Det är ju ingen direkt nyhet att socialdemokraterna inte längre är ett parti som för fram arbetarklassens krav på samhället. Utan att partiet istället har förvandlats till ett socialliberalt parti som gör allt för att stärka kapitalismen. En utveckling som var tydlig redan på Palmes tid.
Nu ska man tydligen också bli ”småföretagarnas parti”. Detta måste bero på att moderaterna snott rollen som storföretagens parti från socialdemokraterna som länge styrt Sverige i samråd med storföretagssamheten och de allra mäktigaste svenska kapitalisterna. Den grupp som förr ibland kallades de 15 familjerna. Diskussionen om att bli småföretagarnas parti är inte det första tecknet på att socialdemokratin övergett arbetarklasen, utan bara en bekräftelse på en utveckling som pågått sen 1960-talet. En utveckling som har och har haft negativa konsekvenser för arbetare och fattiga i Sverige.
Något som tydligt har visats genom privatiseringar av skolor och sjukvård, nedskärningar, utföräljning av hyreslägenheter och marknadshyror, uppluckring av anställningstryggheten genom tillfälliga anställningar och bemanningsföretag (på 1970-talet kallade gråfirmor). Det senare är något som tillsammans med byråkratiserade fackföreningar och en monopoliserad mediesituation lett till allvarliga problem för arbetare att föra kamp för sina intressen. En utveckling som sociaildemokraterna i praktiken inte varit mot.
Att ett par stora mediekoncerner dominerar media i Sverige är delvis ett beslut av socialdemokratin som lade ner eller sålde sina viktigaste tidningar. Det är också ett resultat av omfattande subventioner till de största tidningsföretagen vilket också är resultatet av socialdemokratisk politik.
Den nuvarande regeringen har i princip bara fortsatt på den arbetarfientliga väg socialdemokratin redan innan slagit in på. Under borgarregeringen har dock utvecklingen accelererats och går nu allt snabbare. Vilket naturligtvis är än värre för arbetare och fattiga i Sverige.
Intressant?
Borgarmedia: DN1, SVD1, SVD2,
Andra bloggar om: Mona Sahlin, Småföretag, Socialliberaler, Klasspolitik, Socialdemokraterna, Arbetarklass, Politik, Samhälle
————————————————————————
Lite lästips från bloggosfären: Alliansfritt Sverige om obligatorisk a-kassa, Jinge om DN:s bristande nyhetsbevakning, LOKE om polisen som bryter mot lagen och Kim Müller skriver dikter.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det beror kanske på att det inte är så många människor mera som identifierar sej med arbetarrörelsen. Trycket på socialdemokraterna att upprätthålla det klassiska välfärdssamhället har minskat i.o.m att människorna i medelklassen har fått det bättre och det har gjort att man kunnat privatisera saker som tidigare hade varit omöjligt då den stora massan inte mera bryr sej då det inte berör dem mera på samma sätt som tidigare.
Jag ser inte privatiseringen av vissa samhällsstrukturer som något positivt, då det ofta innebär att de fungerar sämre ur humanistisk synvinkel. Det är möjligt att de är effektivare och gör mera pengar men det betyder inte automatiskt att de är bättre för det. Det finns många samhällsstrukturer som borde förvaras statliga även om det innebär att de inte opererar optimalt för de kan hota folkets rättigheter och välfärdssystemet i privata händer.
En sak som jag ser som väldigt negativt är nedskärningarna som görs för att minska på skattetrycket. Jag ser hellre att välfärdssamhället upprätthålls fast det skulle betyda att skatterna hålls på samma nivå. Jag ser det viktigare att vi har en bra fungerande sjukvård, skola o.s.v. än att vi har låga skatter. I slutändan är ändå vi själva som betalar, frågan är bara när vi betalar. Jag ser skatterna som en sorts försäkring men jag vill inte bli tvungen att ta en privat sjukförsäkring för att upprätthålla samma trygghet för det blir dels dyrare, dels brister tryggheten då jag blir tvungen att lita på försäkringsbolaget. Jag litar hellre på samhället.
