Överklassens regering

Den regering vi har i Sverige är en regering som går överklassens ärenden. Det visar all tillgänglig statistik. Främst gynnar man dessutom männen i överklassen.

Trots en massa retorik och svammel om ”det nya arbetarpartiet”, ”arbetslinjen” etc så innebär borgarregeringens politik ingen förbättring av arbetsmarknaden och ingen förbättring för arbetarklassen som helhet heller. Det skapas egentligen inga fler jobb verkar det som. I alla fall verkar det vara helt marginellt. Utanförskapet som det pratas så vitt och brett om består. Antalet människor som står utanför kommer att fortsätta vara högt. Lika högt som nu. Allt enligt Anders Borg, finansminister. Så kommer det fortsatt att vara, om inte borgarna verkligen tvingar igenom ett amerikanskt system. Något jag i och för sig tror är deras mål.

Det enda som verkar ha hänt med ”utanförskapet” och ”arbetslinjen” är att alla som ”står utanför” dvs sjuka och arbetslösa, fått betala skattelättnader för de rika.

Fast å andra sidan tycks SVD:s ledarskribent Maria Abrahamsson anse att regeringen bär ansvaret för högkonjunkturen. Tror hon också att Fredrik Reinfeldt är Gud? Fantasier om att utanförskapet minskar har hon också. Rekryteringsproblem är problemet skriver hon dessutom. Det tror jag inte på. Om det fanns rekryteringsproblem så skulle väl såna som jag få jobb? Eller? Jag vill ha jobb, jag söker jobb. Men får inga jobb(annat än tillfälliga).

Men jag räknas ju inte heller de de som står utanför. Jag uppbär ingen a-kassa. Jag uppbär ingen ersättning från staten eller kommunen. Är inte registrerad i några system. Så antagligen finns jag inte. Frågan är hur många fler som är i min sits det finns? Och hur många alliansregeringens, överklassregeringens politik skapat?

Bloggat: Esbati, Peter Karlberg
Andra bloggar om: Regeringen, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Alliansen, Politik, Samhälle, Anders Borg