Han frågar sig om man måste stödja Dalai Lama om man argumenterar för en bojkott av OS i Kina. Det måste man naturligtvis inte. Jag har argumenterat för en bojkott och på intet sätt kan jag ge stöd till Dalai Lama. Följande rader av Ehrenberg kunde lika gärna vara hämtade från min penna:
Jag har mycket lite till övers för den religiösa ledaren och hans syn på människors rättigheter. Det feodala samhälle Tibet var är knappast något vi kan slåss för. Inte heller är det de gamla feodalherrarnas egendom och makt över jordlösa och fattiga som ska upprättas. Eller prästerskapets absurda krav på makt över människors liv.
Han skriver också bra om folkrätten och konstaterar att folkrätten är en väldigt konstig konstrution som i praktiken skyddar en del diktaturer:
Sovjet hade inget i Afghanistan att göra, det var inget ”befrielsekrig”, men inte heller blev Sovjets uttåg någon befrielse. Afghanistan återgick till att vara en kvinnoförtryckande, halvt feodal stat där tillslut talibanerna tog makten. Varvid väst invaderade Afghanistan för att upprätta en demokrati som idag består av feodalkrigsherrars makt och där talibanerna blir starkare medan knarket åter flödar.
Det finns en princip som en del liberaler och vänsterdebattörer brukar använda för att motivera de mest märkliga politiska krav. Man kallar det ”folkrätten”, och det är något helt annat än mänskliga rättigheter, det är de nationella staternas rätt att vara ”självständiga”, att själva få förtrycka mänskliga rättigheter.
Jag har alltid varit tveksam till denna ”rätt” som aldrig handlar om folks rätt utan mer om folkets härskares rätt att slippa inblandning.
Enligt folkrätten var det fel av Vietnam att krossa Pol Pot-regimens styre i Kambodja (Kina och USA var då de länder som stödde kampen mot Vietnam). Folkrätten skyddar såväl Burmas som Saudiarabiens diktatur. Jag är ganska säker på att den rikare delen av Bolivia – som försöker dela landet från ursprungsbefolkningens majoritetsstyre – snart kommer att hävda folkrätten – för sin politik.
Och konstaterar samtidigt att den bästa politisk protest som ägt rum under ett OS var John Carlos och Tommie Smiths Black Panther-hälsning på OS i Mexico:
Så ska vi bojkotta OS i Kina för brott mot folkrätten i Tibet? (Ockupation av en suverän stat.) För Dalai Lamas rätt till makten?
Nej, jag tror vi ska göra allt vi kan för att visa med protester, tal och aktioner att vi stödjer mänskliga rättigheter i både Kina och Tibet.
Vi ska göra allt vi kan för att försöka förvandla McDonald’s, Coca-Colas och de andra storföretagens propagandajippo med regimen i Kina till ett misslyckande. I Kina, vid invigning, vid fackelresan och vid prisceremonier.
Den bästa OS-aktion som gjorts är de två svarta amerikanska löparna som knöt handen med böjda huvuden under prisceremonien i OS i Mexiko 1968 i protest mot förtrycket av svarta i USA.
Det var för 40 år sen, det magiska året 1968.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, DN1, DN2, PDK1, PDK2, DB1, DB2,
Läs även andra bloggares åsikter om OS, Bojkott, Beijing, Peking, Sport, Black Panther, Johan Ehrenberg, Tibet, Kina, Idrott, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Man behöver absolut inte stödja Dalai Lama för att vara kritisk mot Kinas Tibetpolitik. Men antydningen att han skulle förespråka ett feodalt och teokratiskt Tibet, så som det såg ut för hundra år sedan, är helt hämtat ur luften.