Vi här i norden har sedan början på nittiotalet kraftigt svängt mot korporatismen. Vi ser fortfarande bra ut ur humanistisk synvinkel om man jämför med t.ex. USA men det betyder inte att det är något som kommer att bestå om vi fortsätter i den riktning vi går.
Medelklassen är ju fortfarande en väldigt liten del av samhället, och krympande; Enligt Göran Cigéhn vid Umeå Universitet så menar 9/10 svenskar att vi lever i ett klassamhälle (vilket är en ökning sedan 10 år tillbaka) och en stadigt växande majoritet (utav de som uppger egen klasstillhörighet) identifierar sig också som arbetarklass.
Problemet är nog snarare att arbetarklassen är totalt osynliggjord, vi kommer aldrig till tals i medierna. Vi uppmärksammas inte, vi uppskattas inte och vi belönas inte för våra prestationer. Skulle vi bli av med jobbet däremot (vilket är lätt hänt i dessa tider) så får vi dock skit direkt.
Företagaren däremot placeras på pedistal och företagandet presenteras som lösningen på all världens problem. Sossarna såväl som moderaterna vill göra allt för att blidka dessa gudar, men vi som skapar allt ignoreras, kommer aldrig till tals. För vi finns inte. Politikerna, elitjournalisterna, ekonomerna och de andra proffstyckarna känner ju inte oss, de bor inte i våra områden och umgås inte med oss. För dem så är det klart att hela Sverige helt plötsligt består av den medelklass som de själva tillhör…
Inte konstigt att folk börjar rösta på SD. Det är helt och hållet socialdemokratins fel.
Giles:
Det är skillnad på klass och klass. Människor klassificerar varandra via vi och dom, medan den typ av klass som du syftar på här är något helt annat. Ur mitt perspektiv tillhör du dom. De andra de som inte riktigt vill förstå hur verkligheten ser ut utan istället försöker anpassa verkligheten till sin egna modell. Det är precis denna verklighetsfrämmande avsaknad av modellanpassning som större delen av svenska partierna använder sig av och som leder till att Sd kan nå de framgångar som de gör. Detta är ett typiskt svenskt fenomen där man inom politiken mest är intresserade av vad man vill uppnå men inte hur man vill gå till väga för att nå målet.
Utan företag ingen produktion, men utan produktion inga företag. Problemet är att du inte riktigt verkar förstå att produktion inte uppkommer av sig själv medan företag gör så. Det är denna spontana uppkomsten av företag som i sin tur gör att de efterfrågar produktion som gör att vissa länder har en långsiktig bättre tillväxt än andra. Det du!
”Det är skillnad på klass och klass.”
Självklart. De socialistiska begreppen ”arbetarklass” (lönearbetare, proletariat) och ”borgarklass” (kapitalister, bourgeoisie) är ju inte alls liktydliga med de liberala begreppen ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”.
”De andra de som inte riktigt vill förstå hur verkligheten ser ut utan istället försöker anpassa verkligheten till sin egna modell.”
Ideologerna alltså. Nej, dit hör inte jag.
”Det är precis denna verklighetsfrämmande avsaknad av modellanpassning som större delen av svenska partierna använder sig av och som leder till att Sd kan nå de framgångar som de gör. Detta är ett typiskt svenskt fenomen där man inom politiken mest är intresserade av vad man vill uppnå men inte hur man vill gå till väga för att nå målet.”
Jag förstår faktiskt inte alls vad du syftar på. Du får gärna vara lite mer precis.
”Utan företag ingen produktion, men utan produktion inga företag.”
Företag är en specifik historisk form för produktion, som är den överlägset dominerande i vår tidsålder. Men naturligtvis så kan man producera under andra förhållanden också.
”Problemet är att du inte riktigt verkar förstå att produktion inte uppkommer av sig själv medan företag gör så. Det är denna spontana uppkomsten av företag som i sin tur gör att de efterfrågar produktion som gör att vissa länder har en långsiktig bättre tillväxt än andra.”
