Judar i Göteborg

I Göteborg har judar sannolikt spelat en större roll än i de flesta andra städer i Sverige. Så stor att det under de tider i den svenska historien som antisemitismen spelat en mycket stor roll och varit mycket omfattande i motsats till idag så kallades staden ofta för ”Judeborg”. Judiska affärsmän har spelat stor roll för uppbyggnad av näringslivet i Göteborg. Speciellt spelade de stor roll i textilindustrin, bankväsendet och handeln. Även en annan religiös grupp, herrnhutarna eller som det egentligen heter, Brödraförsamlingen, har spelat en stor roll.

Kända affärsmän från den judiska minoriteten i Göteborg var olika medlemmar av familjen Magnus, Pontus Fürstenberg (som donerade sin konstsamling till konstmuseet), Ferd. Lundquist, familjerna Heyman, Hasselblad, Leman, Mannheimer, Garellick, Katz (bl.a. Pettersson & Katz), Turitz, Delblanco med flera.

Mer okänt är att Göteborg på 1930-talet hade vad som i praktiken var en judisk stadsdel. Majoriteten av de som bodde i kvarteren kring Långgatorna var vid denna tid judar. Alla var det inte. Bland annat växte min far under sin tidiga barndom upp i området. Han såväl som hans större syster lärde sig förstå jiddisch som var det språk de flesta människor i deras omgivning pratade.

Vad jag förstår kunde min faster också prata jiddisch när hon var ung. I hemmet pratade de engelska eftersom det var farmors huvudspråk. Så vitt vi vet i alla fall. Enligt min faster (pappas storasyster) pratade hon också jiddisch. Varför vet vi inte. Kanske bara för att hon växte upp de fattiga arbetarkvarteren i östra London där det fanns många judar (även om det vad jag förstår inte fanns så många på sydsidan av Themsen, i Bermondsey där de bodde), kanske vara hennes far jude. Ingen vet riktigt, han var invandrare till England från Frankrike. Min farfar var svensk, men sjöman så han var sällan hemma.

Min far växte alltså delvis upp (han var ofta på sanatorium för misstankar om TBC också) på Andra Långgatan (de bodde på nummer 5) och delvis i Majorna. Familjen flyttade nämligen på 1940-talet till ett barnrikehus i Majorna, på Majstångsgatan invid spårvagnshallarna.

På Andra Långgatan (sannolikt på nummer 6 eller nummer 8) fanns den ortodoxa judiska synagogan (sen 1976 ligger den på Storgatan) och mängder småbutiker som ägdes av judar. Det var helt enkelt judiska kvarter. Kanske det enda sånt område som faktiskt funnits i Sverige, i någon svensk stad.  De flesta människor (inklusive judar) känner inte längre till detta. Att det var så. När min faster och far dör liksom resten avd eras jämnåriga försvinner denna historia för gott. Förutom det som överförts som anekdoter och släkthistorier till ättlingarna till dem som bodde där.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads

  • annarkia

    Intressant!