Jag har just läst en bok om nazism. Nazism i dagens Tyskland, USA och Sverige. En bok som heter Brunt! Med Mats Deland och Charles Westin som redaktörer.
Anna-Lena Lodenius har tidigare kritiserat boken för att AFA får vara med. Det är ingen kritik jag delar. Jag kan inte se något problem med att AFA får vara med i boken. Kapitlet som AFA-Doku skrivit fyller väl sin plats. Om det har jag argumenterat i anslutning till Lodenius artikel.
Jag har andra invändningar mot boken. Jag begriper inte varför kapitel 2 är med i boken överhuvudtaget. Kapitlet handlar om homofobi inom reggae-musiken och om hip-hop-kulturen. Jag ser inte riktigt sambandet med de andra artiklarna om nazismen. Kapitlet fungerar inte heller ihop med andra. Det borde inte ha tagits med.
Absolut intressantast är artiklarna om nazismen i Tyskland. Som bland annat visar de obefintliga effekterna av det förbud man haft i Tyskland när det gäller den extrema nazismen. Den visar ett känt fenomen, man kan inte förbjuda åsikter. De tar sig fram på ett eller annat sätt ändå. Förbjuder man en organisation dyker den upp under annat namn. Förbjuder man ett sätt att yttra sig så omformuleras åsikten, men den är ändå densamma. Detta visar att nazism och rasism måste bekämpas med ett öppet samhälle. Med upplysning mot, med aktioner mot och genom att vanligt folk agerar mot nazism och rasism. Inte med förbud. Genom att de saker som får människor att söka sig till odemokratiska och rasistiska lösningar elimineras.
Nu ser jag inte den öppna nazismen som något större problem i det svenska samhället. Genom våldsamheten hos anhängarna till denna ideologi så är den dock ett problem för enskilda individer i det svenska samhället. För enskilda invandrare, för enskilda homosexuella. Våldet mot människor som tillhör vissa grupper är ett problem, men det innebär ingen fara för vårt öppna samhälle.
Inte heller anser jag, vilket redaktörerna av boken gör, att nazismen vuxit de senaste årtiondet i Sverige. Min uppfattning är att den öppna nazismen inte har vuxit. Numerären när det gäller personer in nazistiska grupper verkar vara oförändrad. Antalet deltagare i nazistiska marscher har minskat de senaste åren osv. Detta beror kanske främst på sammanbrottet för ND, men AFA-Doku har i sin artikel i boken lite andra uppfattningar om vad nedgången av marschernas deltagarantal beror på. De menar att det beror på ideologiska och organisatoriska splittringar i den den nazistiska miljön. I så fall är ju sammanbrottet för ND vara en del av detta som jag ser det.
En större fara än den öppna nazismen och rasismen är främlingsfientligheten, xenofobin, som färmst manifesteras hos Sverigedemokraterna. Det SD står för är också rasism. På ett försåtligt sätt kamouflerad som en slags kulturalsim. Olika kulturer ska inte och kan inte fungera bra ihop är resonemanget som denna typ av högerpopulistiska och rasistiska partier för fram. Detta är en större fara för det öppna samhället. Det räcker med att se på det avskräckande danska exemplet hur det blir när sådana uppfattningar får fotfäste i en regering.
Även i Sverige har vi exempel på hur illa det kan gå. I början av 90-talet fick ett populistiskt och rasistiskt extremhögerparti ett visst inflytande i svnsk politik. För första gången behandlades ett sådant parti som rumsrent av andra svenska partier. Och de kom in i riksdagen. Vi fick också en våldsvåg i samhället riktad mot invandrare, med Lasermannen som det mest extrema exemplet på detta våld. I Ordfront nr 4/2002 säger författaren Gellert Tamas, som skrivit boken Lasermannen, följande:
När Ny demokrati gick ut och hetsade mot invandrare borde de ha förstått att det fanns de som faktiskt lyssnade på vad de sa. Jag tror att det finns en koppling mellan att Ny Demokrati kom in i riksdagen och att antalet attentat mot invandrare ökade under den här tiden.
Jag tycker dessa exempel visar på en sak jag tidigare hävdat. Accepterar vi Sverigedemokratern som ett parti som alla andra kommer främlingfientliga och rasistiska åsikter att få större inflytande i samhället. Därför ska alla sådan partier frysas ut så långt det går. Både nazistiska och högerpopulistiska rasister. Inga sådana partier ska behandlas som rumsrena.
Boken är dock väl värd att läsa trots mina smärre invändningar och jag tror att den fungerar som en bra kartläggning av hur de mest extrema nazistgrupperna fungerar.
Läs mina tidigare inlägg om Sverigedemokraterna.
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Nazism, Rasism, Populism, Extremism, Antifascism, Antirasism, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Men hallå! Vad är detta? Ska vi då inte frysa ut alla kommunister pga att deras grundsyn är densamma som i Stalins Sovjet. Dock har dessa endast ”maskerat” sin idelogi med sådana ord som ”lika för alla”,”feminism” osv. I grund och botten så är denna idelogin densamma som vi ser i Nord-Korea eller i kuba. Nejdu…även sådana ska få visa upp sin idelogi på lika vilkor..detta kallas för demokrati. Fast demokrati är väl knappast något som man kan uppvisa i ett enda land på vår jord där kommunism härjar? Skulle bli glad om du kunde utpeka ett land där kommunism styr och som samtidigt är demokratiskt!