Du uttrycker dig konstigt, jag vet inte vad du menar. Eller på vilket sätt ditt svar relaterar till mitt inlägg.
Men som jag förstått det så är du anhängare till den idag hegemoniska uppfattning att företagande är svaret på allt? Hur ser du på arbetarklassens situation i dagens Sverige?
Helt rätt. Sossarna är inte arbetarklassens vänner mer, det har de inte varit på åratal.
Frågan är vad arbetarklassen har att hämta inom parlamentarismen överhuvudtaget?
Jag är sosse, jag räknar mig som arbetarklass (när det gäller min lön). Jag känner inte igen mig i ditt inlägg.
Bra artikel. Numera är åtminstone fem av riksdagspartierna socialliberala (utom kd och v). Det har förstås att göra med mediaklimatet, där arbetarklassens åsikter konsekvent tystas och ses som ”fel”. Förr i tiden hade arbetarklassen iaf ett moraliskt överläge; de sågs som förfördelade, men nu när frågor som om du sagt ”neger” på sistone eller om du har en miljöbil eller ej ses som viktigare än fördelningspolitik så har dom tappat även det. Klassförtrycket blir allt subtilare.
Som arbetare vill jag att andra skall sluta bestämma över mig och ta mina pengar. Frihet är frånvaron av tvång, frihet är motsatsen till slaveri, fri är vad jag vill vara. De som vill bestämma över mig och ta mina pengar är mina fiender!
Jaha du Albertsson, du tycker såklart att din ”frihet” har ökat JÄTTEMYCKET sedan den så kallade Alliansen tillträdde?
Undrar hur du skulle klara dig i vad du kallar ”frihet” egentligen? Förmodligen inte året ut.
Bästa Mona Sahlin-hatare, s-hatare och fiende till så många,
eller Peter Albertsson, som du nog heter. Jag håller med dig att det är väldigt störande att så många vill ta våra pengar. Bankerna och mobil-operatörerna skär verkligen guld och du och jag betalar för vi har inte mycket val. (Det hade kunnat vara annorlunda, t ex om vi haft en statlig teleoperatör som vi kunde påverka. Sorgligt nog försvann den statliga operatören så snart det började bli mer lönsamt att vara tele-operatör.) De här företagen tar vår tid också om vi vill undvika att bli lurade på pengar. Och all den reklam vi betalar för antingen vi vill eller ej, alla de höga löner och feta bankkonton som du och jag egentligen står för. Ja alla de förmåner de rika har skaffat sig på ungefär lika många arbetstimmar som vi andra – de känns väldigt fel, eller hur? Ja menar, många av oss har kanske tagit hand om barn och sjuka föräldrar, eller kanske rentav sjuka vänner. Det ger ju inga pengar, men nog var vårt arbete också viktigt, inte sant, Peter/Mona ljuger?
Till råga på allt har nu de som fått mer pengar än vi själva på sitt arbete mer makt i samhället än vi. De har makt över oss. Är inte det orättvist, Mona ljuger/Peter? (Förresten varför skriver du aldrig om det på din blogg? Det är väl frihet att kunna skriva om verkliga orättvisor? Inte bara om sådant man hittar på?)
Men jag vet inte riktigt om jag vill utnämna alla med feta bankkonton till mina fiender. Vill du det? Klart att de har berikat sig på din och min bekostnad, men det är ju å andra sidan nästan omöjligt att undvika att göra det om man sitter tillräckligt högt upp i penning-pyramiden. Det blir så att säga som ett mer eller mindre ofrivilligt kedjebrev. Den som sitter där högt uppe i penning-pyramiden kan bara ändra på sin egen girighet, inte logiken i systemet. Är de verkligen våra fiender då?
Ja, om de nu inte är egoistiska och giriga menar jag.
Det här kunde man kanske diskutera på din blogg, men den friheten ger du inte. Man kan inte alls kommentera dina smått kränkande halvsanningar där. Annars tror jag nog att en del skulle kunna tillföra en hel del information till det du skriver. Jag antar att du anser att det är frihet att hindra det, din frihet att göra så?
