Bo Rothstein har skrivit en drapa i Göteborgs-Posten där han angriper bloggarnas blotta existens. Det första som slår mig när jag läser den är att jag undrar över vilka bloggar karln har läst.
För inte har han läst de bloggar som dominerar debatten. De bloggar som är högst rankade på knuff.se eller mest besökta av de politisk bloggarna på Bloggportalen har han nog inte läst. Inte heller tycks han ha läst de bloggar som synts mest i debatten om FRA eller de bloggar som i Twingly-rapporter och annat betraktas som de viktigaste.
Det är bland de bloggarna de flesta av de bloggar jag läser finns, exempelvis Opassande, Rick Falkvinge, Christian Engström, Jinge och Esbati. Förutom dessa bloggar läser jag förstås en mängd mindre bloggar, politiska sådana, som Biology and Politics, LOKE, Roya, Arbetarperspektiv, Annarkia, Ett hjärta rött, Röda Malmö, Trotten, Kildén & Åsman samt många andra. Att döma av Rothsteins artikel har han inte läst några av dessa eller några av de viktigaste, mest besökta och/eller högst rankade/länkade bloggarna:
Reaktionen från nyliberala bloggare består till en stor del av en uppsjö av förolämpningar medan sakargumenten lyser med sin frånvaro. Till exempel nyliberale debattören Mattias Svensson som på sin blogg har följande som huvudargument: Bo Rothstein, sug min kuk.
Ett annat exempel är Jenny Westerstrand som är doktorand vid Uppsala universitet inom Eva Lundgrens forskningsgrupp. Eftersom jag tillhört en av många kritiker av delar av Eva Lundgrens forskning och hennes uttalande om att det i Sverige finns 100-tals döda barnoffer för satanistiskt våld, har Westerstrand ofta kommenterat vad jag sagt på sin blogg. Där skriver hon att jag är en tokdåre, att mina påståenden är sjuka, att jag sysslar med pajasteorier och att min hjärna har pajat ihop.
Han har faktiskt mest läst bloggar som kommenterat honom själv (Fast då borde han väl ha läst mig och Erik Svensson, vi har skrivit återkommande om Rothstein och våra bloggar är ju inte direkt kända för svordomar, dåligt omdöme och dåligt språkbruk). Lite egocentriskt kan man tycka. Att Timbromannen Mattias Svensson tas fram som ett dåligt exempel är jag inte ett dugg förvånad över. Många av de nyliberala bloggarna går regelbundet över anständighetens gränser. I vilket fall som helst får det hela Rothstein att konstatera att bloggarna inte tillför demokratin någonting:
De som försvarar bloggandet har också pekat på att en del politiskt betydelsefulla nyheter har kommit fram i denna kanal, till exempel före detta statsrådets Borelius ekonomiska förehavanden. Det må så vara, men det är mycket möjligt att dessa saker skulle kommit fram ändå. Ett annat problem som lyfts fram av de i USA mycket uppmärksammade demokratiforskarna Robert Putnam och Cass Sunstein är att många bloggar har en självrefererande logik som innebär att man bara kommunicerar med likasinnade och utestänger alla former av kritisk reflektion av de egna ståndpunkterna. Bloggandet bidrar därmed till en ökad fragmentering och cyberbalkanisering av det politiska samtalet som mera tar formen av monologer än öppen diskussion. Den deliberativa demokratiteorins vackra tanke om det civiliserade meningsutbytet som demokratins grundbult tycks med bloggandets hjälp komma allt längre bort.
Till det kan jag bara kommentera att jag är ett bevis på att demokratin kan utvidgas med fler röster genom bloggarna. Större delen av mitt liv har jag arbetat som industriarbetare, några år som programmerare. Jag har aldrig lyckats få in ens en insändare i nån tidning. Sällan får jag in nånting i de små vänstertidskrifterna heller. Mitt problem är att jag inte skriver tidningsmässigt, det är inte tillräckligt ”journalistiskt”, det är för kaxigt, för rakt på, för arbetarklassigt, för tyket (något som en del uppfattar som aggressivt). Kort sagt, det känns på nåt sätt som kulturtidskrifter, tidningar, vänstertidningar osv inte är intresserade av det jag huvudsakligen skriver om, snutar, brott, fiffel, gangstrar och våld inom alla samhällsklasser. Det finns dock ett markant undantag, jag får vara med i media (både vanlig media och vänstermedia) när det handlar om våld i samband med demonstrationer. Men genom bloggen når jag ut (lite egocentriskt från mig där också, om jag får säga så). Detta förstår inte Rothstein.
Faktiskt är det så att små åsiktsinriktningar, må det vara Piratpartiet, Socialistiska Partiet eller Sverigdemokraterna når ut bäst genom bloggarna. Det kallar jag en utvidgning av demokratin. De stora partierna, eliten och deras kringsvansande uppvaktare i mindre partier som mp och v är inte längre ensamma på arenan. Detta har inte Rothstein förstått eller begripit.
Visserligen anser jag nog att det finns substans i kritiken om fragmentering och balkanisering av debatten. Bloggarna innebär förmodligen detta. Men är det verkligen enbart av ondo. Kan det inte också vara bra att de stora medierna, eliten och deras språkrör inte helt bestämmer över vad som diskuteras.
