Det är möjligt att folk har mindre civilkurage idag än tidigare. Min erfarenhet är att det gäller yngre människor i större utsträckning än äldre. I alla fall när det gäller såna enkla saker som att säga till när någon skräpar ner på gatan eller i spårvagnen. Eller när nån smutsar ner spårvagnsätena genom att sätta upp sin smutsiga skor på sätet. Det är småsaker, men en ren spårvagn eller buss gör oss som åker med dem gladare och en smutsig medför motsatsen.
Det värsta exemplet jag stött på, när det gäller såna småsaker, var på gratistidningarnas gyllene tid (Det har blivit mycket bättre sen två av dem försvann). När jag gick på bussen och gick längst bak för att sätta mig, jag brukar sitta där, så satt där en ung kille i 25-årsålderna. Med fötterna i en jättehög tidningar. Jag tilltalade honom och frågade varför han inte tog bort lite tidningar. Han tittade bort och svarade inte. Jag påkallade hans uppmärksamhet igen och frågade om han kunde hjälpa mig att ta bort skräpet från golvet. Han tittade på mig som om jag var dum i huvet (det gör många av de utsocknes studenterna på bussarna när man tilltalar dem, de verkar tro man ska överfalla och tortera dem bara för att man pratar med dem). Men han svarade, mig i alla fall. Med ett nej. Jag frågade varför. Svaret var att det inte var hans jobb. Jag påpekade att det inte heller var mitt jobb, men att det skulle bli trevligare för oss alla om vi hjälptes åt med såna småsaker då bussförarna på grund av sina scheman ofta inte hann med att städa bussarna. Nu vägrade han svar igen. Jag slutade försöka kommunicera med den unge mannen, plockade upp tidningarna, slängde dem i papperskorgen och bussen blev renare och trevligare.
Jag tror inte man kan lagstifta bort att folk inte bryr sig. Sånt kan man fostra bort genom att samhällsuppbygget inriktas på ett samhälle som är uppbyggt på solidaritet, gemenskap och kollektivt ansvar. Så är det inte idag. Dagens samhälle vill att vi ska vara extrema egoister, bara tänka på oss själv, skita i andra, speciellt fattiga och de som har det svårt på andra sätt. Bristen på civilkurage är som jag ser det en konsekvens av ett samhälle som betonar egot och individualismen. Ett samhälle som privatiserar och skär ner på gemensamma nyttigheter skapar helt enkelt ett klimat där folk inte bryr sig. Där folk inte vågar visa civilkurage eller bry sig om ens den minsta och ofarligaste sak. Bristande civilkurage är helt enkelt en konsekvens av den smygande statskupp som Dan Josefsson skrev om i DN.
Sånt kan man inte ändra med lagstiftning. Det går alltså inte att lagstifta fram civilkurage. Istället behövs en annan sorts politik och inställning i samhället.
Intressant?
Bloggat: Trotten, Peter Karlberg, Resursbloggen, Radar, Dan Josefsson,
Läs även andra bloggares åsikter om Egoism, Civilkurage, Individualism, Brott, Nyliberalism, Regeringen, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag hade inte heller tagit upp tidningarna då han hade helt rätt i att det inte är hans jobb. Men jag hade aldrig slängt en tidning på golvet även om jag tagit upp och läst den från golvet.
Henke: så man ska bara göra sånt man har betalt för? Eller vad menar du?
Dessutom så är det inte bussförarnas jobb heller. Så vem ska plocka upp? Dessutom ahr upphanldingsystemet, privatiseringar och extrema rationaliserinar lett till att bussförarna inte hinner städ även om de vill göra det.
I slutändna är det ämnåd så att om vi hjälps åt att plocka upp och se till att det inte blir otrevligt och smutsigt så blir det bättre för alla. Oavsett om det ”är vårt jobb” eller inte.
Det var inte heller den vanlige tyskens jobb att larma om koncentrationslägren. Även om han visste om dem sa han alltså ingenting. Det var ju inte hans jobb. Inte hans ansvar. Det var inte den italienska badarens jobb att rädda de romska barn som höll på att drunkna. Därför dog barnen. För det var ju inte den vanlige italienarens jobb eller ansvar. Ja, du förstår vart ditt sätt att resonera leder.
Jag tror du har fel och det är precis tvärt om. Det är alla år av statens toppstyrning och ”från vaggan till graven”-systemet som orsakat det här. Folk tar inte hand om sig själva och sin omgivning då de är vana vid att någon annan (oftast staten) skall ta hand om dem åt dem. T.ex. ser man allt för ofta detta beteende när folk åker på semester till andra länder utan att fixa ett fullgott försäkringsskydd och sen kräver att staten skall fixa problemet åt dem när det händer dem något på en fjärran ort.
Casper: ? Det är väl den andra sidan av det mynt jag skriver om. Dvs din ståndunkt bekräftar min ståndpunkt. Egoismen, egocentrismen och narcissimen breder ut sig. Man ska ha och ha och ha. Istället för att ta eget ansvar. Istället för att visa civilkurage.
Hmm, jag hade nog inte heller plockat upp dem. Men jag bryr mig å andra sidan inte särskilt mycket om det där ”renare och trevligare”. För en del är sånt extremt viktigt. För mig inte alls, så länge det inte är snus på sätena.
Att rädda romska barn tror jag å andra sidan alla tycker är viktigt. Även de i italien som försökte rädda dem, vilket fotografen som tog bilderna där vittnade om.
Blir lite inflation när man liknar en tidning med ett koncentrationsläger. Själv blir jag mest förbannad på att de spelar klassisk musik vid en del tunnelbanestationer, något som förpestar min tillvaro långt mer än en tidning. Inte förväntar jag mig att alla ska ringa och klaga till SL över detta.
Låt mig ta ett paralellt tankesätt: I förlängningen leder ditt tänkande till att man stänger ned åldringsvård för att de gamla ska vårdas privat. Börjar man kräva att folk själva ska städa offentliga miljöer är det inte långt kvar till att kräva att de ska ta över offentliga tjänster.
(. .)
Din liknelse i slutet är inte relvant som jag ser det. Bara för att folk bryr sig innebär det inte att vård ska vara privat per automatik.
Men om folk inte bryr sig om små saker så är min erfarnehet att de inte heller bryr sig om stora saker. Det handlar om inställningen till omvärldenoch livet. Jag åskådliggjorde med ett vardagligt och oviktigt exempel. Jag hade kunnat använda mig av Göteborg 2001 och Genua 2001 istället. Då hade koncentrationslägret inte legat lika långt bort. Så felet jag gjorde var att börja i det vardagliga. Inte att jag tog upp koncentarionslägren. Men onekligen är steget från skräp till läger långt och jag missar kanske målet lite där.
Nå, men så är inte din liknelse relevant heller – såsom jag ser det. Att inte engagera sig i en tidning innebär inte att man inte engagerar sig i människor. Gå på ett anarkisthak och se hur städat det är. Men nog tusan engagerar sig folk! 😛
Ja, dina andra exempel hade varit mer passande och dessutom säkerligen långt mer intressanta. För då hade vi fått lära oss om de händelserna också.
Vi kan passa på att lagstifta bort bilolyckor och onödigt skrattande också, det är ungefär lika trovärdigt.