LeoB, det är fritt fram att kommentera på min blogg. Du får lov att tillföra hur mycket information du vill.
Mona ljuger: Ah, man kan ju kommentera hos dig, jag såg fel. Det var ju sympatiskt (av dig).
Nicklas Eriksson, naturligtvis har min frihet inte ökat nämnvärt sedan Alliansen tillträdde. Staten har aldrig tagit in så mycket skatt som den gör idag. För varje krona som staten spenderar så minskar medborgarnas frihet att bestämma över sina egna inkomster.
Skall vi ta och repetera internationalen? Ta i ordentligt nu!
Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Mår du lite bättre nu?
”Till råga på allt har nu de som fått mer pengar än vi själva på sitt arbete mer makt i samhället än vi. De har makt över oss.”
– Att svenskarna länge har haft bland den sämsta köpkraften bland OECD länderna, tror du det beror på att du och jag har för mycket eller för lite ekonomisk frihet?
Att X har mer pengar än Y, betyder inte att X har makt över Y så länge vi lever i ett fritt samhälle. Y, och endast Y, har i ett fritt samhälle makten och ansvaret över sitt liv, sin frihet och sin egendom. Ingen annan.
I ett korporativistiskt samhälle som Sverige, där facket och Partiet är ett, har du ingen eller liten makt över ditt liv. I ett sådant samhälle är en stor del av din makt över ditt eget liv, varken du vill eller inte, delegerat till facket och staten. De bestämmer din lön, dina arbetsvillkor, din hyra, ställer dig i kö och bestämmer vad frukterna av ditt arbete skall användas till. De talar om för dig hur många grova brödskivor du skall äta varje dag, att du inte får dricka sake till sushin på sushiresturangen, att du inte får dansa med dina vänner på nattklubben efter kl 5, att du inte får köpa nikotintuggumi på ICA och så vidare och så vidare. Även kallat fascism.
Mona/Peter ljuger:
Visst har köpkraften blivit sämre i Sverige. Samtidigt har ojämlikheten ökat. Det kanske finns ett samband? Jag tror det, men många borgerliga ekonomer tycks mena tvärtom. Själv tycker jag att det är ganska självklart att om makten blir ojämnlikt fördelad så får de som har mindre makt också mindre och mindre resurser. Och pengar innebär makt.
Vilket du inte verkar hålla med om. Har du några som helst argument för det? Håller inte du med om att vi genom att välja vad vi handlar kan påverka utvecklingen?
Om du inte gör det, menar du då att vi bör avskaffa marknadsekonomin helt, eftersom vi då skulle vara utestängda från nästan all makt över ekonomin? Har förresten aktieägare någon makt?
Jag tror att någon har lurat dig om hur samhället fungerar i Sverige. I mitt fall är det i alla fall min arbetsgivare som bestämmer lönen. Det tror jag gäller de flesta. Jag känner mig en smula livegen där, det kostar på att byta arbete. Men å andra sidan kostar det på för arbetsgivaren att få ny arbetskraft också (vilket man idag försöker motverka på olika sätt, vilket minskar de anställdas makt).
LeoB, du tänker väldigt mycket, det är bra. Tyvärr så verkar du ha en del otur. Bättre att titta på fakta från verkligheten för att skapa dig en korrekt världsbild.
Sverige hoppade upp flera steg på välståndsligan år 2007. Dessförinnan var det mest dyster läsning där vi år efter år tappat placeringar från och med 1970.
Du undrade ju vart värdet av ditt arbete tog vägen. Svensk arbetskraft är 23% dyrare än i USA, ändå har amerikanerna mer än en DUBBELT så hög privatkonsumtion som svenskarna. Och du tror att det blir bättre om du får mindre ekonomisk frihet? Hur kan ni komma fram till dessa helt absurda och irrationella slutsatser? Man får väl anta att en del av förklaringen står att finna här.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=213998
Du namner att Socialdemokratin salde och lade ner sina storsta tidningar. Vad ar det som hindrar att de som fortfarande ser sig som en riktig vanster startar en egen eller egna tidningar? jag forstar att tidningar till en stor del lever pa annonser men arbetare handlar val ocksa mat, klader, och andra saker sa det borde ju vara en stor annonsmarknad?
