I dagens GP har biskopen Carl Axel Aurelius, rabbinen Peter Borenstein och imamen Fuad Colic skrivit en gemensam debattartikel, Upprop för freden:
Vi är Abrahams barn. Vi lever som judar, kristna och muslimer i skilda trostraditioner, men vi har samma ursprung. Och vår längtan är densamma.
[…]
Vi säger med profeten Mika i Gamla testamentet (4:3b o 4):
”Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom.”
Och med Koranens femte sura (5:32):
”…om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sädesfördärv, skall det anses som han hade dödat hela människosläktet.
Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.”[…]
För att människor skall kunna försonas krävs en rättvis fördelning av jorden och av det som behövs för det dagliga uppehället. För att en rättvis fördelning skall kunna äga rum krävs att människorna har förtroende för varandra. Förtroendet kan uppstå bara om man möts och samtalar med varandra. Detta är vänskapens goda spiral: Förtroende, fördelning, försoning och fred.
Vänskapens ordning står i skarpaste motsats till fiendskapens onda spiral, som utgörs av misstro, rädsla, ondska och kaos. Misstron tecknar nidbilder och väcker rädsla för den andre. Rädslan ger näring åt ondskan, som i sin tur övergår i splittring, kaos och eskalerande våld med ofattbart mänskligt lidande som följd.
Fiendskapens onda spiral bryts lättast i dess första led, misstron. Den bryts genom möten, samtal och förtroendeskapande åtgärder. Där den goda viljan finns, där begränsas sådana åtgärder egentligen bara av vår brist på fantasi.
Jag håller med, förstås utan de religiösa undertonerna. Men om budskapet. Endast genom samtal och kontakter med varandra kan man uppnå varaktig fred. Det går inte att bomba bort Hamas, inte med mindre än att man dödar alla palestinier. Det är mycket bättre att prata med Hamas, än att försöka bomba bort dem genom att massmörda palestinier. Det är bättre för palestinierna att prata med israelerna än att i uppgivet trots skjuta iväg raketer som kan slå ner var som helst.
Så till att börja med kan Israel sluta mörda oskyldiga civila i Gaza. Därefter kan isoleringen av Gaza upphöra, parterna kan börja prata med varandra, bosättningarna även på Västbanken utrymmas, murarna runt Gaza och Västbanken rivas. Palestinierna ges rätt att återvända osv. Utopiskt? Javisst, men utan utopier har vi inget att leva och kämpa för. Men det är samtal som kan leda dit, inte terrorbombningar.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Hellman, Lodenius, Adrian Kaba, Scaber Nestor, Vänstra Stranden,
Borgarmedia: SVD, DN1, DN2, SDS1, SDS2, Dagen, VG1, VG2, VG3, DB1, DB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Axel Aurelius, Peter Borenstein, Fuad Colic, Imam, Rabbin, Biskop, Gaza, Israel, Palestina, Religion, Politik
Ja vi är abrahams barn
Kristendom = Förlåtelse.Hjärtat
Islam= Rättfärdighet.Roten
Buddhism = Förståelse.Alltet
Talmuden = Kontrol.Slaveri
Thoran = Anden
dom som inte begår abrahams gärningar är inte hans folk ,,
Talmudisterna khazar(Feriseerna) korsfäste jesus och dom förtjänar inte israel.
Israel tillhör palestinier och thora judarna.
Du verkar lätt snurrig ovan, Mike. Torah är moseböckerna och Talmud är kända rabbiners tolkningar av lagen, de är inga religioner. Khazarerna, en folkgrupp, har mig veterligen ingen direkt koppling till fariséerna som religiös skola inom judendomen. De senare slutade existera som egen grupp typ 800 år innan judendom blev khazarisk statsreligion. Så du får nog förklara dina teorier lite bättre… 😉
Sen tycker jag att din utopi verkar vettig Anders. Det tycker nog även många i området, men eftersom religiös stämpling och blodsmystik är vad som bestämmer och inte rationalitet och förnuft, så lär väl tyvärr det hela vänta på sig ett tag.
Men visst är det utmärkt att dessa som är professionella uttydare och vetbästare på övernaturliga väsens direktiv till människorna fördömer våldet, det är det många som gör.
Vi är Abrahams barn. Vi lever som judar, kristna och muslimer i skilda trostraditioner, men vi har samma ursprung. Och vår längtan är densamma.
Först refererar man till en påhittad fantasifigur om sitt ursprung. Vad menar man sen att de personligen har samma längtan eller att de talar för alla judar, kristna och muslimer? om det är det senare är det uppenbart att det inte är sant.
Nu ber vi för våra bröder och systrar i Israel och Palestina ‚Ķ
Sannolikheten för att det verkligen finns övernaturliga väsen som hör och bryr sig om deras böner är försvinnande liten.
Sen kommer det vanliga russinplockandet ur de sk heliga skrifterna. Problemet är att vänder man på bladet kan man hitta tre uppmaningar om att fördöma eller slå ihjäl sina medmänniskor. Som om Rabbiner, Imamer etc skulle ha några som helst problem att elda på de stridande.
Sen maler man på med lite intetsägande svammel om självklarheter om samtal och förtroende.
Fiendskapens onda spiral bryts lättast i dess första led, misstron
Nu är det väl inte så mycket misstro som att de olika sidorna har klart oförenliga önskningar och mål, samt att det begåtts grova oförrätter som i någon mån måste kompenseras och överbryggas.
Så låt oss be också för oss själva, om empati och fantasi att upptäcka vad vi kan göra gemensamt för att lindra människors nöd. I våra böner skall vi inte skilja palestinier och israeler åt, kristna, judar och muslimer, utan bevara dem tillsammans i våra hjärtan. Gud, förbarma dig över oss alla och ge oss din fred.
Så kommer vad de själva kan göra, typ mer goddag yxskaft, man skall be till imaginära övernaturliga väsen om att dessa skall ge direktiv om åtgärder för att lindra nöden. Dessutom skall de i sin böner till de övernaturliga väsenden inte skilja på de rättroende och de som tror fel och kommer att hamna i helvetet.
De abrahamitiska religionsfantasierna är en del av problemet och inte lösningen och ju snarare de förpassas till historiens kökkenmödding desto bättre.
Lasse, vilken utomordentligt sparsmakad arrogans du visar inför andra människors livsåskådningar. Bara för att du inte tror på samma sak som andra människor måste du inte håna det. Det kallas för respekt. Det är en av sakerna som saknas i konflikten där nere, och det är ingen enkel sak.