Inskränkningar i äganderätten – allemansrätt och socialism

Uppmärksammade en intressant liten debatt på Joel Malmqvists blogg. Debatten handlar om den svenska allemansrätten. Joel Malmqvist menar bland annat att allemansrätten är funktionssocialism. Red Metal säger i ett inlägg, som egentligen handlar om den ”undersökning” om svenska ungdomars attityder till ”kommunism”som jag tidigare kommenterat, att allemansrätten är en kommunistisk sedvänja. CLK Aqurette menar dock att eftersom allemansrätten erkänner privat äganderätt så är det inte kommunism. Varvid Joel Malmqvist dundrar på och säger att ”Allemansrätten är konservativ socialism” i ett läsvärt inlägg.

För att avgöra vad allemansrätten är, hur en modern socialism ställer sig (eller kanske borde ställa sig) till den så måste vi gå igenom vad den innebär och vad en modern socialism kan innebära. Noterbart i sammanhanget är att jag vägrar använda ordet kommunism i någon positiv bemärkelse. Jag betraktar ordet som dött och för alltid förknippat med de stalinistiska diktaturerna i det gamla Sovjet och östeuropa.

En beskrivning av vad allemansrätten är kan man få på Allemansrättens hemsida. Där står bland annat:

Man kan också se allemansrätten som en frihet; friheten att vistas i naturen utan detaljerade regler. Det är en frihet under ansvar. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom.Kort sagt: Inte störa – inte förstöra.

Det finns ett stort antal inskränkningar i allemansrätten. Sådant stadgas ofta i brottsbalken, men speciella bestämmelser gäller för naturreservat och en del annat.

Brottsbalkens 12 kap 2 § säger:

”Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk dömes för åverkan.”

I detta fall rör det sig om saker som man bedömde att markägaren kunde ha ekonomiska intressen av. Sådant får man alltså inte plocka eller ta med sig.

Kommentaren på Allemansrättens hemsida om detta:

Lagtexten är ålderdomlig vilket kan göra tolkningen osäker med utgångspunkt i nutida förhållanden. Betydelsen av ollon som föda åt svinen har minskat, och inte heller är så många markägare bero-ende av bast och kåda.Klart är att man inte får hugga ner eller på annat sätt skada väx-ande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att till exempel ta en en-buske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar kan ses som skadegörelse eller åverkan.

Jakt och fiske omfattas dock inte av allemansrätten:

Jakt får endast bedrivas enligt reglerna i Jaktlagen. Att ta fågelägg, skada bon eller försöka fånga däggdjur eller fåglar räknas som jakt och är förbjudet.

Fiske ingår inte i allemansrätten. Men sportfiske med handredskap är fritt utmed kusterna och i våra fem största sjöar, med vissa undantag. Det fria fisket omfattar inte fiske med nät. Inte heller ingår trolling och dragrodd eller laxfiske längs Norrlandskusten.

Nog om inskränkningar i allemansrätten. Nu till den viktigare frågan om huruvida allemansrätten innebär en inskränkning i äganderätten. Självklart gör den det, markägaren kan inte hindra någon att utnyttja en del ekonomiska resurser på hans mark, exempelvis är kommersiell bärplockning tillåten liksom naturligtvis var och ens plockning av bär och svamp för eget bruk. Markägaren kan inte heller hindra andra människor att beträda hans mark och använda den till olika fritidssysselsättningar. Som Joel Malmqvist skriver:

”Men om företagsägande medfört samma inskränkningar som allemansrätten — du får sälja bolaget, men du har inte rätt att bestämma vem som får befinna sig i lokalerna, du har inte rätt till alla sålda produkter och inte hur företaget ska styras — så blir det uppenbart att allemansrätten är ett mycket omfattande avsteg från den rena äganderätten och en anomali i en klassisk liberal samhällsuppfattning.”

Det finns faktiskt också andra inskränkningar i äganderätten vad det gäller mark i Sverige än allemansrätten. Det gäller strandskyddet som infördes på 1970-talet och innebar att vi fick tillgång till hela vår kust och att privata husägare och markägare inte längre kunde hindra oss från att gå längs strandkanten. Som ett exempel, på Stenungsön, utanför Stenungsund där jag delvis växt upp, fanns flera meter höga staket som hindrade människor från att beträda stora delar av ön. För det fria fisket som nämns i ett av citaten ovan gäller att det så sent som på 70-talet bara var fritt i Västerhavet (Kattegatt och Skagerack). När friheten utsträcktes till östkusten protesterade moderaternas dåvarande ledare Bohman högljutt mot den demokratiseringen.

Av större ekonomisk betydelse är emellertid lagstiftningen kring gruvbrytning, prospektering etc. Denna innebär att markägaren inte har rätt till de mineral- och malmfyndigheter som finns i berggrunden under hans mark. Utan det har det bolag som hittat och mutat in fyndigheten.

Samernas sedvanerätt som ger möjlighet för deras renar att beta på annans mark är ytterligare en sån inskränkning i äganderätten. Denna rättighet för samerna har dock ifrågasatts av svenska markägare och en domstol har dömt till samernas nackdel. Detta kan kanske ses som ett första litet angrepp på vår allemansrätt, i alla fall är det ett angrepp på delar av den sedvanerätt som vi har i Sverige, och vi har all anledning att vara vaksamma.

Hur ställer sig då en mdoern socialist till det faktum som Aqurette också påpekar, allemansrätten erkänner ju faktiskt privat egendom och gör bara vissa inskränkningar i den. Jag och den socialism jag bekänner mig till, erkänner privat äganderätt, men vill utvidga antalet inskränkningar i den. Detta görs för att utöka alla människors demokratiska rättigheter.

Aktieägarnas totala rättigheter att styra storföretagen hur de vill bör exempelvis inskränkas. Det måste alltså ske en demokratisering av företagen. Här kan man tänka sig olika lösningar, arbetarkooperativa företag, statligt ägda företag med arbetarinflytande, privat ägda företag med arbetarinflytande osv. För småföretag, fåmansföretag etc måste man ha andra regler än för storföretag. En socialistisk ekonom Alec Nove har skrivit om hur detta skulle kunna fungera i ett socialiskt samhälle. Själv ämnar jag återkomma i ett annat inlägg med åsikter kring den frågan. Nu nöjer jag mig att konstatera att en modern socialist erkänner privat äganderätt, men det behövs inskränkningar i den för att kunna fördjupa demokratin i ett samhälle.

Sen är det så att liknande sedvanerätt som finns i Sverige, Norge och Finland även finns i andra länder. Ett land där jag levt och vet att det finns är Grekland. Jag är ganska övertygad om att det finns ytterligare en mängd länder med liknande rättigheter som den svenska allemansrätten innebär. Helt unikt för de nordiska länderna är det definitivt inte.

Läs en närliggande debatt:
Allmänningar ett problematiskt begrepp
Försvara allmänningen
Allmänningar är inte bara offentliga tjänster

Intressant?

Andra bloggar om: Allemansrätt, Politik, Kommunism, Äganderätt, Socialism
Intressant.se