som ägs av fiskarfamiljer på Rörö men som är registrerade i andra länder blir ön inom kort Sveriges största eller näst största fiskeläge sett till tonnage. Sett i förhållande till befolkningen (dvs fiskebåtstonnage per invånare) är Rörö utan diskussion det största fiskeläget i Sverige. Med enbart 270 invånare har ön mer än 10 registrerade fiskebåtar varav två på mer än 500 ton, GG 64 Astrid Marie och GG 764 Astrid, samt två mellan 100 och 500 ton, GG 840 Svanen och GG 39 Rossö. Fiskebäck har 4 på över 500 ton och kanske uppemot 10 båtar på mellan 100 och 500 ton. Alla större båtar på Rörö fiskar i huvudsak pelagisk fisk, men de mindre pelagiska trålarna fiskar sannolikt annan fisk med bottentrål. De båtar som är mindre än 100 ton är i huvudsak båtar för annat fiske än pelagiskt fiske.
Antalet fiskebåtar på Rörö har sedan mitten på 1950-talet varierat mellan 6-7 stycken och 15 stycken, oräknat jullar. Det har gått lite upp och ner och idag är det ungefär lika många båtar som när jag växte upp på Rörö under 1950- och 1960-tal. En situation som är helt unik i Göteborgs skärgård och Bohuslän. Man kan fråga sig vad det beror på. Varför Rörö har klarat sig när andra fiskelägen i stort sett gått under?
När man studerar fisket på Rörö och jämför med andra fiskelägen kan några speciella företeelser noteras. Sen 1900-talets början har fiskarna på ön i huvudsak fiskat pelagisk fisk (sill, makrill och skarpsill), under mycket lång tid i huvudsak med snörpvad. Man höll också fast vid snörpvaden mycket längre än många andra, även om många båtar också började med trål ganska tidigt. Men även trålfisket kom att i huvudsak rikta sig mot pelagisk fisk med flyttrål (pelagisk trål) som redskap. Därmed drabbades inte ön så hår när torskfisk och plattfisk i stor utsträckning försvann under 1970-talet på grund av överfiske.
Inte heller deltog Röröbor i det långväga backefisket efter långa vid Shetland. Ett fiske som tog slut på 1970-talet och innebar slutet för många fiskelägen i norra Bohuslän där det idag i stort sett bara finns räkfiskebåtar. Räkfiske sysslar inte heller båtarna på Rörö med.
När en ny typ av snörpvad, ringnoten) togs fram på 1960-talet kom snart familjen Johansson (Leif Johansson) att bli specialister på den typen av fiske med sina nya båtar som de skaffade sig i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Inriktningen för detta fiske är pelagiskt och i huvudsak inriktat på sill och skarpsill.
Med tiden har det dock också på Rörö blivit färre fiskarfamiljer och de som finns kvar, framförallt familjen Johansson, äger ofta fler än en båt. Olausson och Lundgren äger GG 39 Rossö och GG 32 Tristan. Den senare tillsammans med familjen Larsson som också äger GG 840 Svanen. Familjen Ryberg hade ända fram till 2010 en båt med hemort på Rörö, GG 144 Themis, men idag äger de bara en båt som hör hemma i Danmark, S 144 Themis. Familjen Johansson å sin sida äger många båtar i Danmark och kommer under 2013 att få en ny båt, S 264 Astrid. Denna båt är den största båt som någon svenska fiskarfamilj eller fiskeriföretag någonsin ägt.
Det är möjligt att fiskets överlevnad på Rörö också kan ha gynnats av ytterligare omständigheter vid sidan av fisket inriktning. En kan vara att de flera fiskare hade små skulder i slutet av 1980-talet på grund av att man inte investerade i större stålbåtar på 1960-talet som många fiskare på andra öar gjorde. En annan orsak kan förstås vara att de faktiskt varit och är duktiga fiskare. Vidare kan man fundera på det faktum att livsmedelsaffär, gästhamn och bensinmack (för båtar) på ön är kollektivt ägda genom ett kooperativ kan ha gynnat fiskeriets överlevnad på ön. Öns invånare är kända för att de hjälps åt och samarbetar (även om jag också vet att det finns exempel på motsatsen). Den kooperativa affären kan nog sägs vara en del av det. På de flesta andra öar har livsmedelsbutiken varit och är även idag oftast privat. Men det är en annan historia som jag får återkomma till.
Källor utöver Internet: Hembygdsföreningen bok om Rörö, 1984, och Träbiten 134 om Rörö.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rörö, Fiske, Johansson, Ryberg, Olausson, Larsson, Pelagiskt fiske, Sill, Makrill, Skarpsill, GG 64 Astrid Marie, GG 764 Astrid, GG 840 Svanen, GG 39 Rossö, GG 32 Tristan, S 144 Themis, S 264 Astrid, Fiskebåtar, Fiskelägen
Tags: Rörö, Fiske, Johansson, Ryberg, Olausson, Larsson, Pelagiskt fiske, Sill, Makrill, Skarpsill, GG 64 Astrid Marie, GG 764 Astrid, GG 840 Svanen, GG 39 Rossö, GG 32 Tristan, S 144 Themis, S 264 Astrid, Fiskebåtar, Fiskelägen
Powered by Qumana
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
4 svar på “Ön där fisket överlevde”
Kommentarer är stängda.