Fisket är en av Sveriges minsta näringar. Den berör nog totalt omkring 5 000 personer räknat fiskare, fiskindustri, beslutsfattare, varvsnäring, byråkrater, miljöorganisationer och forskare. Det finns idag bara en enda plats i Sverige som har fisket som huvudnäring. Det är den lilla ön Rörö i Göteborgs norra skärgård. 2 timmar med buss eller bli och färja från Göteborg. Cirka 3 timmar med båt från centrala Göteborg. Ungefär lika lång tid som det tar med båt från ön till Skagen i Danmark.
Medan grannöarna avfolkats har Rörö kunnat bevara sin befolkning hyfsat. Medan grannöarna nästan inte har några barnfamiljer så finns det på Rörö. På Rörö finns skola, med på de andra två öarna i närheten finns inte längre nån skola (skolan på grannön Knippla finns fortfarande, men ska läggas ner). Skillnaden är att de andra öarna inte har nåt fiske medan Rörö fortfarande lever på och av fiske.. Det finns två fiskebåtar kvar på grannön Hyppeln. De som har dem är äldre och de fiskar i praktiken inte på heltid. På Knippla finns inge fiskebåtar kvar.
Om fisket på Rörö skulle försvinna så skulle ön dö. Precis som Knippla och Hyppeln är döende skulle utvecklingen på Rörö bli detsamma utan fiske. Inga unga, inga barn. Ingen skola. Ingen förskola. Osv.
Medan det i resten av Sverige finns mycket få unga fiskare är medelåldern bland fiskare på Rörö klart lägre än på andra håll. Det finns en hel del fiskare i 30-årsåldern och 40-årsåldern samt de som är ännu yngre. Anledningen till detta är att många av fiskebåtarna på Rörö kan erbjuda bra arbetsmiljö, hyfsat betalda jobb och att fisket fortfarande är en familjeangelägenhet. Familjekoppling gäller nästan allt fiske i Sverige, det är fortfarande så att fiskebåtar ägs av familjer och flera intressenter. På Rörö är det helt och hållet så.
Arbetsmiljön på små fiskebåtar är i allmänhet ganska dålig. Sämst är den på äldre fiskebåtar av traditionell typ. Det finns idag få såna kvar. Även på Rörö finns det små fiskebåtar som innebär en lite sämre arbetsmiljö, men på de stora fiskebåtarna är arbetsmiljön i allmänhet mycket bra. Bra arbetsmiljö är en stor anledning till att unga stannar fisket. Familjeanknytning är förstås en annan.
Rörö är idag rent tonnagemässigt Sveriges näst största fiskeläge. Anledningen till det är att familjeföretagen på ön har fyra stora fiskebåtar (just nu faktiskt 5, men en ska nog säljas) varav tre med danska flagg (av dem har två i huvudsak svensk besättning). På dessa båtar finns det nånstans mellan 10 och 20 anställda per båt. Dessutom finns det 4 mellanstora fiskebåtar med 2-3 anställda som har ön som hemmahamn (även om en av dem aldrig ligger i öns hamn) och ett tiotal mindre fiskebåtar bemannade av 1-2 personer varav de flesta bara används ibland men några används av yrkesfiskare som har fisket som huvudsysselsättning.
När vänstern och miljövänner upprepar sitt ständiga och felaktiga mantra om att stora fiskebåtar är sämre för miljön än små så är det bl.a. Rörö de angriper. En liten ö i en avfolkningsbygd som är helt beroende av fisket. Skulle dessa vänstermänniskor och miljövänner få rätt och få igenom begränsningar för det storskaliga pelagiska fisket (nu är väl det inte så troligt) skulle de döma en lilla ön Rörö till undergång. Det vore ungefär som att förbjuda storskalig renskötsel.
Det märkliga är att miljöaktivister och vänsterfolk inte tänker hela vägen. Det tar inte heller reda på fakta om fisket, vänstertidningar publicerar gärna artiklar, ledare och annat med helt falska och felaktiga faktauppgifter om fiske, men är ovilliga att publicera motsatsen. Anledningen till det senare är förstås att de som arbetar på dessa tidningar och redaktioner har noll kunskap om fiske. De går på etablerade fördomar och förutfattade meningar. Vilket också de allra flesta miljöaktivister gör.
Det finns idag faktiskt bara två skribenter som har yrkesfiske som det viktigaste de skriver om. Det är undertecknad som driver Sveriges största webbsajt om yrkesfiske och en journalist på tidningen Yrkesfiskaren. Alla andra skribenter som ibland skriver om yrkesfiske saknar oftast tillräcklig kunskap om området (det gäller konstigt nog också en del av de forskare, yrkesfiskare ibland när de skriver om andra fiskerier än de som de själva ägnar sig åt och politiker som skriver debattartiklar om fiske). Dessutom blir det fel även när vi som är insatta skriver, för fiskeriområdet är oerhört komplext och mångfacetterat. Det är svårt att hänga med och sätta sig in i ämnet.
Läs också:
- Var får de allt ifrån och varför kan de inte lära sig?
- En faktaresistent miljöpartist slår till igen
- Den faktaresistente miljöpartisten
- Fisket och miljön
- Varför inte nya miljövänliga motorer i fiskebåtar?
- Det här med bottentrålning
Skrivet med hopp om att vänstern någon gång ska vilja ta till sig fakta om yrkesfiske. Anders Svensson.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Miljövänner, Miljöaktivister, Journalister, Journalistik, Skribenter, Fiskebåtar, Fiske, Rörö, Knippla, Hyppeln, Miljö, Vänstern, Samhälle, Politik
”Det märkliga är att miljöaktivister och vänsterfolk inte tänker hela vägen. Det tar inte heller reda på fakta…”
För många miljöaktivister har det blivit en dogm – alltså en evig sanning – att småskalighet alltid leder till ett hållbarhet samhälle medan storskalighet alltid leder till ett icke hållbart samhälle. För dessa aktivister blir dogmen viktigare än verkligheten, fakta accepteras enbart om de stödjer dogmen och förkastas i annat fall. Nya tekniska lösningar är på motsvarande sätt bra om de främjar småskalighet och dåliga om de främjar storskalighet. Det går att hitta exempel på detta förhållningssätt inom en rad områden men det är en annan diskussion.
Jag har också set att det är så på många områden, men fisket kommer liksom lite närmare mig själv.