Kajsa Ekis Ekmans naivitet om förortsrörelser

I en artikel i Aftonbladet jämför Kajsa Ekis Ekman moderna förortsrörelser med den tidigare arbetarrörelsen. Hon utgår från bl.a från boken När betongen rätar sin rygg av Ove Sernhede, René León Rosales och Johan Söderman. Det är en bok där företrädare för organisationer som Rörelsen gatans röst och ansikte, Förorten mot våld, Megafonen, Grammofonen och Pantrarna intervjuas. Det hon skriver och som finns i boken är naturligtvis på ett sätt sant, men samtidigt är både Ekman, Sernhede, León Rosales och Söderman otroligt naiva.

Pantrarnas framväxt är direkt kopplad till uppkomsten av den kriminella gängmiljön i Biskopsgården. Våldet mellan olika grupperingar i Biskopsgården har sen lett till att organisationen fallit sönder och inte längre existerar. Flera av de som var ledande i Pantrarna har dödats i gängkriget medan andra är de som driver på gängkriget. Kriminella  som var aktiva i Pantrarna använde också organisationens kontakter med Megafonen i Stockholm för att knyta band till kriminella i Stockholm. Vilket lett till att mord och rån i Göteborg har utförts av kriminella från Stockholm, sannolikt på order av ledande kriminella i Göteborg som tidigare varit aktiva i Pantrarna. Propaganda om rasismen i samhället och poliserna som rasister har utgjort en del av underlaget för rekryteringen av dessa unga mördare.

Det finns också en direkt koppling mellan många poeter i olika förorter och kriminella gäng. Nog för att det inte är märkligt att nån i en viss generation känner nån brottsling i samma generation, men en del av poeterna hyllar våldet. Något sådant skulle aldrig den tidiga arbetarrörelsen gjort. De höll en rågång mellan sig och brottsligheten. Det har flera av de nutida förortsrörelserna inte gjort. Inga ledare för nåt politiskt projekt i Masthugget, Majorna, på Söder osv för 100-150 år sen beblandade sig med kriminella. De var inte heller och blev inte heller kriminella såsom fallet var med Pantrarna.

En jämförelse mellan den tidiga arbetarrörelsen i Sverige och förortsrörelserna i modern tid är därmed inte korrekt. Inte rättvis. Det är naivt och okunnigt att inte se de problem som finns i de nutida förortsrörelserna med den koppling till brottslighet och gäng som finns i vissa av dess rörelser. Denna naivitet gäller bokens författare såväl som Ekman.

Ekis Ekman inser inte heller att förr i tiden var anställning och bostadsort sammanbundna. Arbetade någon på varven bodde de i närheten eller i Majorna och Masthugget. Arbetade någon till sjöss bodde de i Majorna, arbetade på textilfabrikerna på Gårda och i Krokslätt bodde de också där, arbetade de på SKF bodde de runt fabriken. Hur arbetarklassen organiserar sig har alltså egentligen inte förändrats. Bostadsområdet är och har alltid varit det centrala. Det var där nykterhetsrörelsen, studieförbunden, frikyrkorna och partierna fanns.

Och nej, dödsskjutningarna är ingen nationell kris. Inget har egentligen förändrats på det området de senaste 250 åren. Mordfrekvensen (antalet fall av våldsam död per 100 000 invånare) har egentligen inte ändrats på den tiden. Vilka som mördar och mördas har heller inte ändrats. Det handlar främst om unga arbetarklassmän. För 250 år sen, för 100 år sen och idag. Mordvapnen ändras dock något över tid, men kniv har alltid varit vanligast, förr såväl som idag. Skjutvapen har dock blivit vanligare under senare år.

Läs mer:

PS. Jag var också kriminell som ung. Jag gick ifrån det för att istället bli politiskt aktiv. I Pantrarna fungerade det tvärsom. Många i den föreningen gick från politik till brottslighet.

Advertisements