Och precis som jag kom hem från Paris…

Så utsätts Paris för bombhot. Man hittade dynamit på ett varuhus i en stadsdel i Paris där jag aldrig satt min fot, trots att jag varit i Paris ganska många gånger. Men jag åker ju till Paris för politiska möten och inte för att turista och shoppa så det är kanske inte så underligt. Huvudsakligen brukar jag vara i 18:e, 19:e eller 20:e arrondissementen. Det är det fattigaste delarna av själva Paris och gränsar till de fattiga förorterna i nordöst där huvuddelen av upploppen ägde rum håromåret.

I 18:e ligger förstås en av Paris största turistattraktioner, nämligen Sacre Coeur i Montmartre, som ju är lite finare än Barbes nedanför kullen. Sacre Coeur har jag förstås sett inklusive trapporna och avsatserna där delar av Amelie från Montmartre är inspelad. Fast det var förstå alldeles för mycket turister där uppe på toppen och väldigt lite som inte var till för turister så jag tillbringade bara en kort stund där.

Men åter till bombhotet i Paris som påminner mig om 1970-talets London där jag regelbundet var. En gång så blev jag tillsagd av mina släktingar att inte åka in till westend och affärsdistrikten en viss dag. Nu brukade jag visserligen sällan åka dit, men jag lade tillsägelsen på minnet och den aktuella dagen utfördes ett bombattentat av IRA i Londons westend. Hur mina släktingar kunde veta har jag ingen aning om. Den typen av terrordåd var betydligt vanligare på 1970-talet än idag. I alla fall så länge vi pratar om Västeuropa. Så jag finner ingen större anledning till att man ska hetsa upp sig över bombhotet i Paris.

Å andra sidan tycker jag också att västvärldens ockupationstrupper bör lämna Afghanistan. De är inte välkomna där och de gör ingen större nytta.

Intressant?
Borgarmedia: AB1, AB2, DB, VG, PDK1, PDK2,
Läs även andra bloggares åsikter om Paris, Varuhus, Dynamit, Bombhot, London, Frankrike, Terrorism, Politik