Faktumet att du använder ordet ”korrekt världsbild” talar rätt mycket, Peter. Och att amerikanarna har dubbelt så hög privatkonsumtion tyder bara på ett sjukt samhälle, eftersom så otroligt många fler amerikaner i procent räknat lever i fattigdom, misär och med flera arbeten utan att kunna försörja sig. Jag vill inte ha ett konsumtionsfanatiskt samhälle där köpa prylar betyder allt, samtidigt som de fattiga reduceras till smuts.
Mona/Peter ljuger:
Visst har jag en del otur, alldeles för mycket faktiskt. Men varför tror du att jag avsåg just 2007?
Det är säkert bra att du försöker se om jag tänker rätt. Jag kan bara tacksamt ta emot när du verkligen rättar mig. Men det är väl aldrig fel att starta med sig själv när man kollar sånt? Kanske lyssna på vad de som tänker annorlunda har att erbjuda?
Men det är kanske bara jag som envist tror att du skulle kunna lyssna, vad vet jag. (Kanske tänker du samma om mig?) Lite frustrerad blir jag i alla fall över att du inte alls vill kännas vid att pengar innebär makt över andra. Vad tror du då att pengar är?
Jo, jag undrar vart värdet av arbetet jag utför tar vägen. Fast jag har inte alls någon större lust att konsumera mer (eh, jo, ibland). Däremot skulle det varit trevligt att kunna påverka mer genom med mer pengar. För pengar ger faktiskt makt att påverka – på olika sätt. Men det kanske inte du tror?
Mona/Peter ljuger:
Ursäkta, jag glömde en sak. Kanske borde jag sagt något om det du skriver att arbetsgivarnas kostnad för arbetskraften är 23% lägre i USA än i Sverige?
Ja, kanske. Men bara den exakta siffran får mig att backa en smula. Är det meningsfullt? Om du anger en så exakt siffra i det virrvarr av skillnader som finns, hur tänker du då?
Z: ”Och att amerikanarna har dubbelt så hög privatkonsumtion tyder bara på ett sjukt samhälle, eftersom så otroligt många fler amerikaner i procent räknat lever i fattigdom, misär och med flera arbeten utan att kunna försörja sig.”
Fel igen. De 10% fattigaste svenskarna har det, både absolut och relativt, sämre än de 10% fattigaste amerikanarna.
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=8&year=2006#1827
De som dubbelarbetar i USA är välutbildade människor som utför extrajobb vid sidan om sitt ordinarie arbete.
http://www.johannorberg.net/?page=articles&articleid=142
Nu är ju inte rättshaversten Johan Norberg nån direkt trovärdig källa. Han tolkar statistik som fan läser bibeln. Det du påstår ovan är inte sant överhuvudtaget, Peter, Inte heller Johans påståenden. Att jämföra en svensk medianlön med en amerikansk är ju meningslöst. Man måste jämföra köpkraft. Bidrag och sånt finns ju inte med i en lönejämförelse. Sen beror det ju på när jämförelsen görs, vilken valutakurs man räknar med. Dumheter. Norberg ägnar sig åt dumheter.
De fattigaste amerikanerna är betydligt fattigare än svenskarna i absoluta tal och relativa tal. 12 % av den amerikanska befolkningen (medborgarna) lever under fattigdomsgränsen, i Sverige är det 0% I New York lever 23% under fattigdomsgränsen. Detta gäller medborgare i de två länderna. För icke-medborgare är siffrorna 22%, 0% och 24%
Nej, det är inte välutbildade som dubbelarbetar i första hand. Det är fattiga. De har ett vitt jobb (ex.vis. som städare på natten) och ett svart jobb (ex.vis som nanny eller städare på dagen)
Källor: Kim Moody, From welfare State to Real Estate. Community Service Society of New York, New York Times (diverse nummer)
Men diskussionen om USA får upphöra nu, då den egentligen är off-topic.