I samband med att det ska utses en ny kubansk president passar SVD på att intervjua borgerligt oppositionella kubaner. Dessa verkar fästa väldigt stora förhoppningar på den närmaste framtiden. Men jag tror de delvis bedrar sig och att de faktiskt övervärderar Fidel Castros roll och undervärderar kommunistpartiet betydelse. Presidentvalet kommer knppast att innebär de stora förändringar som de hoppas på. I och me dessa, som jag ser det, stora felbedömninagr blir deras argumnetation inte så intressant. På något sätt känns det som dessa människor är isolerade från verkligheten.
Det är betydligt intressantare att läsa vad kubanska vänsteroppositionella tycker och tänker:
The Cuban people does not possess many valuable tools to resist the rubbishy information, recycled and recyclable, that the state “offers it”. One could reply to that by saying that the different political regimes that exist do the same thing, and that it is not a reason to treat the Cubans differently from the other citizens of the world. But there exist two powerful reasons for opposing these two phenomena:
First of all, citizens must fight to have alternative means of information which enable their experiences to be listened to by others, within their society or in the world, in order to counter the hegemonic action of states.
To revalorize this last criteria, manifestly forgotten by those who proclaim themselves “Friends of the Cuban people”, we propose to briefly reflect on one aspect of present-day Cuba, an aspect that is indispensable in order to produce this picture that we were talking about. This is the “Battle of Ideas”, which has already broadly affected Cuban society and which is viewed positively by many people in the world.
och även det här:
If this model has engendered the germs of its own destruction, any socialist experience can then engender them. Fidel believes that if the revolution cannot be destroyed from outside, it can scupper itself. And he indicates corruption as being at the centre of the evil which could bring about this destruction. I think he is right, but he has not said everything. I wonder moreover if the collapse of the Soviet system was, essentially, an effect of corruption, even if corruption was certainly present in the framework of the deformations. I believe that socialism can be damaged as much by bureaucratism and the lack of democracy as by corruption. And I am not referring there to electoralist systems, multi-party confrontations, campaigns of struggles, or alternation in the exercise of power. I speak of democracy, that we have not been capable of creating on Earth, although we believe we know all about it.
We have not created it under capitalism – what is of interest is that which has imposed itself historically – because democracy serves there as a support to the empire of the market and money, to the dynamics of enrichment which make what we call corruption constitute the substantial dynamic of reproduction and thus reduces the notion of corruption to the violation of its own rules of the game.
We have not created it in the socialist experiences, because efforts to allow to the people an effective participation in the decision-making mechanisms, laudable in certain cases, have been insufficient. Che noted that “the masses should have the possibility of leading their destiny, of deciding what would go to accumulation and what would go to consumption; economic technique should work with these choices; the consciousness of the masses will guarantee its implementation”. This is a long-term project, which we will not arrive at if, for example, corruption submerges us. For this reason we should not only consider corruption as an offence, but also as a moral problem. Because success in relation to an offence does not guarantee its suppression and the corrupted of tomorrow can take the place of the corrupted of today.
Läs också vad andra vänsterintellektuella säger om Kuba:
Jean Castillo, The Leadership Succession Bears the Mark of Continuity
Samuel Farber, Cuban Reality Beyond Fidel
Jan Konrad, The Cuban Revolution at the Crossroads
Och Socialistiska Partiets resolution om Kuba från 2005.
Intressant?
Borgarmedia: SDS, DB, Politiken, HD
Andra bloggar om: Cuba, Opposition, Presidentval, Kuba, Fidel Castro, Politik, Samhälle
——————————————————————————-
Annat som behandlas i den vänstra delen av bloggosfären: Peter Andersson och Badlands om valsystem, Loke och Alliansfritt Sverige om censur samt Kamferdroppar om död nazist.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Sanningen är att Kuba är ett land där folk lever i halvsvält.
Med eller utan amerikansk blockad skulle det inte behöva vara så. Kapitalismen må ha sina brister, men helt uppenbart klarar kapitalismen av att få fart på livsmedelsproduktionen. Se exempelvis på Ryssland efter kommunismen där jordbruket nu hämtar sig.
Flavian: Ja, det är ju ett väl känt faktum att inga människor svälter eller någonsin har svultit i kapitalistiska länder som Kenya, Somalia, Etiopien, Indien, Filippinerna, Indonesien, Nigeria, Liberia, Sierra Leone, Mali, Niger, USA, Brasilien, Venezuela, Haiti, Dominikanska republiken osv.
Det var bland det mest korkade jag läst faktiskt.
Jag håller med om att det även finns människor som svälter i kapitalistiska länder, det är ett faktum men det finns ändå en väsentlig skillnad mellan svält i kapitalistiska och socialistiska länder.
På 1970 under kalla kriget då långt färre länder var liberaliserade och demokratiserade än vad de är idag så var antalet svältande människor enligt FAO:s officiella statistik 37 % i u-länderna. År 2001 var den siffran 17 %.
Detta beror på att liberalism har i allt större utsträckning praktiseras.
Förtryckande och vidriga konservativa kolonial och imperialmakter har demokratiserats.
Totalitära världsfrånvända kommunistiska och socialistiska regimer har liberaliserats.
Svält finns kapitalistiska länder men kapitalismen gör också att den hela tiden minskar.
Jag sade inte att folk inte svälter under kapitalism, endast att livsmedelsproduktionen tenderar att bli rikligare under kapitalism än socialism.
Och ingen vettig människa kan påstå att livsmedelssituationen på Kuba är tillfredsställande, medan de flesta Hong Kong-kineser äter bra, trots att Hong Kong nästan saknar jordbruk.
Åk till Hong Kong om du vill veta vad kapitalism på riktigt innebär.
Flavian: den tenderar också att bli extremt ojämlikt styrd så att huvuddelen går till redan välbärgade länder eftersom arbetarna i produktionsländerna inte kan köpa det de producerar…
Påståendet att de som producerar jordbruksvaror inte kan klöpa tillräckligt med mat för sina löner är uppenbart befängt.
Till och med en slav få vad han/hon behöver för att mäkta med arbetet, eftersom det ligger i slavägarens intresse att se till att slavarna kan utföra sitt arbete.
Vad gäller Kuba, kunde regeringen där tillåta kommersiell produktion av jordbruksvaror på mark bönder finge arrendera av staten. Vill man undvika alltför höga priser på jordbruksvaror kan man förbjuda export och de arrenden bönderna skulle tvingas betala kunde användas för att subventionera maten för de fattiga i städerna.
DDR använde sig av delvis kapitalistiska mekanismer inom jordbruket och det fanns gott om mat i gamla DDR. Detta gäller dock ej Kuba, varför uppenbarligen nmågot gått snett. Landet är ju på intet sätt olämpat för jordbruk.