Slutligen nämner Bo Rothstein också det faktum att en företrädare för Feministiskt Initiativ tillåter antisemitiska kommentarer på sin blogg. Det är totalt oacceptabelt att tillåta den typen av kommentarer som Rothstein citerar från Veronica Svärds blogg. Det är desto värre när det förekommer på en blogg som Svärds, som ju är en ledande företrädare för FI. Helt barockt och oacceptabelt. Tyvärr är det inte ovanligt med antisemitiska kommentarer på bloggar. Men man måste hålla rågången klar. Inga kommentarer av den typen ska tillåtas. Jag gör det inte och andra bloggare borde inte heller göra det.
Intressant?
Bloggat om bloggosfären: Intisbloggen,
Bloggat om Rothstein och bloggosfären: Bios Politikos, Ulf Bjereld, SameSameButDifferent,
I media om bloggosfären: SVD,
Andra bloggar om: Bo Rothstein, Blogga, Bloggar, Göteborgs-Posten, Antisemitism, Bloggosfären, Media, Demokrati, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Bra inlägg och tack för länken. Jag läste först titeln som ”Vilka bloggar (är det som) läser Rothstein?”. Ganska talande…
Jag insåg efter att jag postat inlägget att rubriken kunde läsas på två sätt. Men jag hittar inget bättre sätt att formulera det på.
Vad läser Rothstein för bloggar? känns inte riktigt lika bra.
Vad är det för bloggar Rothstein läser? kanske vore okej. Men nu får det vara som det är.
@ anders: Jag tycker dubbelmeningen är lysande. Vem läser vem? Vilka bloggar bryr sig om att läsa Rothstein? Ja, du och jag gör det uppenbarligen. Och han läser oss (ja, jag vet att du läser det här Bo).
Hade bloggosfären verkligen bara varit en kloak hade han ju aldrig skrivit den där artikeln. Och GP hade aldrig tagit in den. Men nu har det utvecklats ett ömsesidigt beroende mellan nya och gamla medier.
Titeln du valde är följaktligen kongenial.
Bäste efternamne,
Att vi inte har samma åsikter är en sak. Jag läser din blogg emellanåt ändå. Men vad har du för belägg för att min blogg ”regelbundet går över anständighetens gränser”? Det kräver inte särskilt mycket research för att kolla att Rothstein bluffar, och jag tycker i all ödmjukhet att min blogg från sin kant bidrar med precis det Rothstein säger saknas.
mvh
Mattias $
Mattias: Skrev jag att din blogg gör det? Nej. Jag skrev att nyliberaler gör det (jag kan naturligtvis plocka fram exempel om det behövs, men jag är övertygad om att du känenr till sådnana fall också, om du vill kan jag ge dig några vänsterblogger som gör samma sak (går över gränsen), så du har något att slänga tillbaks på mig) och att det därför inte var förvånande att din blogg nämndes.
Nu har jag också läst på din blogg. Jag tycker nog du går över gränsen. Även om uttrycket inte är huvudargumentet. Och att Rothstein därmed glider lite på sanningen.
Men, jag ber gärna om ursäkt om du kände dig träffad av obefogad kritik.
Hej,
Det är taget. Jag brukar försöka undvika plumpheter, men trodde att skämtsamheten i kommentaren var rätt uppenbar och befogad givet omständigheterna. Men det är möjligt att det var över gränsen. Det är nu ingen anledning att som Rothstein slita vulgariteten ur sitt sammanhang och påstå att detta skulle vara mitt ”huvudargument” mot honom.
Jag frågade inte för att tjafsa, och jag inser att man kan tolka det som att du tycker andra nyliberala bloggar håller låg nivå, men tyckte att du gjorde en lite billig poäng av ett trots allt ohederligt angrepp.
Allt gott
Mattias: Ja det var en billig poäng. Och hade jag kollat bättre hade jag nog undvikit att skriva så.
Jag ska inte på något sätt hävda att jag agerat annorlunda i motsvarande situation 😉
Jag tycker nog att Rothstein ändå hade en avsevärd poäng. Bloggvärlden är ju av den karaktären att man kan hitta det man letar efter. I början av mitt eget bloggande läste jag både här och där ooch blev nästan lika upprörd som Rothstein över vad folk kan prestera. Kommentatorerna, som ju kan välja signatur eller anonymitet är värst. Någon borde sätt en dödsskalle på somliga bloggar.
Men väljer man sitt sällskap – inte efter åsikt, utan efter skrivförmåga och omdöme – så erbjuder bloggosfären självfallet mycket som är positivt.
Dock borde kommentatorer gallras hårdare.
Mattias Svenssons ”skämtsamhet” var onödigt snaskig, även om den inte var ett huvudargument. Tyvärr är den ett tecken på en allmän vulgarisering, ofta märkbar i TV. Det är lätt att man blir tondöv.
Det är lite tråkigt att Rothstein inte bloggar själv, för genom åren har det kommit ganska många bra tankar från honom.
Han kanske skulle höja standarden 🙂